ridskola

Första lördagen på ridskolan...upp klockan sju och iväg. Körde från solen rakt in i svarta natten och världens åskoväder. Hästarna på Råda var inte alls rädda för åska som tur var för vi hade sitsträning. Dottern var med för det skulle komma en reporter till PRK som hon ville träffa. Tyvärr är det nån misstänkt sjuka på Råda så det är karantän där...vi fick således eld i baken och tog oss hem, duscha, bytte kläder och kom till PRK på en halvtimme. Kanske inte helt lagligt men eftersom ingen såg mig så hände det inte. Naturligtvis hade reporten magsjuka så vi stressade helt i onödan. Men å andra sidan fick vi en fika i klubbrummet innan vi åkte till nästa stall. Dottern vill rida ut så det blev 30 minuters klättring i branta backar i duggregn och sen 30 minuter trav och galopp på Karis lycka. Mor fick inte sitta upp idag :( men det gick riktigt bra i båda galopperna idag.

Jag inser att det finns en oväntad fördel att vara ponnymorsa...motion. Igår red jag ju 1.5 timme.och sen 30 minuters promenad+ 20 på ridskolan och idag ytterligare 30 minuter i ojämn terräng...undrar hur vältränad man blir av att gå bredvid?

På ridskolan möttes vi av flera trevliga tjejer som säger hoppas hoppas du kan börja i vår skola! Dottern längtar tills måndag då vi kan fråga...

Ikväll blir det Dammiddag med tjejgänget. Alla kan tyvärr inte komma, en  åker till kina idag för att kika inför ett utlands flytt...spännande.

beslut...

Hjälp. Dottern Vill byta skola....Efter flera år av tappert försök att se det positiva i skolan vill hon inte mer...Jag hade det på förslag för ett år sen eller så men jag antar att hon inte var redo för den tanken då. Anledningen är väl det vanliga...utanförskap, små subtila signaler och elaka kommentarer. Ingen ska behöva gå till skolan och försöka hänga efter andra barn bara för att man måste ha någon att vara med, vem som helst bara de inte är taskiga...Och efter sex år är det väl bara att inse att det inte är något att göra, det kommer inte bli några förändringar så länge samma barn får fortsätta i samma grupp och behålla sina roller i den. Lika bra då att flytta på sig och hoppas det blir bättre. (sämre kan det ju också bli men det tänker jag inte berätta för henne just nu) (fast nu läste hon väl det så det är lika bra att vara ärlig. Det finns inga garantier någonstans men i bland måste man våga hoppa för att det ska bli bättre och man måste våga ta ansvar för sitt eget liv...så det så!)
Måndag blir det således att ligga på telefonen och söka plats på annan skola.

Bara tanken på att möjligheten finns gör att hon vandrar runt i huset
som om det var julafton i morgon. Hon var så ledsen när hon kom hem men då åkte vi upp en sväng till Fabbe innan hennes ridlektion. Efter en halvtimme på denne herres breda rygg var hon lugn och glad igen. Tänk vad hästarna i ens liv betyder mycket. Jag minns min gamla sköthäst på partille på 80-talet Fanesco hette han...oj vad mycket tårar jag fällt i den manen:)

Jag red föresten lektion på Fabbe idag. Först skrittade jag ut en halvtimme alldeles själv. Han var helt lugn hela rittenoch jag njöt verkligen av att kunna sitta helt utan rädsla för första gången någonsin tror jag! Sen red jag en hel timme lektion. Bara i skritt alltihopa. Han skötte sig men det är ju inte helt lätt att få honom  att förstå att han borde går i form, höja ryggen och trampa under sig...I slutet kunde vi skritta med alla fyra benen på rätt ställe och med lite eftergift i nacken...vi har lång väg att gå men jag är nöjd med att skritta runt i skogen. Fabbe får gå två trimmar om dagen vilket han gjorde glatt idag med Dotterns barbacka ritt inräknad.

