En dag hemma,

Helt klart en underskattad aktivitet. Att var hemma i sitt hus. Själv. Maken jobbade extra idag igen, dottern hade sovit över i stallet efter att ha busat godis till häst med stalltjejerna och sonen låg som vanligt och sov. Jag var alltså så gott som ensam i huset, om man inte räknar katter som stjäl frukostmat, marsvin som piper när man skär gurkan och ovanstående snarkande tonåring. Jag gillar att äta frukost ensam. Det är mysigt med långfrukost tillsammans också men de där sköna mornarna med kaffe och gott bröd, ett levande ljus och dagens tidning....

Jag somnade nog runt halv tio i går kväll och vaknade strax innan tio i morse. Det är inte normalt att sova tolv timmar ens när man ägnar nätterna åt att hosta och springa och kissa. Nåt är lite vajsing i kroppen tror jag. Sen drog jag ringfingret ur led igår när jag försökte öppna en dörr och det värker fortfarande. Hela vägen till armbågen...och det går inte att knyta handen helt. Förhoppningsvis är det bara svullet på insidan och inget skadat. Det gjorde ont hela natten också (precis som den där gamla slagdängan som inkluderade ett mikrofonstativ) 

Vi skulle fira sonens nittonårsdag på kvällen och allt jag egentligen behövde göra var att laga middag till kvällen för endast en gäst. Vi har köpt en slowcooker som jag premiäranvände. I med brynt kött grönsaker vin och buljong....ut med fantastisk BOEUF BOURGUIGNON! Ja den var väl i varje fall hyfsad. Och fördelen var att jag kunde vara ute i trädgården hela dagen. Grävde upp det sista i trädgårdslandet, några stackars rödbetor kom upp och ska bli nåt gott i veckan. Det finns en hel del kvar att göra men bara att gå runt i lugn och ro en lördag i vindstilla med sol...och ljumma vindar i november! Satt en del och njöt också ska jag erkänna.

Firandet gick lugnt till men redan vid nio började jag längta efter  att krypa i sängs igen. Imorgon är en aktivare dag med stall, ridning paddockkrattning och städning av gemensamma utrymmen. Det är bara att ladda om batterierna och försöka njuta lite... 

Halloweendags...

I år har jag inte orkat förbereda eller pynta alls....inga skelett som gör mina fladdermöss sällskap på trappen.,inga spöken i träden, inga häxor på taket....Nattis ska fira med kompisar i stallet och rida bus eller godis utklädda på nåt läskigt vis. Barnen i området får akta sig så de inte blir uppätna. Önskar jag jobbade tidigt så jag kunde följa med. Det hade varit lit kul när man känner flera barn i området. Saknar  ibland en del stunder på gamla jobbet och framför allt många av barnen som lämnat spår i hjärtat.

Men en dag som den här på mitt jobb slår alla rekord i förträfflighet. Vi firad halloween en dag tidigt så att många kunde vara med. Jag tycker jag och min fantastiskt roliga och skickliga kollega Jennifer var snyggast av alla idag!

Fick en kommentar på instagram på en sån här bild....ni får alltså betalt för att leka sniglar?! Ja det får vi...pilutta!

Utöver att ligga på ett golv har vi sjungit spöksånger och ätit spökbananer och klementinpumpor och gjort fladdermöss av toarullar. Jo vissa dagar är man rätt välavlönad men tro mig, det är snart november och då känns det inte alls så...

Lite trött trots allt åkte jag och köpte lite halm till hästen och sen direkt upp för att mocka och fixa i boxarna och göra resten av stallet. Nattis fixade näten och tog in hästarna. En ganska jämn fördelning. Hon red dessutom ett hårt svettigt pass i paddocken på jättepigg liten ponny. Trots det är det jag som har träningsvärk efter. Jag börjar bli inte svag! Hur ska det gå om jag blir utan häst nästa år? Jag kommer ju förtvina till ingenting både kroppsligt och mentalt! 

Veckomöte

Onsdag och barnen har nåt som kallas lov. Det känns som om det borde vara olovligt faktiskt. Orättvist är det i allra högsta grad och en av mina mindre sympatiska egenskaper är avundsjuka. Den blomstrar när sonen sitter  sitt rum och firar sin 19 års dag med några riktigt fina, nära vänner och rätt många öl. Vi är av den starka åsikten att vi inte köper ut alkohol till sonen under några omständigheter men gärna bjuder en öl till middagen. Så när det frågas om inte ett par öl skulle kunna inköpas till födelsedagen får vi ju fundera på hur många öl vi skulle behöva ha hemma i kylskåpet sådär bara för att det är bra att ha. (vi har nästan alltid några 3.5or i kylen men det var inte riktigt det som var tänkt tror jag) och nu ligger jag alltså här och är lite avundsjuk för jag vill också ha lov, fylla nitton och dricka öl.

