Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

fredag 9 maj 2014

Inget att göra....

UDet är fredag och jag har inget att göra! Jag jobbade sent idag och det blev lite senare än vanligt. Mina kollegor åkte till Danmark på en gemensam resa över helgen. Jag valde av flera skäl att inge följa med, främst att jag övertrasserat vårt levnadskonto i och med ponnyköpet. I stället hjälpte jag till så alla kunde komma i väg i god tid och stängde förskolan. Det var inte några problem de flest barnen gick hem tidigare så jag fick lite kvalitetstid med några få kompisar kvar. Jag skulle ha slutat halv fem men kom i från strax inna fem så nästan en halvtimme senare...men det gjorde inget. 

Direkt hem efter jobbet för idag var det vilodag för hästarna. Det var första dagen på flera veckor som jag inte gjort något hästrelaterat, bortsett från måndagen då vi bara handlade hästsakerna på Ullared. Det var skönt men jag har å andra sidan inget att göra.

Där ljög jag stort, jag ska ha tjej middag här hemma i morgon så jag borde städa lite. Men halv tio, två glad rödvin och en film senare är jag inte så inspirerad... Hör arr familjen plockar undan sina saker så när de är klara tar jag ett tag med skurborsten, eller inte...



torsdag 8 maj 2014

Blöt...

Eller kanske mer fuktig...regn är riktigt trist att stå ute i. Annars har dagen varit skön faktiskt. Jag började med att kompa ut lite tid för hovis skulle komma halv tolv. Det innebar ju en lång skön frukost, lite småplock här hemma innan jag drog till stallet. Drog genast på mig regnrock och höga stövlar och hämtade Manolito i hagen. Vi betade 25 minuter i väntan på Nina. Jag vet inte riktigt hur det här med grästillvänjning funkar,  har ju aldrig behövt vara så noga eftersom Fabian går i grushage under sommaren så vi har mest betat för att det är mysigt. Nu är det ju skarpt läge! Om tre veckor är det dags för sommarbete och då måste han ha vant sig vid gröngräs. Hur länge ska de beta sista dagarna? Om vi höjer tiden långsamt nu så kommer man kanske vara uppe i en timme om dagen. Hur länge förväntas man gå där med hästen? Jag kan ju inte beta åtta timmar om dagen bara för att han snart ska gå 24 timmar på gräs? Eller??? Hur gör alla ni andra hästägare med era hästar? Kommentera gärna! 

Mysig är det i varje fall och idag höll regnet upp just den där lilla halvtimmen och det är verkligen rofyllt och kravlöst att stå där rakt upp och ner och lyssna på hästens tuggande och fågelkören  i bakgrunden. Det är lycka det. 

Hovarna var jättefina och Manolito var snäll och lugn. Nina kommer och skor i sommar också och vi har lite extra tur för Camillas hästar som går på samma bete skos också av Nina och är precis skodda så vi kan samköra tiden. Det tog lite tid så jag fick lämna dem där i stallgången och åka till jobbet. 

Det kändes som en extremt kort och skön arbetsdag och bortsett från att det blev lite missförstånd med lunchen så jag fick leva på ris och sås var allt toppen. Efter mellis gick vi ut och under påklädningen började barnen prata om vilka som ville leka och vad och plötsligt hade jag en hel djurpark med tigrar och leoparder och några djurskötare med mig upp i djungeln. Alla 14 barnen lekte tillsammans och drog med sig ytterligare barn i leken. Då känns det som om man lyckas med uppdraget faktiskt och det var inte en konflikt hela eftermiddagen!

Trots goa känslor då var jag lite trött när jag kom tillbaka till stallet. Jag hade hunnit mocka medan Nina skodde och Nattis hade fixar ensilaget så det var inte så mycket arbete. Vid sex gick vi upp i paddocken och då tog regnet i. Vi provade in westerntränset och det verkade som om han gillade det. Ser fint ut och jag tror han kommer passa perfekt som westernponny. Idag stack han inte ut tungan en enda gång och höll munnen helt stängd och stilla trots att det varken finns nosgrimma eller snok på det. Nattis klagade mest på att det regnade in i kläderna och att det gjorde ont i nacken efte idrotten. Jag stod under ett träd och försökte att inte bli för blöt och ju mer det regnade desto fortare sprang ponnyn.... Nåväl han gick i fin form i början och sen var vi bara glada att komma in i stallet och få av alla blöta kläder. Fabian hade stått inne och torkat under tiden vilket var bra för då kunde han få täcket på sig när han gick ut för natten. Fördelen med tjock päls är att man inte fryser på vintern, nackdelen är att den aldrig torkar...

