Stall lördag...

Som vanligt men ändå inte. En lördag i stallet med arbetsinsats från tidig morgon till sen eftermiddag. Idag utökade vi Mannes hage ganka rejält. Nu när han ändå är friskförklarad tänker vi att han kan få beta så mycket han vill. Han har ju ivarje fall varit betydligt mycket trevligare sen han fick börja gå ut i en större hage. Och betat den där lilla gräsrutan hade han gjort, den var inte längre grön...och eftersom han inte visat tecken på att bralla runt i hagen utan ägnar dagarna åt favorit sysslan, att äta körde vi på så nu har han kanske 25x25 meter att spatsera runt på.

Han var ganska lycklig över det...vi började också försöka återställa sjukhagen till nån sorts gårdsplan igen. Det är lättare sagt än gjort. Men vi fick i varje fall flyttat bort halmbalarna och krattat upp det värsta. Mina pallkragar är nu återbördade till köksträdgården där de hör hemma. Inte riktigt i nyskick,ängen men de duger till potatisodling. I morgon ska vi riva eltråden och ställa tillbaka alla stöd och sen försöka kratta ut ytan så den blir platt. 

Dagens största behållning för mig var att vi fyllde hästen med högsta dos av lugnande örter, vilket behövdes för han var lite galet pigg i stallet. Sen lastade vi och åkte till Ryggebol. Jag slutade rida för typ två veckor sedan. Ja inte fysiskt för jag har inte ridit på fem månader utan så där mentalt. Jag ville verkligen inte mer. Inte rida på vår vilding och inte på nån annan häst heller! Fy för hästar och stalllivet helt enkelt så jag bestämde mig för att sluta. Det var riktigt skönt men efter att Manne blev friskförklarad i tisdags har senan vartit helt fin och osvullen varje dag och jag har sett Nattis rida lugnt och fint i 7 dagar...och i går kväll bestämde jag att det inte kunde skada att sitta en liten liten stund om han var jättelugn? Det innebär ju inte att man måste rida jämt eller hur? Så idag klädde jag mig i stallkläder och packade med hjälm och väst i fall...kanske skulle jag våga? Och det gjorde jag så klart och så fort foten var i stigbygeln var det som vanligt. Manne var också sitt snällaste och lugnaste. Ja nästan för lugn för jag hade inget spö och inga sporrar att motivera med. En halvtimme red jag och travade nästan 10 minuter sammanlagt så tillsammans blev det nog 13-14 minuter idag. Det går framåt. Jag rycker att Manne kändes trevlig för övrigt faktiskt. Min sits har ju onekligen tappat formen lite och framför allt musklerna! Oj vad trött jag var efter. Om jag nu skulle rida igen ska jag tänka på att hålla tårna framåt och hitta rätt skänkelläge...men just nu är jag glad för att hästen var snäll och inte brallande en enda gång och för att jag kände mig glad och trygg...

Snart är veckan slut igen...

Det var inte helt dumt att gå och jobba idag. Vädret var inte riktigt lika fint som i går men vi tog oss till en dam och hittade grodägg att föda upp på förskolan. Gårdagens trädgårdsjobbet känns idag i flera delar av kroppen, kanske mest otrevligt i nacken och trevligast i själen. Intet är som att rycka ogräs med rötterna ur den fuktiga myllan! 

En dag kan kännas som en vecka så nu är jag kanske inte utvilad så ändå full med energi och tillförsikt.  Våren är här på riktigt. Träden skiftar i grönt och olika brunröda nyanser...jag älskar färgerna i naturen vår och höst. Sommar är underbart men då är det bara grönt grönt grönt. Vägen till stallet är obeskrivbar vacker och idag åkte jag ensam och kunde njuta lite extra. Nattis slutade tidigare och när jag kom till stallet var allt fixat och klart. Bara att koppla på transporten och åka till Ryggebol. Idag för att se på när dottern red sin friska häst. Det var en helt annan känsla att kunna slappna av och bara njuta. Manne skötte sig exemplariskt idag med. Lite väl loj och långsam så vi får nog dra ner lite på det lugnande när hon ska arbeta honom. Det blev bra arbete i 50 minuter och nu uppe i 12 minuters trav. Bara att öka långsamt under tre veckor innan det blir galopp också.

Imorgon är det fredag och Manne får vila, Nattis har något med skolan på kvällen. Jag får väl åka upp och mocka och fixa maten. För första gången på väldigt länge blev jag i dag sugen på att rida lite...

