beslut...

Hjälp. Dottern Vill byta skola....Efter flera år av tappert försök att se det positiva i skolan vill hon inte mer...Jag hade det på förslag för ett år sen eller så men jag antar att hon inte var redo för den tanken då. Anledningen är väl det vanliga...utanförskap, små subtila signaler och elaka kommentarer. Ingen ska behöva gå till skolan och försöka hänga efter andra barn bara för att man måste ha någon att vara med, vem som helst bara de inte är taskiga...Och efter sex år är det väl bara att inse att det inte är något att göra, det kommer inte bli några förändringar så länge samma barn får fortsätta i samma grupp och behålla sina roller i den. Lika bra då att flytta på sig och hoppas det blir bättre. (sämre kan det ju också bli men det tänker jag inte berätta för henne just nu) (fast nu läste hon väl det så det är lika bra att vara ärlig. Det finns inga garantier någonstans men i bland måste man våga hoppa för att det ska bli bättre och man måste våga ta ansvar för sitt eget liv...så det så!)
Måndag blir det således att ligga på telefonen och söka plats på annan skola.

Bara tanken på att möjligheten finns gör att hon vandrar runt i huset
som om det var julafton i morgon. Hon var så ledsen när hon kom hem men då åkte vi upp en sväng till Fabbe innan hennes ridlektion. Efter en halvtimme på denne herres breda rygg var hon lugn och glad igen. Tänk vad hästarna i ens liv betyder mycket. Jag minns min gamla sköthäst på partille på 80-talet Fanesco hette han...oj vad mycket tårar jag fällt i den manen:)

Jag red föresten lektion på Fabbe idag. Först skrittade jag ut en halvtimme alldeles själv. Han var helt lugn hela rittenoch jag njöt verkligen av att kunna sitta helt utan rädsla för första gången någonsin tror jag! Sen red jag en hel timme lektion. Bara i skritt alltihopa. Han skötte sig men det är ju inte helt lätt att få honom  att förstå att han borde går i form, höja ryggen och trampa under sig...I slutet kunde vi skritta med alla fyra benen på rätt ställe och med lite eftergift i nacken...vi har lång väg att gå men jag är nöjd med att skritta runt i skogen. Fabbe får gå två trimmar om dagen vilket han gjorde glatt idag med Dotterns barbacka ritt inräknad.

Sen fick jag vin och massa tomater. Då känns livet helt ok trots all oro....