Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

lördag 19 november 2011

mörkrädd...

Lite grann. Igår efter kursen skulle jag till stallet och det blev ju ganska sent. Alldeles svart var det när Ponnyn var sadlad och klar. Vi har ju en lampa i padocken men bar en...Halva ridbanan är mörk med långa skuggor andra halvan är upplyst. Fabbe var så trevlig när jag red fram. Han är inte mörkrädd som Tabasco var. Honom hade jag aldrig ridit i mörkret! Men Fabian går så snällt... första halvtimmen gick bra men sen hörde jag något i skogen...Fabian hörde det också och varje gång vi närmade oss kortsidan ut mot skogen spetsade han öronen och spanade ut i mörkret...jag kikade ut men såg verkligen ingenting, det är så mörkt som svarta natten (det var svarta natten vid det laget ). Nåväl jag red lite på den mörka delen av ridbanan men så började fantasin skena...tänk om det inte var ett rådjur eller älg? Lät det inte som smygande steg på grusvägen? Vad är det föresten för märkligt folk som bor i rucklet innanför vägen? Och de som håller till bland husvagnarna? Är de normala människor eller något som skulle passa i "wrong turn" och var det inte så att någon stod och tittade just nu bakom träden?

Jag kände mig så iakttagen! Det var ju bara att inse att man blivit mörkrädd! Jag som aldrig någonsin varit rädd ute i mörkret förr (jo som barn totalt skräckslagen men det har faktiskt gått över för så där 25 år sedan) Jag gav upp och gick till stallet. Ponnyn hostade otäckt hackigt så jag skulle kunna skylla på det men jag vet att det var mörkret eller den som stod i mörkret som var orsaken...väldigt besviken på mig själv...

Det blir ju inte så mycket ridet för mig heller nu för tiden så varje missat pass är en stor förlust...

Jag hade dubbellektion på Råda idag. Jag hade tänkt att säga upp min plats när klockan var halv sju i morse och jag bara inte vill gå ur sängen. Det är inte vettigt att rida lördag morgon. Fast sen satt jag på stora Leo igen och det är en trevligt bekantskap. Jag får nu avvakta ett tag till med att sluta:)


 Dottern fick lite sällskap När hon red i dag...Fabian var jätte fin och glad och hostade inte alls som tur var.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar