Helg igen!

I går var det den där underbara höst dagen som man gått och väntat på...Solsken lagom värme krispig luft. Jag var en sväng på Björndammens förskola för att hjälpa ett par kursdeltagare tillrätta. Det är inte så ofta jag går i björndammen, framför allt inte på baksidan av skolgården...Den känns betydligt mindre nu när man är vuxen. Det väcker fortfarande känslor att gå runt där och kika på berget (lillstenen), där jag slog ut en tandflisa som barn. Inte enbart obehagliga minnen numer, och det glädjer mig.

Jag lyckades sätta ihop en byrå till Dotterns rum så snart är där riktigt fint och i ordning, men ni får vänta lite på bilder tills hon städat helt klart. När Dottern kom hem från skolan bytte vi om och jag släpte av henne på PRK innan jag åkte till Fabian. Jag skrittade ut en sväng och sen blev det dressyr på Karis. Pigg och glad ponny har vi och han är verkligen trygg i skogen. Dressyren gick ju över förväntan både i trav och galopp. Han släpte till och med igenom och gick med eftergift! 5 minuter i vänster varv...men skam den som ger sig snart är han så välriden att det går i båda varven. Jag var mer än lycklig när jag åkte hem...

Idag red Jag Simba på Råda igen. Han var lite stabilare vid uteritten idag än han var sist och riktigt eftergiven till och från...Här kommer två bilder på just till och från...man kan inte tro det är samma häst...

                                                                               

                         FRÅN                                      OCH                                  TILL

Går det ju ganska bra i varje fall. Dottern red sin första lektion på Fabian idag. Det gick bra. Trevliga övningar och hon fick till galoppen jättebra till slut. Själv var hon missnöjd som vanligt för han hade trängt ut när han blev trött. Att han tuggade på bettet så det var vitskummigt runt munnen och att han svarade fint på hjälperna var intet hon tog notis om...Dåligt självförtroende har hon! Undrar om det går i arv? Jag menar det är ju inte så att jag är nöjd när hästen ser ut som Simba på bild "från" och inte säger jag - vad bra jag är när det ser ut som "Till"...

Fast nu ska jag skryta lite då... Min Kära Mor gjorde ett mycket överaskande besök i stallet för att titta på när Dottern red. Överraskande eftersom hon har allt för mycket om sig och för att hon är skräckslagen för hästar, till och med från marken när de är snälla...och sitter någon på blir hon jätte nervös...(stackaren har väl stor erfarenhet av att ha sett äldsta Dottern hänga och slänga som barn...) 

Men Hon kom ivarje fall! och fikade och tittade och klappade lite på mulen när han satt fast. Och jag lovade ju att han är sååå snäll och aldrig gör något...Förutom när just Mor är med då...

Dottern var färdig, jag skulle skritta ut en sväng och Amy tyckte jag skulle ta några vänsterfattningar innan han fick vila. Och vad gör Ponnyn?! Bockar så jag hamnar på halsen och nästan åker i backen...Inte en gång utan tre....Mor vart nog lite nervös men jag blev inte ett dugg rädd, mest full i skratt och naturligtvis vann vi den tävlingen. Skritten ut gick lugnare tack och lov för annars skulle väl Mor vara dönervös varje gång vi är i stallet:)

Kunde han inte väntat tills hon inte var med?

Lastträningen gick dock fantastiskt. Vi hade öppnat fram och han gick bara på...och direkt av på fram lämmen:) Det var ju inte riktigt meningen men vi har tränat att gå på stanna, äta och gå av...lite nervös är han men går snällt med. Fast backa det ska han inte...så länge han inte gått på helt går det att backa men så fort sista foten är uppe är det omöjligt...Vi ville ju inte stressa idag så han fick gå av där fram. Sen stängde vi och det gick också bra men vi fick vända och gå ut...det funkade ju det med. Mycket godis fick han idag och det förtjänade han!