mörkrädd...

Lite grann. Igår efter kursen skulle jag till stallet och det blev ju ganska sent. Alldeles svart var det när Ponnyn var sadlad och klar. Vi har ju en lampa i padocken men bar en...Halva ridbanan är mörk med långa skuggor andra halvan är upplyst. Fabbe var så trevlig när jag red fram. Han är inte mörkrädd som Tabasco var. Honom hade jag aldrig ridit i mörkret! Men Fabian går så snällt... första halvtimmen gick bra men sen hörde jag något i skogen...Fabian hörde det också och varje gång vi närmade oss kortsidan ut mot skogen spetsade han öronen och spanade ut i mörkret...jag kikade ut men såg verkligen ingenting, det är så mörkt som svarta natten (det var svarta natten vid det laget ). Nåväl jag red lite på den mörka delen av ridbanan men så började fantasin skena...tänk om det inte var ett rådjur eller älg? Lät det inte som smygande steg på grusvägen? Vad är det föresten för märkligt folk som bor i rucklet innanför vägen? Och de som håller till bland husvagnarna? Är de normala människor eller något som skulle passa i "wrong turn" och var det inte så att någon stod och tittade just nu bakom träden?

Jag kände mig så iakttagen! Det var ju bara att inse att man blivit mörkrädd! Jag som aldrig någonsin varit rädd ute i mörkret förr (jo som barn totalt skräckslagen men det har faktiskt gått över för så där 25 år sedan) Jag gav upp och gick till stallet. Ponnyn hostade otäckt hackigt så jag skulle kunna skylla på det men jag vet att det var mörkret eller den som stod i mörkret som var orsaken...väldigt besviken på mig själv...

Det blir ju inte så mycket ridet för mig heller nu för tiden så varje missat pass är en stor förlust...

Jag hade dubbellektion på Råda idag. Jag hade tänkt att säga upp min plats när klockan var halv sju i morse och jag bara inte vill gå ur sängen. Det är inte vettigt att rida lördag morgon. Fast sen satt jag på stora Leo igen och det är en trevligt bekantskap. Jag får nu avvakta ett tag till med att sluta:)

 Dottern fick lite sällskap När hon red i dag...Fabian var jätte fin och glad och hostade inte alls som tur var.

kurs

Vi hade tur idag. salen jag bokad var inte bokad utan tanken var att socialdemokraterna skulle sitta där och ha möte... de satt tack och lov någon annan stans så kursen behövde inte ställas in. Det gick bra idag med. Det känns alltid bara som om det borde ha fått plats med lite mer innehåll.

Jag fick en oväntad komplimang från en tjej som jobbar i kommunrestaurangen för min poncho! Det var heller inte första komplimangen...säkert att minst fyra fem personer har sagt att den är ursnygg. Antagligen betyder det att jag vanligtvis klär mig ganska osynligt/menlöst för jag kan inte minnas att någon sagt att jag har nåt snyggt på mig sen urminnes tider. Faktiskt är det mycket ovanligt med komplimanger! Jag får aldrig några...(Jo jag fiskar naturligtvis så det är bara att fylla i under kommentars fältet) Det var i varje fall väldigt länge sedan (ungefär när man var ute på galej i 20 års åldern och fiskade gratis drinkar...vad komlimangtören fiskade efter låter jag vara osagt)

Men idag alltså! wow...inte nog med att min poncho var snygg. En tidigare kollega (som jag respekterar jätte mycket och tycker väldigt mycket om) kramade om mig och viskade lite diskret att hon tyckte jag var fantastisk i rollen som kursledare...gissa om det värmde?

Nu ska jag laga middag och ladda om för i morgon då det blir samma kurs en gång till...

oj så bra det gick!

Inte för att jag fick köpt det där jag åkte till Ullared för att köpa. Jo en del för all del men jag hade avsikt att köpa onepiece till Dottern som önskar sig det mest av allt och ett par neonepran ridbyxor till henne. Jag köpte till mig själv förra gången jag var där och det är det bästa köp jag gjort. Håller värmen under hösten, regn och blåst stängs ute men jag svettas inte när jag rider! Hur är det möjligt? Hur jag trodde det skulle var möjligt att de skulle finnas kvar förstår jag inte heller och de gjorde det inte såklart...