Sen fick jag vin och massa tomater. Då känns livet helt ok trots all oro....

glassar jobbet...

Det är torsdag:) Eller kanske fredag? nej det är torsdag...tror jag. Jag har fått massa betalt för att leka. En gummi dator levererad och klar till förskolan och ett par timmar i sällskap med tekniksupport Magnus (trevlig snubbe det där, som dessutom har haft ansvar för Sonens dator under ett par år med en mycket pinsam, för Sonen, incident som han måste påminna mig om varje gång vi ses...)
Lånade ett rart litet barn och satt en timme och lärde mig hur barn lär sig...man gör så här:
Jag "hej kan inte du kolla här och se om du kan lista ut hur det här fungerar?"
barnet "e det ett spel?"
Jag "typ...ett program kan man också säga"
barnet" jag vet hur man gör...hur gör man nu?....
Sen kunde vi det då:) Nästa Torsdag tror jag jag ska sätta nya Mail systemet i nån 4:a årings nävar...jag måste helt enkelt lära mig hur det funkar.

Jag hamnade i en ny spännande situation på ett IT företag i närområdet. En liten nervös sekreterare trippade runt i högklackat och försökte pracka på mig en kaffe då "försäljaren verkade ha försvunnit tillfälligt"...jag undrar vem/vad hon trodde jag var? Men jag vet att jag vill ha deras produkt, frågan är om jag får köpa den... Det är alltså sånt här man får betalt för nu för tiden Jo jag håller verkligen effektivt igång och förtjänar min lön men att det kan vara så roligt också!

MassörMaggan gjorde en ruggigt elak triggepunkts behandling och sen snäll laser för att kompensera...skrattar alltid första halvtimmen när jag är där sen är jag knockad. Jag köpte ett nytt 5 kort så nu får man väl vara lite sparsam ett tag. Dagens avslut blev riktigt avkopplande, fotografering av höstblommor och en kompis i liljorna...jag tycker de är vackra och lite läskiga. Satt riktigt nära för att få en bra bild. sen bytte jag sida och zoomade nära nära....på ingenting! vart tog den vägen? då är de läskigast....

Jag är riktigt nöjd med vissa av bilderna. De har fått en liten omgång i photofiltre ändå, bara en liten förstärkning...hade glömt bort hur fina bilderna blir med systemkameran när man ändrar inställningarna lite grann. Blommorna är en jätte verbena (lila) en solhatt (brunrosa) och en sköldpaddsört som var Mormors...i närbild förstår man varför den kallas sköldpaddsört...vi undrade alltid:)

Arbetsam dag...

Och det var bara arbete hela tiden! Ingen lek alls. Eller massa lek faktiskt eftersom det trots allt är det jag får betalt för att göra hela dagarna. Lång passet på onsdagar är verkligen långt. Halv nio till sex, och idag hade vi ett litet föräldra möte direkt efter så vi var inte färdiga förrän åtta. De tär tufft men jag gillar faktiskt mina sena dagar. Det låter kanske lite machosistiskt? (inga stavförslag på det ordet...) Fram till fyra är det fullfart med sista timmen hinner man verkligen prata med alla barn och föräldrar som hämtar. Till och med lite spännande samtal. Idag till exempel började jag prata med en förälder som bytt jobb och nu säljer en icke nämd interaktiv tavla till datorn. Precis den sort jag vill ha och jobbar så för att vi ska få köpa in...Det är ju det där med upphandling och så som måste kollas men man kan ju alltid fönstershoppa?!

Föräldramötet gick ju bra, på det som min kollega brukar kalla TT (tur och talang) och alla verkar nöjda. En lite förälder berättade att sonen verkligen gillar sin nya fröken:) sånt uppskattas...men gladast är jag idag av helt andra anledningar.

Jag har bokat biljett!

