den andra...

Håller tummarna för Merlin

Kaninen mår väldigt bra igen. Hoppar runt som en, tja kanin, i gräset. Vi misstänker att hon slutade äta för att det var mördarsnigelslem i matskålen (undrar om det ordet står med i uppslagsverken?) Jag tvångsmatade henne med vatten och det verkade göra susen för nu äter hon igen. När man precis klarat den ena så är det den andra. Nu är det Merlins tur att vara dålig och det är inte bra...Han verkar inte kunna kissa så Karl körde honom akut till veterinären nu. Eftersom han faktiskt är minst 14 år gammal så kanske det inte är så konstigt om kisseriet strular. Det som gör mig mest orolig är att han faktiskt har ett blåsljud på hjärtat så det är inte säkert att det går att söva om det skulle vara njurstenar eller något annat. Min första kisse Jeanie hade njursten och åt specialkost hela livet...hon blev nu bara 9 men det var inte njurarna utan motorvägen för henne...Hjälp oss att hålla tummarna för att vi slipper ta bort honom...

Morgonen var i varje fall väldigt bra. Jag vaknade faktiskt av mig själv redan klockan sju första gången. Det där att jag somnade igår gjorde ingenting för jag somnade snabbt på kvällen och vaknade utvilad. Skönt.  Jag åkte tidigt till stallet och Fabian verkar trivas bättre än någonsin och varje ridpass känns bättre än det tidigare. Idag var han väldigt framåt och gick i riktigt bra och lösgjord form hela passet. Han tuggade till och med på bettet så det skummade! Det är väldigt skönt att han inte blir störd av att det blåser utan att vi faktiskt kan jobba i alla väder.

Sen var jag med mamma och köpte julklappar till Cia och Brad som mamma kan ta med över. Sen kom jag på att jag skulle vilja skicka med något till hennes svärisar och farfar såklart...hoppas jag hinner kolla efter något innan Mamsen åker på fredag annars får jag väl skicka något lätt med posten senare...

Just nu är det väldigt svårt att tänka på något annat än Kisse. De är som barn de små djuren, vad orolig man blir....

Alp

De två sista dagarna har verkligen varit fulla av fantastiska tankar. Det var några år sedan jag var med sist och det var en hel del nytt folk. Också en hel del gamla alpkompisar som det var väldigt roligt att få del sina tankar med igen. Det finns nog inte någon grupp som ger så mycket både på det personliga och det yrkesmässiga planet. Efter två dagars konferens är jag så trött att dr nästan inte går att tänka. Det var samtalet som stod i fokus hela dagen igår och till största delen idag. Innan middagen igår han jag köpa en god ölflaska vin som vi smittade på innan maten och efter badet. Vi Bode på hotell Gästis i Varberg och fick njuta av Lenin badet innan vi somnade. Jag somnade gott men ve väldigt trött när jag vaknade . I dag när jag kom hem somnar jag inom loppet av två minuter på soffan! jag kan inte minnas när jag gjorde det senast... Sov nog en timme innan jag vaknade till och fixade lite middag och drack upp resten av vinet från igår. Det var nästan två glas kvar trotts att vi var två på flaskan igår,det går bara inte att dricka för mycket när man fyllt Hjärnan en hel dag! Nu är
Jag inte direkt sömnig men eftersom jag ska upp och rida tidigt imorgon får jag nog krypa till kojs ändå

bra dag...

Igår fick jag jobba över en timme för en kollega blev plötsligt dålig. Det gjorde ingeting alls för när jag kom hem hade maken öppnat en flaska rött och stod och gjorde sin farmors goda sicilianska köttbullar i tomatsås och 100 vitlöksklyftor...efter det såg vi på trueblood och nästan somnade i soffan tillsammans. Ingen dum avslutning.  Och tur att vi ätit så mycket vit lök!

Det blev inte sämre av att jag jobbade till tolv idag. Och att dagen på jobbet var riktigt rolig!

HÄR HAR VI VARIT FÖRR...

Jag skulle besiktiga transporten idag igen och var lite nervös för att blinkersen skulle strula igen. Det gjorde den naturligtvis så jag var tvungen att stressa innan jag kom fram. Väl där gick vi igenom på fem minuter. Trevliga killar som skojar lite och sen ger en besiktnings protokollet som man inte ens slänger ett öga på. Förrän senare. I bilen på väg hem från stallet. Då ser man att det är rost på främre tvär gående balken! Va! Hur kommer det sig? Och hur han de se det på fem minuter? De var inte ens under och tittade...Efter ett tag ser man att det är fel registrerings nummer...hoppsan , ibland går det lite väl fort. Kanske att herrarna var lite väl trevliga? I varje fall ringde jag växeln och de skickar ut ett nytt om några dagar. Nu har jag en ny besiktigad och nyrenoverad transport. Jag måste bara komma ihåg att det nog inte är rost på balken...eller tänk om det är det?

