Slut...

Nu är det slut på det roliga och Året har gått alldeles för fort. Min Tabasco är nu inte längre min utan en allemanshäst på ridläger. Det känns något tomt i stallet efter att boxen är tömd på sin torv bädd och skåpet är ur städat för säsongen. Igår var sista dagen. Vi borstade och oljade hovar och redde ut man och svans så han skulle vara så fin som bara det när han kom hem till sin ägare. Lastningen var ett mindre helvete faktiskt, som jag hade lite på känn. Han är istadig och vill absolut inte åka någonstans. Som tur var hade jag god hjälp av ett par lastningsvana personer på stallet men det hjälpte föga. I en timme och en kvart pockade, drog förste, petade vi för att få på honom. Han gick snällt på första gången men det blev samma bakåtkast som på Vedis när vi hämtade honom. Efter tre försök då han gått på gick han inte i närheten. Han vände, drog och när det inte hjälpte stegrade han och gjorde caprioller ...Jag har ju ganska mycket dåliga erfarenheter av lastning så det här blev bara en i raden...Men med fördelen att jag faktiskt redde ut det, fick på min häst själv utan att bli rädd en enda gång. Dessutom måste jag säga att det är en skön känsla att han hade sån tilltro till mig och att det var jag som gick på med honom. Visserligen inlindad i linor och med ett ganska elakt tryck...Nej nästa häst skall lasttränas från första veckan! Det är ju löjligt att inte kunna åka...


Men snygg är han och vi fick massor av beröm för hans muskler och hull. De hade inte sett honom så snygg på många år och ville absolut ha samma foderstat som vi haft för att hålla honom. (jag avslöjade att knepet heter grovfoder i fri tillgång..) Han fick sova i stallet under natten och sen släppte jag ut honom på morgonen i en liten sjukhage där han fick äta och sen skulle han börja gå läger redan idag. Vi sov got i natt och åkte hem ganska tidigt, långt innan barnens läger började och det var med en stor klump i halsen jag sa farväl...

Vi åkte direkt till Öjersjö där vi tömde boxen på trovströ och städade ur i skåpet. det var tungt med det är skönt att ha det gjort. Allt som behöver göras är att hämta ett par täcken som ska tvättas, annars får stallet stå i väntan på Lilla Fabbe...

Nu ringde Dottern hem och raporterade: Hon hade fått en jätte snäll och fin ponny som hette Bellami och Kompisen en Som hette Lillis. Tabasco hade vägrat stå still i boxen och vänt rompan åt flickan som skulle rida. Sen slängde han av henne två gånger på lektionen, vägrade låta sig fångas. Sen fick han sin väl förtjänta semester och gå ut i hagen med sin Brorsa (som sparkade efter honom den task mörten)...Matte får skämmas. Jag tror jag åker dit och hämtar honom! Älsklingen vill inte vara läger häst!

Sista ridturen...

Åhhh vad det är sorgligt! Tänk att jag varit så dum att jag bestämt mig för att lämna tillbaka min prins. Idag övertalade jag Puttes matte och hennes vän att inte alls harva runt i padockens varma grus utan rida ut i skogen med mig. Jag lockade med en ridtur för kompisen och så gav vi oss ut. Varmt och skönt var det och Tabasco var lugn och fin och helt orädd...Ja sån är han också ibland den lille prinsen...Idag hade vi kunnat möta älgar utan problem tror jag! Vi hittade massor av fina ridstigar och ibland satt jag på, ibland fick kompisen rida. Men när vi om till grusvägen var jag bara tvungen att få prova lite sista galopp. Så länge jag galopperade först gick det ju bra men när lilla Putte kom förbi så blev det sprutt på gammelgubben! Lite små bocksprång han vi därför med innan han åker hem. Han taggade ner ganska bra efteråt och vi hoppade till och med ett par små natur hinder på väg hem. Jag vet att det är dumt med min rygg men nu har jag ju snart två månaders hästfrihet att läka ihop på.

I morgon är det skolavslutning. Dottern var inte så glad efter skolresan då de andra 5:orna fryst ut henne på kvällen. Jag blir så himla arg på ungar men efter ett argt brev till fröken (lejonmamman har rytit...igen) och ett samtal med Dottern där hon lovat att säga till om hon vill byta skola i höst och ett glas rödvin till maten i solnedgången känns det bättre...ibland undrar jag om det är jag eller Dottern som blir argast, eller jag undrar nog inte...jag vet att det är jag! Konstigt tycker jag bara att inte fröken har ringt och berättat vad som hänt...dålig stil tycker jag faktiskt eller hur!?

Tisdagsångest

Mest för att jag måste ladda över mina bilder från min dator till en hårddisk för att byta ut den imorgon. tusentalsbilder...och tänk om de försvinner? Eller hur ska man göra för att inte ha dem dubbelt? Tänkte så smått att jag skulle sortera men efter att ha kastat massor av bilder blev jag plötsligt osäker...tänk om just de filerna innehöll just den bilden (som jag glömt bort att jag hade) som jag inte kan leva utan? Ångest. Jag tror att man kan säga att jag lider av en lätt släng av fotofobia eller nåt.

Dottern fick hemlängtan på skolresan igår. Försökte ringa till sina sovande föräldrar men hade givetvis glömt Mors telefonnummer. De andra telefonerna ligger bestämt på nere våningen för att inte störa. Halv ett hade hon ringt ett par gånger så jag undrade allt om något hänt. Nu var det många barn som hade hemlängtan och en del som faktiskt åkte hem på kvällen därför...Vårt stackars barn får ju bli härdat som vanligt...fast hon har inte ringt på hela dagen så jag tar förgivet att hon har det bra idag.

Jag fick en härlig massage hos Massör Maggan i stället fören ridtur. igår kunde jag inte titta åt vänster,det kan jag idag. I morgon hoppas jag verkligen att jag kan rida en sväng för det blir sista dagen förutom hemresan.
Maken hade köpt fina drakar till mig och trädgården, svärmor kom från USA och vi har ätit tårta... Undrar om jag glömt något?

Slut på ledigheten!

Redan? Hur gick det till? Det måste ha varit den varmaste lillsemester jag haft dessutom. Och vad jag har hunnit mycket saker på bara några dagar. Det känns som om det var flera veckor sedan jag var på jobbet. Jag tror till och med att jag blivit lite solbränd...Idag var vi i Alingsås jag och Dottern. Hon skulle på skolresa någonstans i skogen i floda trakten och Alingsås ligger ju nästan på vägen. Tillräckligt nära för att vi skulle göra en riktigt vacker bukett av trädgårdens finaste och åka till Mormor med. Spässlanda rosen har precis börjat blomma och jag vet att hon skulle ha glatt sig så om hon levt. Kanske att hon glädjer sig något där hon befinner sig, om hon kan. Jag glädjer mig åt att få prata lite med henne bland blommorna och minnas henne där. Jag tog med ett och annat som jag tror hon också skulle uppskatta och Dottern tyckte nog att det var bra vackert vid graven. Hon har ju inyte varit där så det var en fin liten högtid vi fick. Fast jag är inte säker på att samtalsämnet var helt väl valt även om det var mer än logoskt (mamma minns du den där zombie filmen?....) Vi satte oss på ett glasskafé på torget och åt varsin glass i väntan på att det var skolrese dags. Naturligtvis föll dagen enda regn just då så vi fick springa till bilen.

Det åskade som bara den när vi kom till stugan de skulle vara i men varm och inget regn. Hoppas det håller i sig tills de kommer hem på Onsdag...