Dricker vin och färgar håret....

Inte riktigt i den ordningen tack och lov men resultatet blev över förväntan i båda ändar...ravenswood värd sina 99kr Passade utmärkt till bakpotatis och rostbiff biffar.

Igår var jag och mös med mamma. Först åt vi lunch på aludden ochn sen shoppade hon loss på ett väldigt trevligt ställe som hette trädgårdsälvan i Lerum. Nej hon köpte inget till sig själv nästan och fast jag nästan var lite arg på henne betalade hon mina fina trädgårdsdekorationer. Det går inte att var arg så länge...så klart men hon borde verkligen tänka lite på sig själv också. Jag övertalades också att köpa en hårtoning som rekomenderades för känsligt hår.  De borde ha något för folk med känslig personlighet. I varje fall så hjälpte dottern mig att klämma i den där färgen i håret så nu har jag inte längre den där nyansen i hårbotten. (varför är halva håret grått mamma?) Vet inte om det gjorde någon som helst skillnad i det stora hela? Maken tycker fortfarande att jag borde raka i varje fall lite av benhåren, kanske jag faller till föga när sommaren kommer? Kanske...bortsett från det är jag alltså nu skitsnygg och skitfull. Eller ivarje fall lite grann av vadera.

Det var inte nån jättebra dag för övrigt heller. Det blåste iskallt, Manne var nervig och orolig när hans kompis åkte till vetrinären för vaccination. Han gnäggade och gick på hovspetsarna. Nattis han inte ens in i paddocken innan han fullständigt brallande loss, slet sig och drog genom paddocken i ystra bocksprång. Inte bra... Fast när hon röt till honom att stanna gjorde han det, vände och kom i trav tillbaka till oss. Hade han varit lugn då kanske det gått att rida men vi kunde inte ens leda in honom till stallet. Unghästen kom och höll sällskap men det kändes mest som om vi utmanade ödet. För mycket brallande slutade med att vi besviket ställde honom i hagen igen och kände oss allmänt misslyckade som hästägare. Man ska ju våga rida sin häst eller hur?  Och gör man inte det?. Ja vad gör man då...jag rider inte det kan jag lova! Stackars dottern...

Senan var i varjefall inte svullen på kvällen det fick vi meddelande om så imorgon är det nya tag. Med hästkompis i släptåg. Har tagit kontakt med ett ställe där vi kan hyra in oss i ridhus så han kan få komma igång under ordnade former... Dumma ponny...

Solförmörkelse

Otroligt deprimerande att vakna en ledig fredag och inse att väderprognosen stämmer. Skönt att sova ut för ovanlighetens skull. När månen passerade mellan solen och jorden stod jag som bäst och mockade hästskit. Gick ut och kikade lite mellan varven och funderade på livet. Jag vet inte, jag hade tänkt mig att det skulle vara mörkare, som i en skräckfilm. Gick upp på loftet för att hämta lite foder och blev stående med en krypande känsla utefter ryggraden. Skrapet av kråkfötter mot plåttak fulländade stämningen. Och solen syntes mellan molnen, litet kort ögonblick då och då. Man ska inte titta in i solen men man måste ju ändå kasta en blick eller hur? Och sen blev det mycket ljusare igen och jag fixade färdigt mina sysslor och gick vidare i livet...

Inte fredag direkt...

Slutet på arbetsveckan för mig...nästan. För vi han inte riktigt klart trots att vi tänkt alla tankar minst två gånger och har fler tankar än vi kan förmedla på tre timmar. Ett i huvudsak effektivt arbetssätt i sammanställnings fasen lämnar i varje fall inget att önska, mer än att det var fler dagar på en vecka. Och det är det ju. Fast det får bli lördags och söndags jobb för i morgon ska jag vara ledig.

Om vi hade skippat att sitta ute i solen och äta lunch och den där fantastiska promenaden till sjön för att klara tankarna och prata under rörelse så hade vi fått gjort ännu mindre...mycket mycket nöjd med den personliga utdelningen på det här uppdraget. Hoppas alla i arbetslaget känner samma när vi återkopplar på onsdag.