 

Semester

Jag är så glad att jag beslöt att unna mig en semesterdag idag. Efter den här våren tycker jag att jag förtjänade en dag i lyx. För mig innebar det att jag satte klockan gick upp och åt en mysig frukost. Klockan nio drog jag ihop håret som onekligen hade mått gott av en träff med schampo i en tofs, drog på mig trädgårdskläderna och var redo för dagens arbete klockan nio. Jag hade en plan som innefattade ömsom hårt grävarbete ömsom njutning i solen. Jag tycker nog jag lyckades hålla mig till planen. Första två timmar ägnades år rosenbersån där allt ogräs är borta och allt är gödslat. Sen blev det lite the i solen medan jag funderade på nästa steg. Fixade lite rådjurs barriär runt mitt amerikanska älggräs och en rosa astilbe, kanske ser jag dem i år då?  Fixade en vildvuxen ros på framsidan och klippte lite i klematis och kaprifoler. Mamma kom hit och åt lunch i solen så då fick jag lite mer njutning...

Efter lunch rensade jag ogräs och perenn blad i stora rabatten utefter sidan av huset, ett två timmars jobb som vanligt. Sonen kom hem från jobbet och gjorde två tyngre grävjobb för mig och jag sådde lite ringblommor jag fått från Cias svärfarfar Wayne. Hoppas de gror i år, förra gången blev det inget....vid det laget hade jag jobbar med kroppen fem timmar och det började ta emot... Vila mr en husvägg och sen lite mellanmål i solen med en kopp kaffe. Helt fantastiskt.

Därefter var trädgårdssajten slut. Dottern skulle hämtas och köras till stallet där jag istället stalljobbade. Mocka, fixa, hö sopa...sen skrittade hon ut en halvtimme på sin friska och för dagen trevliga och trygga ponny. Dancing följde med som vanligt och efter en halvtimme red hon även en stund i paddocken. Det blev lite lugn trav där för första gången sen han stack för henne där. Men nu är han frisk så sticker han gör det ju inget! Det är verkligen ofattbart att han är helt friskförklarad. Vi tittade på ett nytt ridhus vi tänker hyra in oss i under maj. Det är kanske lite lugnare där än på Ryggebol då det är färre ryttare. Och tydliga ridhusregler... Fint var det också och dessutom lite billigare per gång. 

Avslutar denna fantastiska semesterdag med en whisky i växthuset. Utanför kvittrar fåglarna i kvällssolen. Jag känner mig lycklig och tillfreds för första gången på länge och är så glad att vädret var så underbart hela dagen. Det finns massor kvar att göra i trädgården, två riktigt jobbiga rabatter som ska grävas om helt och hållet och massor av frön som ska i marken. Men i veckan kan jag ta hem mina två pallkragar och sätta de förgrodda potatisarna. kanske kan vi bjuda på egen färskpotatis på midsommar.

Glad!

Manolito är återställd. Utav senskadan syns inget på ultraljudet alls. På otroliga fem månader har skadan läkt ut helt med enda kvardröjande besvär att det är viss förtjockning av senvävnaden och en kvardröjande svullnad på grund av stasning. Vad det betyder vet jag inte men vetrinären behöver inte göra ett uppföljande ultraljud för friskare kan han inte bli! Han berömde också ponnyn för viktnedgången! Från 450-420 på två månader var perfekt. Om han tappar tio till gör det inget, han ska helst inte gå upp för mycket under betet så vi får väl köpa en betesreducerare. Men bete! Bara det... Han kommer få gå ut i sommarhagen med kompisar och beta. Och musklerna fick han också beröm för... Efter 5 månader är det inte många som har musklerna kvar. Roligt att höra att vår rehabplan varit klok och att vi gjort rätt hela vägen. Att skritta ut omväxlande med trav i ridhus var bra,att stå i sjukhage hela vägen till i lördags var bra. Och det var helt rätt tänkt med L-formad hage och långsamt ökande yta att röra sig på. Vi fick faktiskt beröm för hela konvalescensen och att vi gjort så mycket bra för ponnyn. Jag tillskriver till stor del Klara Santonen äran! Utan hennes biolightbehandlingar hade vi inte varit där vi är idag. Värt varenda krona i sparad kostnad, tid och tårar. Förmedlar gärna kontakt om någon får en skada, ett sår eller kanske svårläkt mugg. Kanske att örterna vi ger också haft effekt men framför allt är det väl balansen mellan behandling, vila och ansträngning som är miraklet. Skriver mirakel för man räknar med  sex-arton månader tills hästen är friskförklarad.

Nu ska han då få jogga i ytterligare tre veckor i ökande grad, sen galopperas två veckor. Därefter är det bara att rida på och till och med börja hoppa så smått igen! Det trode vi aldrig för ett par månader sen när allt var nattsvart.