En sak som är bra med att vara mig, för att fokusera på lite bättre egenskaper så vi slipper tänka på vilka fler osympatiska sidor som kan tänkas gömma sig, är att jag är bra på att känna mig själv. Alltså sådär på riktigt och ärligt. (Det är därför jag också vet mina osympatiska sidor, några i varje fall, det finns säkert många fler men de behöver ni absolut inte peka ut.) (och att skriva svamliga texter räknas INTE)

Alltså i måndags kände jag att det var dags att dra i bromsen, sätta ner foten och ta fram överstrykningspennan och prioritera. Säga nej är inte en stark sida men väldigt nödvändig. Vi åkte alltså inte till Varberg i går utan skjuter på det till slutet av november. Jag tror dessutom att Kungsbacka är bätte för där bor man på skolan. Jag åkte inte heller till stallet och red utan åkte hem och lagade middag. Vi tittade på walking dead tillsammans och jag kröp i säng tidigt. Jätte skönt! 

Idag tog jag en timmes sovmorgon och började jobba till frukosten för att inte förlora tid. Jag fick gjort massor av det jag skulle så jag var egentligen ganska nöjd när jag åkte hem. Vi fick tidigarelägga hoppträningen som för övrigt gick jättebra. Transporten låg helt perfekt på vägen också, en helt annan körkänsla så jag är väldigt nöjd med den. Bortsett från att innebelysningen inte fungerar och att det verkar glappa till och från i elen. Det ska åtgärdas såklart innan allt är klart.

Jag har också tagit ledigt torsdag och fredag nästa vecka för att komma i kapp mentalt. Jag har tänkt att lämna transporten då och sen hinna fixa lite i trädgården och kanske hjälpa mamma att plocka i ordning innan Nattis kalas på lördagen. Allt som allt inräknat är jag fortfarande sjukt trött men nu känns det överkomligt. Jag har aldrig drabbats av utbrändhet eller depressioner och jag är faktiskt säker på att det beror på att jag känner mig så väl att jag alltid lyckas stoppa upp i tid (det kan ju ändras med tiden) så därför är jag ganska tacksam och glad över att vara jag...

Nu ska jag bara hitta lite ridglädjen igen också och motivera mig till att städa lite hemma kanske...eller skita i det och se det som ett sympatiskt drag, att hemmet faktiskt hellre är lite skitigt i hörnet än ett rent helvete!

Måndag, en lärorik sådan...

Idag hade vi stängningsdag och något som vi i kommunen kallar lärorikt. Från början med en hint om att lära IKT men nu lärande över lag. Der är en del av den lärande organisation vi eftersträvar där kollegialt lärande är en huvudpunkt. Idag fick alltså alla pedagoger i kommunen möjlighet att lära av kollegor och varandra i olika situationer. Förskolorna hade dessutom en storföreläsning om ikt i förskolan. Den hade jag sett fram emot att se!  Det fick jag tyvärr inte möjlighet till då jag i fredags blev ombedd att ställa upp som värdinna i en av salarna och hålla i två edcamps. 

Lite stressad blev jag allt över att plötsligt ställa om från att hinna förbereda mina egna två föreläsningar  till att ha en större organiserande roll under dagen. Söndagen ägnade jag alltså till största delen till att läsa all information som fanns om dagens program och läsa på lite om vad en edcamp är och hur det bör gå till. Jag har tack och lov deltagit i några edcamps under ses senaste året så lite förförståelse hade jag. 

Om någon undrar känner jag mig väldigt flexibel. Lite besviken kanske över missad föreläsning och lite full i skratt över att vara både värdinna, hälsa välkommen för att sen gå direkt in i rollen som seminariehållare till att strax vara edcamp organisatör och tillbaka till seminariehållare och sen avslutande värdinna igen. Det gick ju ganska bra tror jag. Jag hade hjälp av en mycket trevlig och kompetent tjej som delade på föredragen med mig. Skönt att vara två. Det var en extremt stressig dag dock och när jag satte mig i bilen kände jag mig  där tom och nästan lite ledsen som man kan bli när man gett allt och ändå undrade om det räckte till? Det var skönt att komma hem och faktiskt sitta i en soffa en stund. Det hör inte till vanligheterna och det är ingen ide att bli van vid det.

Igår red jag en kortis i paddocken, det blåste verkligen så andan for ut ur kroppen! Jag hade sällskap i paddocken av en ponny till så vi klarade oss utan missöden. Kanske till och med kan säga att vi fick till lite trevlig motionsridning?  En avslappnad lösgjord häst kan man ju nästan inte förvänta sig under hösten när regnet piskar in som nålar från sidan. Hur gör alla? Önskar ett ridhus väldigt mycket just nu faktiskt för det är inte lätt att hålla en häst i god form när den inte riktigt är väderbeständig...lyckas verligen alla tävlingsryttare att arbeta sina känsliga dressyrhästar i storm utomhus eller är det så att det är ridhus som gäller? Där hade jag behövt lite tips faktiskt! Ridningen just nu är ju effektivt arbete i form för att hålla koncentrationen på mig och inte på fallande träd i skogen...mycket spänt till och från och påminnelser med skänkel och hand...inte helt harmonisk ridning alltså...

Resten av veckan får Nattis rida, i morgon ska vi till Varberg för att besöka ridgymnasium nummer tre...hoppas de tar slut snart för det är så jobbigt att aldrig få vara hemma!