Det är visst också slutet på den här förvåren också så det var tur vi njöt lite extra. I morgon ska det regna och sen blir det kallt igen. Imorgon ska det också vara solförmörkelse. Den blir nog förmörkad av regnmoln tyvärr. En stor besvikelse för nu har jag och barnen talat om detta hela veckan. Men jag ska absolut vara utomhus och titta upp och uppleva det hela även om det inte syns. Mamma och jag ska luncha och shoppa i morgon. Manne ska få vila en dag extra så jag går upp tidigt och gör stallet först.

Idag när vi kom till stallet hoppades vi på att traven de senaste dagarna inte gjort honom mer svullen. Hur det var  med det är svårt att säga men senan var jättesvullen. Vi fattade beslutet att ändå fortsätta rida och se hur det blev efter. Ännu en lugn trevlig uteritt kan i varje fall läggas till raddan av tidigare. När vi kom tillbaka efter 40 minuter skritt och skulle köra trav blev det lite komplikationer i form av vårystra hästkompisar i hagen. De hade väldigt roligt och när de drog för tredje gången förbi i brallig galopp kunde inte Manne hålla sig i skinnet utan ville också busa. Nattis lyckades faktist hålla honom trots att han försökte dra en repa två gånger. Det var inte läge att köra trav just då så hon satt av och gick till stallet. Det bästa var att senan efter ridningen var hälften så svullen som innan! Skönt, då vet vi att det inte är skritten som gör honom svullen...i morgon får han vila lite och så kör vi på lördag igen, då förhoppningsvis lite trav igen.

 

Värme

I eftermiddag kändes det dom en sval sommarkväll i juni. Vi jobbade på med strukturer och började hitta in i slutklämmen. Det känns spännande och tryggt. Om vi kunnat förmedla alla de tankar och reflektioner vi haft kring uppdraget...om jag själv kommer ihåg hälften av alla tankar jag själv kan ha nytta av skulle jag känna mig rik. Just nu kurrar det mest i magen och jag känner mig frusen och huvudet värker. Antingen har jag överdoserat klokskap från mina kollegor eller så är jag lite risig.

Stallet var som det brukar vara med ett undantag. Jag försökte njuta av att vara där. Så när jag fyllde sjätte kannan med vatten i baljorna och lyssnade på fågelsången försökte jag verkligen göra just det. Hälla vatten. Och GÖRA det med alla sinnen. Vi fick en fin promenad i kvällsljuset också och det var då vi sa att det kändes som en junikväll efter regnet vid 22 tiden. Ljummet, kvavt och alldeles förträffligt. Tog lite trav idag med då senan var helt ok. Lika efter, kanske lite mer svullen...snäll ponny i varje fall som inte busar utan travar snällt.

Jag fick vara på ett trevligt ställe i Alingsåstraktien och jobba idag. Hemma hos en av kollegorna i ett alldeles underbart hus med alldeles underbar utsikt och fin bilväg för att komma dit. Jag minns varför jag ville ha ett hus på landet när jag satt där och tittade ut över landskapet. 

Nu vetja knappt

Det är mycket som pågår i hjärnan, långa arbetsdagar, långa stalldagar, tung sömn. Jag är lite veckovill. Är det tisdag idag minsann? Känns som om vi jobbat en hel vecka redan och samtidigt som om vi precis börjat ALP. Fördelen med att jobba kort och intensivt och nära är att man aldrig hinner komma över förälskelsestadiet. Kanske är det därför vi som gillar ALP fastnar och blir kvar? En evig förälskelse men med skiftande föremål? Just nu önskar jag att det inte tar slut, fast jag vetatt jag inte skulle orka vara så närvarande 100% i mer än några veckor. Det är en energigivande upplevelse men ändå tröttande. Idag hade vi fyra djupa, bra samtal som kräver total uppmärksamhet. Det kändes verkligen som vi lyckades allihop och att vi levererade...