Tack vare så många goda människors hjälp har vi tagit oss hit. Britt som fixade i förra stallet. Maria som erbjöd plats här... Klara med biolight, Susanna som hjälp till när jag bara inte orkat mer. Mats som fick ta emot mitt mentala sammanbrott och köra Manne till gråbo när jag fick ryggskott. Sonen som burit, maken som förlorat hela semesterkassan... Mamma som hjälp till ekonomiskt... Cia, Brad och Kish som grävde sjukhage i julas...och världens tappraste modigaste dotter som faktiskt suttit på vilddjuret varje dag och uthärdat oron för Manne och rädslan för att bli platt under en stegrande häst! Dessutom aldrig gett upp hoppet eller kärleken till honom ens när det är som jävligast (och jag funderat på korvfabriken)

Så efter vetrinärbesöket släpptes en glad ponny i gräshagen och vi köpte bubbel och tårta att fira med. Imorgon har jag unnat mig själv en semesterdag och ska jobba i trädgården tills jag är helt färdig och älska varje sekund av det.

Söndagkväll igen...

Lite söndagsångest har jag allt. Inte för att det är tråkigt att man ska upp och till jobbet utan för att det dröjer en hel vecka innan jag hinner få till lite trädgårdsarbete igen. 

Helgen har varit bra faktiskt även om det varit långa, arbetsamma dagar. I fredags tog vi det lite lugnt i stallet. Det blåste rejält och Manne var lite på tårna som vanligt kan man nog skriva. Vi funderade på att promenera en kort tur bara för att man ska. Men det hördes hela vägen till stallet att grävmaskinerna var i fullt arbete på vägen och vi ville helt enkelt inte riskera ännu ett misslyckat pass. Istället gick Nattis och Manne och betade lite på gårdsplanen nån halvtimme. Egentligen borde han fått beta lite kortare varje dag inför att byta hage men så har det inte blivit. 

I lördags var vi först till gråbo och stängslade en liten L formad hage i den stora gräshagen. Manne får gå där själv men han ser hästarna och om några veckor kommer de också kunna gå precis utanför. Vi släppte ut honom direkt och väntade på att han ett skulle bocka och galoppera de fem sex språng han skulle kunna få in och sen kasta sig ner och rulla. Istället kastade han sig runt och dök med mulen rakt ner i gräset och började beta...väldigt odramatiskt och vi har förhoppning om att det inte ska slita alltför mycket på senan att gå på mjukare underlag. 

Vi lämnade honom i hagen och åkte till PRK där Nattis red Bayley för Jonathan var iväg och spelade final (de vann SM guld idag!)  Tror det var kul att få rida och galoppera lite. Och han är verkligen så snäll och lugn. Därefter åkte vi tillbaka till Gråbo och lastade Manne och åkte till Ryggebol för att trava lite. Den här gången vare vi ensamma i ridhuset, Manne var väldigt stillsam och busade inte alls. Vi har fått låna en gramantygel som Nattis provred med. Väldigt skönt att det var lugnt igen. Och vi utökade till 10 minuters trav.

Kvällen avslutade jag och Nattis framför näst sista harrypotter och en stor påse godis.

Imorse vaknade jag redan sju och när klockan var innan nio var jag ute i trädgården och började rensa ogräs och kantgräva i stora rabatten. Det finns så mycket att göra i trädgården så här års att tiden inte riktigt räcker till. Vädret har ju varit fantastiskt också så det gäller att passa på. Halv elva åkte vi till hästen igen men ett kort kaffestopp hos mamma. Det är jättefint i hennes nygjorda kök så vi ville gärna titta in en stund.

Manne skrittades ut tillsammans med pärlan Dansing och en gramantygel på. Idag behövdes den nog inte för han var lika lugn som innan det började urra till sig igen. Antingen är det för att vädret är så fint eller för att han har fått beta hela morgonen. En fördel vi upptäckte med gramanen var att han inte heller kan kasta med huvudet så högt som han brukar göra när han blir trött och otålig. Senan var lite svullen innan ridning idag med men efter var den finare. Och så kom Klara för en biolight behandling, kanske den sista om vi blir friskförklarade på tisdag vilken jag verkligen, verkligen hoppas han blir men är lite orolig för att det inte är så...den där svullnaden betyder ju något eller? 

Efter Manne var det ett till pass på Bayley och sen hem. Jag brydde mig inte om att gå in utan fortsatte direkt men trädgårdsarbetet tills kroppen bara sa att det räckte. En kvadrat meter kvar i rabatten att göra när jag kommer hem tidigt nästa gång.  

För att förgylla senan sköna men fysiskt ansträngande helg satte jag mig vid grillen med ett glas rödvin i solen. En helt perfekt avslutning på en perfekt helg.