Nu händer det grejjer...

Ja man får ju försöka tänka så i det lilla i varje fall. Den här veckan känns i varje fall som om det hänt lite spännande saker som kan vara värt att anteckna för att inte glömma bort. 

I måndags var vi tillbaka i Kungsbacka på ridgymnasiet som Nattis sökt in på. Det var informations möte för dem som preliminärt kommit in på skolan. Hennes betyg är såpass bra att det nog inte är någon risk för att hon ska hamna utanför antagningsgränsen men definitivt vet de ju inte förän i juni. När vi var på besök första gången var jag lite skeptisk till hästhållningen och tveksam till om jag ville ha "Min" häst där. Nattis var helt övertygad om att hon ville gå på skolan. Och efter att ha tittat på alternativa skolor blev det ju att hon sökte trots allt. Nu efter att Manne dragit på sig en senskada på grund av den leriga hagen och kanske ett fördjupat underlag i paddocken känns ju de grusade små hagarna inte alls lika farliga längre...och att inte få springa runt i hagen hela dagen...eller att inte få fri tillgång på mat heller för den delen. 40-50 kg övervikt hade han när vi bytte stall och har fått banta rätt rejält. Sen har jag fortfarande en förkärlek till naturlighästhållning men uppenbarligen funkade det inte för just vår kille. Och den där övervikten vi kom i till vetrinären med i november berodde nog mer på för mycket mat än för lite rörelse...

Kontentan är att det nu kändes betydligt bättre vid andra besöket. Det jag tycker bäst om är att när man kommer in i stallet oanmäld lite innan möts man av ett lugn och väldig ordning. Alla hälsar trevligt på stället och det verkar harmoniskt trots att det är så stort. 80 hästar och massor av elever... Nattis träffade en tjej vi pratat md vid förra besöket och de verkade komma väldigt bra överens direkt. Jag pratade länge med hennes föräldrar och med både rektor och stallchef så jag känner mig väldigt lugn med att släppa mitt lilla barn... Det enda som kändes lite jobbigt var att priset på boendealternativen verkade ha gått upp sen vi var där sist. 3900 för delat rum med toalett och dusch och delat kök. Man får ju ett litet bidrag på nån tusenlapp och stallplatser är fri vilket ger 1200 över på hästkontot. Nåväl man får väl jobba över några år framöver.

En annan kul sak i veckan var att jag vågade mig upp på hästryggen igen. Det där med att jag slutat rida börjar jag få äta upp nu. Men jag sa aldrig att jag slutat för gott eller hur? Egentligen är det ju dumt att jag börjar igen nu när hästen flyttar i augusti för då blir ju abstinensen ännu större. Det är galet roligt att rida i varje fall. Jag sa på morgonen att jag skulle rida om det var solsken och vindstilla annars absolut bara i ridhus på vår lite urriga ponny! Och det var ju solsken nån minut också innan jag satt upp. Sen regnade det från sidan hela ridpasset och blåste som fasen. Manne blir himla stressad av dåligt väder och vill helst springa i sidled och fortare än jag är bekväm med (allt snabbare än skritt är för fort egentligen). Sen är det ju så att när jag väl rider glömmer jag bort att jag är lite rädd av mig och fokuserar så på att hitta rätt knappar att jag till och med, mot dotterns inrådan bestämde att vi visst skulle galoppera. Lite busigt blev det första fattningen även om det inte alls syntes så KÄNDE jag Att han hoppade iväg lite. Och vid flera tillfällen blev han skrämd av vinden i buskarna och drog iväg men det gjorde faktiskt ingenting för han är återigen sig själv och lätt att få stopp på. Inga galna kaprioler eller bocksprång tack och lov.  