Nu ska vi ägna två eller tre dagar till sammanställningen...om vi inte ska få massa övertid som man får bjuda på skulle två vara att föredra. Nu ska samtal och observationer analyseras och vändas och vridas och förhoppningsvis landa i en spegling som ger arbetslaget något att fundera på och vilja utveckla vidare. Nån gång hörde jag meningen, en skillnad som gör skillnad...kan ha varit i en AL utbildning. Just så ska det kännas! 

När jag kom ut på eftermiddagen kände jag att luften var ljum, som en riktig vårdag. Jag kom tidigt till stallet och fixade både Mannes och Neos stallgöromål innan nattis kom med bussen. Det måste ha tagit henne 1timme och 20 minuter. Hon snabbade på för Klara skulle komma med biolight redan klockan 18 och innan dess ville vi hinna en längre promenix. Senan var ok men inte lika perfekt som igår.

Jag ringde vetrinären idag och pratade om det. Vi ska ju vara uppmärksamma på svullnaden, den säger ju något om att det inte är perfekt. Men om vi inte ser ett mönster av att han blir sämre av ridning ska vi fortsätta planen. Vi tänker att vi inte går den mest aggressiva vägen utan kanske ökar traven långsammare än en minut om dagen... När vi är uppe i tio minuter utan att han blir svullen är det dags att gå över i större hage. Då ska han först ridas och joggas innan han får gå ut i tex en paddock några timmar innan kvällen. Så gör man det tre dagar och sen en 15x15 hage på slätt fast underlag tex en gräshage med svålen kvar. Känns som om det inte kommer vara något bekymmer där vi står nu i varjefall...får kolla det där med paddocken bara...och det går bra att trava i paddocken! 21 april ska vi tillbaka för ultraljud igen och få en fortsatt igångsättningsplan. 

Nattis red och jag promenerade med Dancing 45 minuter och sen 10 i paddocken med trav blandat med skritt. Kom upp i nästan 1.5 minuter i lugn samlad trav utan fnurr. Och skritten ute gick han i dressyrform hela tiden. Det börjar bli bättre med allt tycker jag...

I morgon och torsdag ska vädret vara fint men jag har hört rykten om regn på fredag, jag som hoppats på en trädgårdsarbetadag...men kanske ska jag bara fika med mamma och unna mig en avslappnade dag utan att göra något? Hahahahahaha!!!

Att ändra sina planer

En sån härlig måndag. Vädret var ju måndagsgrått men det gjorde ingenting alls för inne i alprummet lyste mina kollegor som solar. Vi går in i spurten och har morgondagen fullsmockad med samtal också innan sammanställning och analysfasen kommer de sista dagerna. Idag satt jag bara två timmar på kvällen och förberedde mina samtal för imorgon. Vi kommer troligen vara lediga lite på fredag för att kompensera alla sena kvällar. Men det beror ju på hur flitigt och sent vi jobbar de övriga dagarna här alltså. Man får vara lite flexibel helt enkelt...

I stallet fick vi också vara lite flexibla idag. Jag var verkligen inte jättesugen på stalljobb idag. Lite frusen och hungrig kom jag dit och då hade Eva-Lena hjälpt oss med att mocka och fixa maten för Manne.  

Vi ska hjälpa henne i morgon i utbyte mot några måndagar så vi får vila lite...så tog hon miste på måndag och gjorde för oss idag. Det gjorde verkligen inget ont.  Vad som däremot måste ha gjort ont var smällen som hände i rondellen bredvid stallet. En jättesmäll först och sen massor av sirener och blåljus...först märktes inget på Manne som var ensam i sin hage på framsidan då Dancing höll Neo sällskap på baksidan men efter en stund med trafik, skrapljud och blåljus började han bli lite orolig. Vi tog in och fixade och väntade på att de skulle fixa i ordning vad det nu var där ute. Men det tog sin lilla tid och vi var inte säkra på vad det var som hänt men vi såg att det låg en stor lastbil i rondellen. Vi kände oss inte sugna på att gå förbi med Manne ensam och det kändes inte sjyst att lämna Neo inne själv med allt oljud. Tänk om det skulle explodera...så vi ändrade vår plan och tog en mysdag. Först klockan nio var sista blåljusen borta sa Maria ikväll...undrar vad som hände?