I mars blir det två veckor i USA hos Syrran. Det var ett litet helvete innan biljetten äntligen var köpt, internet är fantastiskt men ibland strular det lite. Så glad jag var. Efter satt jag och smuttade upp mitt vin under infra värmen på altanen, (Jag låtsas att det är sommar fortfarande) och då inser jag att det dröjer ända tills mars innan jag ser min syster igen! Jag hade nog förskjutit det på något sätt och plötsligt blev jag jätte ledsen. Va ska hon där att göra egentligen? Va!!!
Och hur ska jag kunna överleva julen utan henne! Va!!!

Tur att man har ett jobb och massor av intressen att koncentrera sig på för det är inte lätt att hinna sakna någon när man jobbar 11 timmar på raken.

hästblogg? nej tack...

Det finns verkligen alldeles för många hästbloggar i världen! Alla är fulla med antingen trevliga träningstips eller bilder på perfekta eller operfekta hästar och ryttare. Jag läser väldigt många av dessa bloggar och njuter av att inte vara den enda med detta intresse i världen. Fast det finns ju en hel del annat som händer i livet oockså och som kanske är betydligt viktigare att skriva om.

Man går ju upp och äter frukost varje dag till exempel...och just nu smuttar jag på ett glas vitt kylskåpskallt vin medan kycklingen grillas långsamt över fuktade askspån,( måste genast vända på dem...klart) Tänker servera söta tomater med balsamvinäger och persilja också. Så nu blev det en matblogg, eller kanske trädgårdsblogg?

Man inser att man är ganska snäv på intresse fronten. Och eftersom jag absolut inte vill skriva illa om någon endaste person, även om det hade varit betydligt roligare så blir det nog så att jag måste skriva något liiiitet om Ponnyn...
Han är så underbart söt!!! 

Utan att överdriva alls. Dottern skrittade ut en halvtimme, jag fick gå bredvid...och sen en tur på Karis igen...trygg och lugn och väldigt hungrig. Jag fick rida fem minuter skritt idag (just Dotter). Det finns kanske lite att önska rent ridmässigt men han är ganska lagom stor tycker jag.

Väldigt förtjust...

Han är en riktigt snygg och trevlig ponny vår Fabian! Igår provred barnen en sväng i skogen och på Karis lycka, den stora gräsängen som hör till Stallet. Det är egentligen en hage för Korna som bor där men nu är de i vinterhagen bredvid. Paddocken som skulle vara klar innan vi kom i Augusti är allt annat än klar så vi hoppas just nu på torr väderlek så lastbilen kan köra upp grus inom väldigt kort. Tills dess har vi satt upp koner och gjort en något för hal 20x40 bana- Hade vi haft skor på alla hovar hade vi kunnat brodda med gräsbrodd, det kan vi kanske ändå men det är som sagt bara tre dagar sen han kom hit. Dottern Älskar redan Fabbe Modern räknar pengar och funderar på om han kommer vara till salu eller om vi måste skiljas om ett år...snacka om att ha framtidsperspektiv! framför allt med tanke på att jag inte ens ridit...

Vi hade förväntat oss en busig, lat, fet och egensinnig ponny som vi nog skulle behöva jaga i hagen varje gång. Hitills har han kommit direkt när vi ropat på honom och det är inga probölem för barnen att leda och hantera. Lite nafsig och tiggig är han förstås men står still när man är lite bestämd. I går skulle vi alltså rida ut en sväng och det gick ganska bra. Efter ett tag insåg lille Fabbe att han var helt ensam men massa människor ute i storskogen. Han gnäggade efter kompisarna så vi trodde barnen skulle ramla av. Efter halva turen skulle vi vända och byta ryttare. Då hade han lite svårt att stå still men vi kom tryggt tillbaka till karis där de red lite trav och galopp. Ser helt klart ut som en trevlig ridponny. På fredag är det min tur, är vädret bra ska jag rida lektion. Tyvärr trampade han av sig skon idag när Jonte red så vi får se om det går att rida imorgon... Här är lite fler bilder bara för att.