Stall lördag...

Som vanligt men ändå inte. En lördag i stallet med arbetsinsats från tidig morgon till sen eftermiddag. Idag utökade vi Mannes hage ganka rejält. Nu när han ändå är friskförklarad tänker vi att han kan få beta så mycket han vill. Han har ju ivarje fall varit betydligt mycket trevligare sen han fick börja gå ut i en större hage. Och betat den där lilla gräsrutan hade han gjort, den var inte längre grön...och eftersom han inte visat tecken på att bralla runt i hagen utan ägnar dagarna åt favorit sysslan, att äta körde vi på så nu har han kanske 25x25 meter att spatsera runt på.

Han var ganska lycklig över det...vi började också försöka återställa sjukhagen till nån sorts gårdsplan igen. Det är lättare sagt än gjort. Men vi fick i varje fall flyttat bort halmbalarna och krattat upp det värsta. Mina pallkragar är nu återbördade till köksträdgården där de hör hemma. Inte riktigt i nyskick,ängen men de duger till potatisodling. I morgon ska vi riva eltråden och ställa tillbaka alla stöd och sen försöka kratta ut ytan så den blir platt. 

Dagens största behållning för mig var att vi fyllde hästen med högsta dos av lugnande örter, vilket behövdes för han var lite galet pigg i stallet. Sen lastade vi och åkte till Ryggebol. Jag slutade rida för typ två veckor sedan. Ja inte fysiskt för jag har inte ridit på fem månader utan så där mentalt. Jag ville verkligen inte mer. Inte rida på vår vilding och inte på nån annan häst heller! Fy för hästar och stalllivet helt enkelt så jag bestämde mig för att sluta. Det var riktigt skönt men efter att Manne blev friskförklarad i tisdags har senan vartit helt fin och osvullen varje dag och jag har sett Nattis rida lugnt och fint i 7 dagar...och i går kväll bestämde jag att det inte kunde skada att sitta en liten liten stund om han var jättelugn? Det innebär ju inte att man måste rida jämt eller hur? Så idag klädde jag mig i stallkläder och packade med hjälm och väst i fall...kanske skulle jag våga? Och det gjorde jag så klart och så fort foten var i stigbygeln var det som vanligt. Manne var också sitt snällaste och lugnaste. Ja nästan för lugn för jag hade inget spö och inga sporrar att motivera med. En halvtimme red jag och travade nästan 10 minuter sammanlagt så tillsammans blev det nog 13-14 minuter idag. Det går framåt. Jag rycker att Manne kändes trevlig för övrigt faktiskt. Min sits har ju onekligen tappat formen lite och framför allt musklerna! Oj vad trött jag var efter. Om jag nu skulle rida igen ska jag tänka på att hålla tårna framåt och hitta rätt skänkelläge...men just nu är jag glad för att hästen var snäll och inte brallande en enda gång och för att jag kände mig glad och trygg...