Hemma igen blev det mumsig men kall kyckling och ris. Det är inte lätt att hålla vikten med de kostvanorna. Det stod i varjefall en låda med ekologiskt kravmärkt nötkött på fastun också så det ska bli spännande att se hur det smakar. Men det får bli en annan dag för nu är jag helt slut liksom dagen...






onsdag 7 maj 2014

Dagen i-landsproblem...

Alltså man ska inte gnälla men fasen vad jobbigt det är att ha två hästar. Det är ju verkligen inte så att jag är otacksam, jo antagligen men ändå, det låter bättre att säga att man inte är det. Alltså även idag kändes stallet som en stor tung börda när jag slutade jobbet halv fem och då först funderade på att åka hem och byta till ridkläder men sen insåg att jag aldrig skulle komma i väg igen om jag åkte hem. Så jag åkte direkt, lätt hungrig och lagom trött efter workshop i kreativitet. Naturligtvis regnar det, hästarna är smutsiga och fortfarande i hagen och jag har INGEN LUST alls att rida! Idag heller, igår kändes det likadant. Jag borde ta i tu med den där dressyren men jag är helt omotiverad...istället sadlade vi för uteritt och gav oss iväg till klätterbacken. 

Först är jag lite småsur över vädret men ganska snart inser jag att det jag tänker på som regn faktiskt är mer som varm dagg mellan träden och ju längre vi rider desto mer börjar jag tänka på hur skönt vädret är när det regnar varmt vårregn stilla och fåglarna sjunger.  Fabian lufsar på upp och ner för backar, över stockar och stenar. Bakom mig kvittrar två tonårsflickor ikapp som jag inte behöver lyssna på, de är som en glad bakgrundsmusik. Helt stilla är det dessutom så när det gått nästan en timme tar vi en omväg hem för att kunna njute lite extra av skogens dofter. Jag ser en skogstjärna, liljekonvaljer, blåbärsris i blom, vitsippor och blommande hägg. Så långsamt skrittar vi genom skogen och njuter....jag gör i varje fall. Flickorna har fullt sjå att hålla tillbaka sina lite piggare ponnys men det struntar jag i...

Tillbaka i stallet förstår jag inte varför jag var så negativ innan. Det är ju otroligt härligt att rida och just nu får vi rida nästan varje dag och jättemycket tillsammans. Det är nog det bästa med att ha två hästar, att jag och Nattis kan rida samtidigt. Snart är den tiden över. Det är bara en månad kvar innan Fabian ska tillbaka till Ranchen. Mindre än en månad tills vi har Manolito på bete i Lerum. Vi kommer att minnas den här tiden med vemod och säga hur kul det var de där två och en halv månader vi hade varsin ponny...men just nu handlar det om att motivera sig själv till att lägga 20 timmar i veckan i stallet.

Man hinner inte så mycket annat tyvärr så om det finns nån kompis där ute som saknat mig (ytterst osannolikt, ni minns kanske inte ens vad jag heter) så återkommer jag till ett liv utanför stallmiljö och arbete nån gång i juli.




tisdag 6 maj 2014

Regn och rusk

Det var ju på gång det såg jag på väderleken men när det kommer blir man ändå förvånad. Va?! Inte 20 grader och sol? Hur kommer det sig...idag hade jag också förmånen att få vara utepedagog i många timmar så jag är nog jättefrisk nu...

Igår åkte vi till Ullared och shoppade loss. Har inte vågat berätta vad notan för hushållets saker landade på men då har jag köpt litet sommarkläder, hushållsartiklar, massor av billiga trädgårdssaker som jag ändå var tvungen att köpa och nu fick till mindre än halva priset. Gödsel och markdukar tex. Hästavdelngnen blev faktiskt mindre belastande. Jag köpte ett par mycket konstiga ridjeans med gummerade knän för bättre grepp i sadeln, jag behöver det...och lite andra ridkläder som strumpor och annat. Två täcken, ett regn och ett svett och flugspray och lite annat smått och gott till hästen...täcket satt riktigt bra också när jag provade det idag. Mamma hade med riktigt goda mackor till middag,  vi sparade ju en hel del pengar där också. Riktigt trevligt var det men man är lite seg när man kör hem. Somnade direkt och sov gott hela natten.

