Helg igen!

I går var det den där underbara höst dagen som man gått och väntat på...Solsken lagom värme krispig luft. Jag var en sväng på Björndammens förskola för att hjälpa ett par kursdeltagare tillrätta. Det är inte så ofta jag går i björndammen, framför allt inte på baksidan av skolgården...Den känns betydligt mindre nu när man är vuxen. Det väcker fortfarande känslor att gå runt där och kika på berget (lillstenen), där jag slog ut en tandflisa som barn. Inte enbart obehagliga minnen numer, och det glädjer mig.

Jag lyckades sätta ihop en byrå till Dotterns rum så snart är där riktigt fint och i ordning, men ni får vänta lite på bilder tills hon städat helt klart. När Dottern kom hem från skolan bytte vi om och jag släpte av henne på PRK innan jag åkte till Fabian. Jag skrittade ut en sväng och sen blev det dressyr på Karis. Pigg och glad ponny har vi och han är verkligen trygg i skogen. Dressyren gick ju över förväntan både i trav och galopp. Han släpte till och med igenom och gick med eftergift! 5 minuter i vänster varv...men skam den som ger sig snart är han så välriden att det går i båda varven. Jag var mer än lycklig när jag åkte hem...

Idag red Jag Simba på Råda igen. Han var lite stabilare vid uteritten idag än han var sist och riktigt eftergiven till och från...Här kommer två bilder på just till och från...man kan inte tro det är samma häst...

                                                                               

                         FRÅN                                      OCH                                  TILL

Går det ju ganska bra i varje fall. Dottern red sin första lektion på Fabian idag. Det gick bra. Trevliga övningar och hon fick till galoppen jättebra till slut. Själv var hon missnöjd som vanligt för han hade trängt ut när han blev trött. Att han tuggade på bettet så det var vitskummigt runt munnen och att han svarade fint på hjälperna var intet hon tog notis om...Dåligt självförtroende har hon! Undrar om det går i arv? Jag menar det är ju inte så att jag är nöjd när hästen ser ut som Simba på bild "från" och inte säger jag - vad bra jag är när det ser ut som "Till"...

Fast nu ska jag skryta lite då... Min Kära Mor gjorde ett mycket överaskande besök i stallet för att titta på när Dottern red. Överraskande eftersom hon har allt för mycket om sig och för att hon är skräckslagen för hästar, till och med från marken när de är snälla...och sitter någon på blir hon jätte nervös...(stackaren har väl stor erfarenhet av att ha sett äldsta Dottern hänga och slänga som barn...) 

Men Hon kom ivarje fall! och fikade och tittade och klappade lite på mulen när han satt fast. Och jag lovade ju att han är sååå snäll och aldrig gör något...Förutom när just Mor är med då...

Dottern var färdig, jag skulle skritta ut en sväng och Amy tyckte jag skulle ta några vänsterfattningar innan han fick vila. Och vad gör Ponnyn?! Bockar så jag hamnar på halsen och nästan åker i backen...Inte en gång utan tre....Mor vart nog lite nervös men jag blev inte ett dugg rädd, mest full i skratt och naturligtvis vann vi den tävlingen. Skritten ut gick lugnare tack och lov för annars skulle väl Mor vara dönervös varje gång vi är i stallet:)

Kunde han inte väntat tills hon inte var med?

Lastträningen gick dock fantastiskt. Vi hade öppnat fram och han gick bara på...och direkt av på fram lämmen:) Det var ju inte riktigt meningen men vi har tränat att gå på stanna, äta och gå av...lite nervös är han men går snällt med. Fast backa det ska han inte...så länge han inte gått på helt går det att backa men så fort sista foten är uppe är det omöjligt...Vi ville ju inte stressa idag så han fick gå av där fram. Sen stängde vi och det gick också bra men vi fick vända och gå ut...det funkade ju det med. Mycket godis fick han idag och det förtjänade han!

                                              

är det jobb?

Idag kom hovslagaren klockan nio. Jag tvättade leriga ben på en häst och tog in en annan med betydligt mindre hovskägg(det heter faktiskt så) som inte behövde duschas. Sen satte jag mig att vänta och ringde ett par samtal och planerade lite. Sen en tur hem och dusch för Matte innan jag åkte till jobbet för att handleda en kollega in i nya mailen som inte fungerar för henne....det tog mig fem minuter att inse att hon inte har något konto! Inte konstigt att det inte funkar. Jag visade ett par finesser så får jag återkomma senare. Ja det var väl min jobb dag då. Jag gjorde visserligen en presentation i skydriven för att lära mig men det var ju bara roligt..Är det jobb eller inte, det är frågan för dagen.

Solen sken och det var varmt igen. man får njuta för snart störtar väl regn och höststormar runt oss igen. Det visade sig vara ett smart drag att stanna hemma från stallet i tisdags. Idag har jag ju ändå åkt fram och tillbaka och vi avslutade kvällen med en härlig ute ritt. Dottern red. Jag gick. Vi hade sällskap av Cool och mor/dotter paret som hör till honom. Väldigt trevligt var det, fast Dottern tyckte inte alls om det. Backar upp och backar ner och inte vill hon rida i backar och elaka mamman tvingar henne...jaja kan man inte rida på ojämn mark kan man ju inte rida ut alls och det är ju det hon gillar bäst. Eller var fram tills vi var ute förra helgen och Fabbe bockade iväg med henne. Tror minsan att hon var lite rädd idag. Men det gick bra och hon utmanade sig själv och klarade det fint. Jag red sista biten (den där han bockade sist) och det gick alldeles utmärkt. Sen borstade vi och tvättade benen igen och myste. Vi gillar vår Ponny det gör vi.