Jag hade lite ont imagen när jag väl skulle rida och bestämde mig för att jobba från marken. Jag gjorde en liten bana som jag tömkörde. Det gick så fantastiskt bra att jag är väldigt nöjd med det valet. Fast det regnade väldigt mycket på oss och ett kort tag haglade det också. Då blev Fabian orolig och undrade vad jag höll på med. Var det tömmarna som trummade på ryggen? vad vill du menska?! Sen släppte det när jag kom i gång och det var roligt att se honom. Anders Eriksson skulle varit stolt över den överlinjen! Och stödet på bettet och alla perfekta övergångar... Visserligen tror jag att regnet hjälper till att få honom att söka sig neråt men vad fin han är när han släpper igenom. Jag hoppas vi kan komma dit med en ryttare på ryggen också!

Vi var ganska så våta efteråt. Jag har nu tömt min telefonväska på blöta sedlar, telefon, hööks kort och annat smått och gott som var helt genomvått. Mina händer är svarta från mina blöta skinnhandskar så jag ser ut som om jag har nån sjukdom...

Nu skiner naturligtvis solen igen. Ute i trädgården har vi en kanin som inte verkar må så bra. Hon har samlat sina pellets i en hög och ligger och ruvar på dem...antingen tror hon att det är kanin bebisar eller också är hon gammal och sjuk. Eftersom vi adopterat henne vet vi inte hur gammal hon är så vi får väl hålla tummarna för att hon överlever.

världens bästa måndag morgon

Jo så är det! Idag var det världens absolut bästa måndag morgon. Plötsligt känns sena måndagar som en gåva och inte ett ok. Tog sovmorgon och gick upp klockan åtta. Efter en snabb frukost åkte jag till stallet (igen). Fabian var mysig och jag borstade lite snabbt innan vi tog ett fantastiskt dressyrpass i paddocken. Jag såg Linda på sin Häst när jag körde förbi partillepaddocken så när jag säger fantastiskt så menar jag fantastiskt på Fabbe nivå och inte riktig dressyr nivå...Det där med rytm är inte riktigt vår grej ännu.

Men solen sken in mellan träden, fåglarna kvittrade och det var alldeles stilla. Dessutom var Fabian mer än villig att jobba och blev riktigt lösgjord och fin i formen. Inget bråk idag. Red en timme och det känns i magmusklerna. Efter att ha ägnat hela helgen åt stallarbete kändes det lite skönt att faktiskt få rida också och inte bara serva dottern;)

Jag kom hem i god tid för att fixa till en tonfisksallad och äta den i lugn och ro. Nu är det alldeles snart dags att åka till jobbet för två timmars barngruppsarbete innan det blir enskild planering och arbetslagsplanering och dessutom en föreläsning fram till nio i kväll. Så det var helt rätt dag att börja så här lugnt och avslappnat. Känner mig lycklig i själen. Tack och lov att man har häst:)

sicken brud!

Eftersom man får stå oemotsagd på sin blogg tänker jag passa på att skryta. Satans sicken brud man är ändå! I dag hade vi stallet så först var det ett styrkepass uppe höbordet i hagen med fem hungriga Ponnys som gjorde sitt bästa för att äta upp allt hösilage jag fick loss från balen. (den ligger i ett stort nät som man får ta loss och sen dra över igen vilket inte gör det hela lättare...) Nästan att jag drog på mig ett ryggskott där men då skickad jag upp flickorna så de fick ta de sista sju kilona...

På PRK igen

Fabian Piccolina och Bleak

Där efter åkte vi till PRK med Piccolina och Fabian. Piccolina  testade lite vid lastningen men gick snällt på när vi visade en lina. Sen tillbaka backa runt, på med ponny nummer två och i väg igen. Fabian gick på hyfsat snällt men rörde sig jättemycket inne i transporten så det slängde i ratten. Väl på Partille träffade vi en flicka till så det blev tre ryttare och en mor som promenerade bredvid. Fabian gick först och visade hur fantastiskt trygg och fin en ponny ska vara. Picco skötte sig men den sista ponnyn var både het och svår. Jag fick ta den i grimskaft på väg tillbaka för efter att de travat en hel del och galopperat lite studsade hon mest runt. En sån tur att du tog med grimskaft sa tjejen...Jo man har ju varit med förr tänkte jag...

Vi njöt verkligen av promenaden som är fem kilometer exakt faktiskt, det berättade min runkeeper för mig. Fabbe var pigg och glad och det var lika lätt att lasta och åka hem. Jag tyckte det var dags att utmana mig själv lite nu när jag börjar få lite kläm på backningen. Jag vågade backa runt hörnet med ponnysarna i! Det ni...och dessutom kom jag rätt alla gånger och parkerade transporten exakt på mina stoppstenar:) Kände mig riktigt grym då. Och ingen stod och tittade tyvärr när det äntligen bara funkar.

För att bara vara ännu grymmare passade jag på att skruva loss bakljuset och fixa min blinkers också för den hade slutat fungera igen. Tur jag tittade på hur killarna på WIDA fixade den... Ska du göra det själv fick jag frågan av en mamma ...joviss man kan ju försöka svarade jag och kände mig som om det redan satt lite svarta oljemärken på kinden efter att ha mekat i hela livat...(självklart var mitt långa blonda hår uppsatt och svepte rent och vackert i vinden som värsta cocacola reklamen...eller inte).

Nu är jag väldigt trött i kroppen och ska sl'änga i hop lite middag innan det är dags att åka till stallet för att ta in hästarna i kväll. Grymt skön och höstig söndag...Nu är jag laddad för en ny vecka!