Bortsett från att det regnade ihållande och två timmars utevistelse utan rast är något ansträngande var dagen bra. Men när jag gick hem efter jobbet, eller hem och hem, det var ju stall idag igen, så var jag så trött. Bara tanken på att rida i regnet fick mig att vilja prova de där täckena på mig själv i en halmhög nånstans. Nattis skulle dessutom rida lektion för Sanna så det var lite väntetid. Jag bestämde mig först för att inte rida, Fabian behöver visserligen sin träning men ibland tar orken slut. Sen ångrade jag mig när tjejerna gick till paddocken så jag sprang och hämtade ett träns och red barbacka mellan hinderna och passade på att filma lektionen. Fabian gick för ovanligheten skull fram av sig själv så jag var glad att sitta på honom. Trevlig form till och från och jag kunde både trava och galoppera lite idag. Balansen blir bättre för var gång jag rider utan sadel. Avslutade mitt pass med att trava över lite bommar och skoja till det med flickorna.

Manolito skötte sig utomordentligt! De hoppade lite olika hinder och tränade på att göra halt både före och efter hinder och mellan hinder...som högst hoppade de 105 cm idag och det såg väldigt snyggt ut. Känner mig mer och mer nöjd för var dag som går.  Problemet är ju bara att jag också måste lära mig rida den där ponnyn, men det är svårt att komma till för dottern vill ju gärna rida såklart. Sen är jag ju väldigt nöjd med att få njuta av sista månaden med min älsklingsponny, den goa runda ryggen känner man sig trygg på. 


söndag 4 maj 2014

Mer hästar...

Det är en hel del häst när man har häst. Idag ställde vi klockan på halv sju och åkte till stallet för att göra Manolito redo för första tävlingen hos oss. Nu är det ju en ganska tävlingsvan ponny vi köpt så det är säkert 100.e starten för honom och höjderna idag var verkligen ingen match. Men Nattis hade ändå lite fjärilar i magen. Tänk om han stannar? Tänk om han skenar på banan? Jag kände mig fullständigt lugn för det enda jag bryr mig om är hur vida hästen går om bord transporten eller inte. Och det har ju visat sig helt problemfritt. Idag stod han dessutom betydligt mer stilla, han tar inte spjärn mot väggen fullt så mycket. Fast  transporten gnisslade obehagligt så jag måste nog olja in den både här och där efter vintern. Den är annars ganska fräsch men jag vill ha en ny ändå.

Medan Nattis borstade packade jag bilen och inom 50 minuter var vi iväg. På tävlingsplatsen stod Manolito snällt i transporten och mumsade på sin frukost medan Nattis gick bana och jag stod och solade. Man kan inte klaga såna här dagar... det är betydligt värre när det blåser och regnar. Hoppningen gick jättebra. Han var ganska loj så det blev till att tagga upp innan framhoppningen. Kanske lite träningsvärk efter gårdagens dressyrlektion?

Hon startade två klasser, en på 60 och en på 70 vilket är det högsta Dottern startat, mest beroende på att Fabian knappt tar sig runt en 60 bana. Manolito var fin i framridningen men på första hindret på 60 stannade han till och tittade, sen hoppade han elegant som en Älg från stillastående! Nåväl sen flöt det på och i 70 klassen gjorde de en finfin runda i bra tempo och väldigt samlat och balanserat. Så fort han fått sina rosetter var han lugn och avslappnad igen. En dröm att ha med si på tävlingsplatsen! Ingen tittighet, inga konstiga nerver, inget gnäggande och absolut inte svår att hantera! Underbart...


När vi kom tillbaka till stallet insåg vi att vi visst har en häst till så det blev att ställa ut häst ett och ta in häst två...Just då var vi inte jätteladdade för ett ridpass. Jag mest för att jag sov illa i natt, Nattis för att hon redan presterat. Fabian för att han inte är så taggad alls just nu. jag tänkte att det får bli lite longering och så bestämde vi oss för att longera varandra barbacka. Det var kul men det går så långsamt. Tror att Fabian gått in i sommar MODE. I går fick jag kämpa hårt men när han väl släppte gick han superfint. Man har ju lite högre förväntan det ser jag när jag jämför bilder från maj förra året och nu. Men lite galopparbete är nog på sin plats!

Jag är väldans trött nu och ska snart gå ut i trädgården och grilla i solen. I morgon ska vi åka till Ullared med Mamma och handla trädgårdsgrejjer och lite hästsaker som täcken och annat som behövs nu i sommar.