Förra gången jag red kändes det superbra till jag såg filmen...så nu rättade jag till lite brister och tycker nog att det blev lite bättre än sist i varje fall. Ska rida lektion nästa vecka och hoppas jag slipper skämmas då. Nattis ska rida lektion för Lisa Persson i eftmiddag, det är lite dyrare men det är bra att få lite nya ögon på equipaget och roligt att få rida för en dressyrtränare med lång erfarenhet.  Hoppas det blir uppehåll den här gången bara.

Idag har jag också haft examination av sista gruppen som gått digital kompetens. Jag fick både blommor och presenter men det som värmde mest var slutrundan när alla skulle säga något om kursen och vad de tagit till sig. Jag önskar att alla de saker de sa om kursen och om mig som utbildare  kunde stå på en tavla över sängen. Väldigt generösa kursdeltagare får jag säga... Sen skulle man ju kunna ta fram omdömet när man är lite deppig eller känner att man går i motvind och tvivlar på sin egen förmåg också. Och tänk som man kunde ta med dem till nästa löneförhandling med chefen? Hihi...så vansinnigt skrytigt det hade varit. Alla var i varje fall väldigt nöjda och jag inser att kursen kanske inte kan bli bättre nu då och det är ju skönt att sluta på topp och inte för att det blivit tråkigt eller förlegat. 

Oj så länge sen sist...

Ja det har inte kännts alls viktigt de sista dagarna att skriva något. Inget förändras ju egentligen...visst händer det lite då och då... Typ en fest eller två och massor av jobb. Trädgården ligger liksom och väntar på att få börja växa till sig men det behövs värme! Fy vilken kall regnig vår det har varit. 

Kristihimmelfärdsdan var första riktigt sköna soliga dagen. Jag jobbade i trädgården i linne och brände axlarna, ett säkert vårtecken. Mina gurkplantor dog knall fall härom natten, troligen av köldchock. Bönorna växer i varje fall och jag börjar skymta lite potatisblast i planteringslådorna. 

Jag är antingen på jobbet, i trädgården eller i stallet. Om två veckor hoppas vi att Manne får komma på bete i stenkullen. Inte långt från där vi står nu. Där vi stod förra året och där kommer flera av våra vänner stå och rida hela sommaren så det kommer bli kanon roligt. Vi har verkligen trivts hos Maria men det är inte så många att rida ut tillsammans med där tyvärr och jag börjar tröttna på att vara promenadsällskap varje dag.  Men han börjar få tillbaka sin kropp och i huvudet är han sig själv sen han fick börja äta lite gräs igen...hoppas bara han inte blir alltför fet i sommarhagen.

Manne har ju skött sig absolut lysande de sista veckorna så igår var Karl med och Nattis red i paddocken och förra lördagen red hon alldeles själv. Hon har fått börja galoppera lite och i tisdags red hon lektion för Amy. Hoppas på en lektion för Lisa på onsdag också tror jag...jag har ju varit lite skeptisk till att rida vår stållehäst men idag satt jag  upp för andra återfallet sen han blev skadad. Det kändes riktigt bra och jag tycker han gick riktigt trevligt till och från. Jag hade tänkt rida en halvtimme och sen låta Nattis ta över och köra galoppen men det kändes så bra att jag vågade mig på en galoppfattning. Jag har ju sett henne galoppera två gånger förut och han var snäll så varför inte? Han var jätte snäll idag med så jag kände mig väldigt nöjd när jag satt av. Kommer ha träningsvärk som satan i morgon. Hade inte Nattis filmat hade det känts bättre för den där filmen avslöjar verkligen hur fort man glömmer. Jag är ju heller inte van att rida i den sadeln men eftersom dressyrsadeln inte passar honom längre är det den enda vi har. Och fy för satan vad illa det ser ut! Men just nu är jag glad bara att jag vågar rida igen för det är verkligen väldigt roligt. Jag borde dock boka in en lektion och göra det lite mer regelbundet.

Imorgon ska det bli lite uteritt och sen på kvällen ska vi äta middag hon mamma. Cia är hemma på besök så vi ska verkligen passa på och umgås lite grann.