Tänk ändå att det finns så mycket saker jag inte visste att jag behöver. Årets fynd av absolut nödvändig onödighet är glögg tomtar. jag menar hur har jag kunnat leva utan sådana alla år...köpte två för säkerhets skull:)

Jag gjorde några bra köp också... till mig själv Jacson ridjacka i svart med röda sömmar+ röd mjukfleece jacka att ha under, en körpisk (för 59:-), back on track undertröja för ömma ryggmuskler, pälsfodrad scotermössa i svart, ullstrumpor och en rumpvärmare i fårskinnspäls till sadeln. Dottern fick en röd ridjacka (329:-) och ett par Jacson jodpurs (400:-) Jacson  lånkalsonger och ullstrumpor. Tomtarna är ju betydligt gulligare men ändå....

Gulligast av allt var nog ändå min poncho/halsduk med matchande linne...tänker att Syster i USA borde gå runt i helsvenska kläder och så kommer jag i detta...så kan vi tänka på varandra...(Dottern var skeptisk...vad ska pappa säga?! Och jag vet inte om hon syftade på prislappen eller färgen med tanke på Makens ursprung....)

Ser föresten att det är tur att man beställt tid hos frissan! jösses så man ser ut...fast efter en heldag på Ullared kan man kanske kosta på sig att vara lite sliten?

Lite annat smått och gott blev det ju också inhandlat men jag gjorde bara slut på 3000 kr...tycker det är ganska bra med tanke på hur dyrt det är med hästsport! Fast det är klart...om jag inte handlar har jag kanske råd att köpa en häst i stället...

inte mycket att säga egentligen...

Vissa dagar finns det inte mycket att orda om. En helt vanlig småsketen måndag utan överraskningar. Ju förutom att man fick stanna över en halvtimme idag igen. Vi hade vikarie men när jag slutade halv fyra var det 16 barn kvar!Och stackaren hade aldrig stängt förut så det var bara att avsluta och vänta ut att några barn till skulle gå hem. Nu gjorde det ingenting för jag har tänkt att kompa ut en timme imorgon och eftersom jag jobbade över en halvtimme förra veckan också gör jag det med gott samvete.

Kanske att samvetet blir sämre för jag ska spendera mina pengar i Ullared imorgon. Nu ska jag ju inte köpa så mycket saker o morgon som sist jag var där men jag vet vad som händer när jag hamnar i hästavdelningen...

Igår var det fars dag. Det har jag ju aldrig firat egentligen och absolut inte sen den gång jag inte ringde Far i fråga och han dog dagen efter. Det hade väl inte så mycket med fars dag att göra egentligen men tyvärr har inte stackars Maken blivit så firad på sin dag heller. Men i år tog Dottern eget initiativ och bakade choklad cupcakes till honom. Den här gången följde hon receptet till punkt och pricka vilket resulterade i de godaste muffins med smörkräm jag ätit! Hejja Dottern är allt jag kan säga. Väldigt konstruktiv är hon.

Utöver att hon bakar sitter hon på rummet och för jul kort som hon ska sälja för att spara i hop till ett ridläger så hugande spekulanter som vill köpa julkort (som faktiskt är fina) och göra en god gärning för ett "fattigt" barn gör er besvär och kasta in en beställning här eller på FB :)

Här är ett fint kort på mina bästa vänner föresten...inte undra påa tt jag gillar dem eller hur?

Bakis?!

Det var länge sedan...typ förra nyårsafton. eller föresten inte, den firade vi lugnt här hemma. Igår hade vi tjej träff och Alla var med! Det innebär exakt sju personer och de allra bästa som finns. Krasst fick vi konstatera att vi känt varandra halva livet, vissa av oss, om träffades på lärarutbildningen 92. De som tillkommit senare känns minst lika långlivade vänskapsmässigt om man säger så.

Det blev bubbel och vitt vin före maten.Till middag en god citronkyckling och rödvin...mer rödvin, en liten whiskypinne och mer rödvin innan vi helt enkelt skrattat oss tillräckligt fördärvade för att somna här och var i lägenheten. En av goda vännerna flyttar snart till Kina för ett par år och vi kommer sakna henne massor. Det blev på så sätt lite avskeds middag även om vi kommer träffas innan hon åker så kommer vi inte vara alla samlade på ganska länge. Kanske därför man mår lite dagen efter idag?