Stormvindar.

Ja det är höst och det tänker vädret inte låta oss glömma. Igår stormade det och regnade sidledes idag bara storm. Jag vaknade i natt av att huset lyftes från marken och svävade bort över Säveåns dalgång. Det kunde ha varit så....det är visst nån orkan som nått oss från varmare brädd grader, men de var ju lovat att ha mojnat lite...kunde gott ha mojnat lite till om man säger så...

Dottern är sjuk så det var jag som skulle rida igår. Behöver jag säga att jag la ner den tanken helt I stället åkte jag till IKEA lite inspirerad av min Systers blogg. Jag älskar IKEA, maken hatar det. Att  vara ensam på IKEA har sina för och nackdelar. Nackdelarna är att man får fatta alla beslut själv...fördelarna är samma. Alltså kom jag hem med ett skrivbord och hylla till Dotterns nya tromsö säng och en vit byrå. Utöver det massa skrivbords saker som lådor och pennfack mm. Nu ska rummet göras tonårsfint. Jag blev mycket glatt överraskad av ytterligare en fördel med att vara ensam. Man får så mycket hjälp. Försökte lasta på 31 kg byrå när ett två nygifta damer kom och frågade om jag ville ha lite hjälp. Det framgick inte om de var gifta med varandra med det förutsatte jag av någon anledning för de smågnabbades hela tiden och var så himla trevliga. Efter betalningen står man då på parkeringsplatsen med två tunga otympliga paket och en liten VOLVO... Då hoppar en vagn insammlare ur sin traktor och fixar utan ett ord men med ett leende allt ihop...Gillar IKEA och är inte alls rädd för att ta hjälp...

Maken Älskade inte IKEA ännu mer när han fick sätta i hop elendet på kvällen men om några dar blir det så fint så fint...

jomen kanske...

Jag vet inte om det är hösten eller att man snart varit 40 i ett helt år.( observera inte snart 41). Eller kanske alla söta hönor igår. Eller om det är jobbet...Något är det som får mig att ifrågasätta varför...Varför går man liksom upp ur sängen varje morgon och går till jobbet eller vilken dag det nu är...same same same...och så regnar det dessutom. Ja inte så att jag på något sätt är missnöjd med livet eller egentligen känner mig deppig heller...jag bara funderar på varför i största allmänhet.

I morse till exempel. Då ringde klockan och det var gryning utanför fönstret. Om ett par veckor är det svarta natten när man går upp. Då funderade jag på varför...vad gör man det här för egentligen? Pinar på i hjulet och sen dör man liksom? Efter att man blivit gammal och skruttig...man borde ju inte tänka och om man nu ändå envisas med att tänka så borde man tänka soliga glada tankar hela tiden.

Soliga tankar tänkte jag när vi åt middag igår. Den var betydligt bättre än lördagens totalkatastrof. Ett säkert kort, lövbiff med persilja. Maken gillade inte persilja vill jag minnas men i år odlade jag så mycket att han helt enkelt har vant sig tror jag (eller så lagar jag den så bra...)och så kokade jag hela småmorötter och bönor och broccoli från landet   och Dottern gjorde äppelpaj till efterrätt. Då är det inte svårt att tänka soliga tankar. (det var dessutom 19 grader varmt, vindstilla och höststämning) Varför kan man inte vara så positiv kl 6 på morgonen?

Och så åkte jag till det gamla vanliga jobbet och så hade vi arbetsplats träff mad gamla vanliga kollegorna...varför igen liksom vad ska det ge? Sen blev det så bra och ungarna är så goa så man vill bara sitta där och prata med dem och kvällsmötet blev så där otroligt inspirerande att man glömde bort att man inte ville vara där...

Nu ska jag sova och fundera vidare...eller kanske bara inte tänka så förbannat mycket...man börjar ju närma sig 41....

En bättre dag trots allt...

Idag var det bättre. Till och med mer än uthärdlig. Jag skulle behöva ett par till sådana på raken nu för att återhämta mig. Jag vaknade klockan sju av världens åskoväder och regn. Drog ur kontakterna och drog täcket över huvudet.Om jag så ska ligga under täcket tills jag ruttnar tänkte jag innan jag somnade om och vaknade till en ganska vacker höstdag. Dottern ville till stallet. Jag har lovat att vi kan åka och leka lite med Fabbe på söndagar om hon anstränger sig med lite träning på lördagar, både hon och Ponnyn behöver det. SÅ idag testade vi longering och det gick jätte bra. Dottern satt på och gjorde lite balans övningar och hjälpte honom förstå att han ska stå kvar på volten när han gör halt, inte komma och se om det finns nåt godis i fickan:)

Ingenting kan få en dag så härlig som ett besök hos goaste Fabian. Jo föresten en sak...HÖNS

Jag våldgästade Systers kompis som bor precis sådär lantligt som jag egentligen vill och hon har hönor...högt och lågt faktiskt. TAma är de också och gudomliga! Framför allt den lite mindre rasen...och hon hade kycklingar. Smälter som smör i solsken... Så i dag har jag verkligen fått njuta och njuta lite till.

Planterade Mors blommor också så nu slipper jag tänka på det, bara morfars trädgård kvar innan jag kan se min egen höst förfalla vackert och poetiskt. (mest beroende på att jag sällan hinner min egen eftersom jag alltid gör alla andras först). Men hade jag haft höns som pickade runt i trädgården hade det varit ännu mer poetiskt och jag hade haft ägg att göra mangoldomelett på....