Att åka hem var inte det lättaste för vägen ut var blockerad i ena riktningen och ur den andra kom vi inte igenom rondellen mot Lerum då vägen var avstängd. Vi fick ta till vänster och kom så ut på en liten omväg och fick åka hem via Alingsås. Det tog sin lilla tid men bjöd på vackra omgivningar och en fantastisk solnedgång. Man får se det positivt. Mindre kul då att sen få reda på att vi kunde tagit höger och kommit in i gråbo och på så sätt kommit runt....nästa gång! Då blir det rätt.

Kroppen tar stryk...

Men själen mår gott av långa härliga vårdagar utomhus! Lite trötta på att åka det är vi men jag tror det var sista gången vi behövde åka upp till Öjersjö på helgen för att packa ensilage. Jag tror vi har för de tio dagar vi har kvar på vårt kontrakt där. Det är galet svårt att uppskatta för det beror verkligen på hur fuktigt eller torrt det är. För det får ju liksom bara plats så mycket i våra påsar vi använder. 

Idag var det fullt drag i stallet där. Vi träffade flera gamla stallkompisar och det var riktigt mysigt att stå och småprata. Saknar dem allihop. Saknar också den fina lilla skogsstigen vi brukade rida på fast den hade vi ju inte fått gå på ändå så det är verkligen meningslöst att fundera på. Bättre då att tänka på hur skönt det ska bli att bara ha ett stall att tänka på och vad trevliga turer vi har i gråbo.

Idag skulle vi testa hur det går om vi är utan sällskap till Manne. Han har ju varit med en kompis sen han blev skadad faktiskt då vi inte vill riskera att han drar upp skadan genom att bli skrämd. Det blev en halvtimme i paddocken med några varv i trav. Det var lite busigt i traven kanske men det gick ganska bra idag med. Lite seg och långsam att rida och eftersom vi inte vill gå på för hårt med risk att han blir överpigg så såsar han liksom runt så där bäst han vill...vi avslutade efter den halvtimmen med att promenera fram och tillbaka på vägen utan att det var några problem heller. Då kan han minsann promenera på i friskt tempo!

Klockan tre var vi klara med det hästrelaterade jobbet. Jag klippte färdigt min pilkoja när jag kom hem så nu är hela trädgården full av långa pinnar som ska flisas ner till underlag i det utrymmet som blev när kaninburen försvann. Det är väldigt tillfredställande att beskära växter och ta bort gammal död ved. Man känner sig liksom pånyttfödd och löftet om vår och kommande sommar känns trovärdigt och fint. Jag surar lite på Egon för pilstakten mot grannarna har raserats totalt. Vi skulle behöva byta ut tre sektioner helt men i varje fall en som är totalt förstörd. Det innebär att vi skulle behöva åka och köpa betongplintar för markspjuten har gått av. Och sen gräva upp och göra om... Massa jobb som kräver sin kropp. Och faktum är att en här kroppen inte är redo för det. Efter den här helgen har mina stackars kotor börjat gny igen. 

Jag var tvungen att förbereda två lärandesamtal jag ska leda i morgon. Eftersamtal som ska utmana och lyfta och leda till personlig utveckling och yrkesstolthet. Så istället för att sätta mig och göra det lagade jag lammytterfilé helstekt med massor av grönsaker. Och så förberedde jag en pumpasoppa som ska stå i slowcookern hela dagen så Maken slipper laga mat i morgon...jag är så godhjärtad alltså, det var verkligen inte ett försök att slippa ta i tu med det där måtstet inför samtalen...inte alls. 

Tillslut fanns det ju inte någon mer utväg så jag tog fram datorn och började spåna. Två och en halv timme senare känner jag mig ganska nöjd. Det kan bli bra om alla stjärnor står rätt och ödet vill väl...nu är jag ganska trött igen. Tycker mig se ett mönster i just den meningen. Trött trött trött...tråkigt att vara trött.