Fredag,

Yes. Fredag!!! Och gott är det med helg. Det var lite kyligt idag men ändå en skön dag. Jobbet var riktigt trevligt för att vara fredag. (planeringsdagar blir ibland lite stressiga) Det var min tredje sena dag den här veckan och den ända hyfsat tidiga dagens slutade klockan tre och fortsatte sen till sena kvällen med stallsysslorna. Nu ska det bli skönt att vara ledig några dagar i varje fall. Sen är det två veckors ALP-uppdrag som hägrar och bortsett från att jag kommer sakna barnen på jobbet är det skönt med ett avbrott från vardagen och andra spännande upplevelser.

Mindre roligt var att ponnyn vi skulle titta på på söndag troligen är såld redan. Fick ett mail som avbokade provridningen under förmiddagen. (heder till ägaren i varje fall som inte lät oss  åka i onödan) Nåväl jag var inte så intresserad från början, tyckte inte alls den var så fin. Men efter att ha pratat lite med folk i synnerhet och allmänhet kom jag fram till att det nog var en riktigt trevlig häst trots allt. Så nu är jag besviken. Igen! Nattis har redan gått vidare till nästa projekt men jag har lite svårt att ställa om. Vi svarade på två nya annonser idag. En fin fux som var ädelt vacker och verkar trevlig. Men jag får för mig att den är lite hetlevrad (arabutseende) och så var det en skimmel som verkar snäll men Natta tycker har kass galopp...att det ska vara så jäkla svårt!

Nåväl det blir en lugna och skön helg alltså utan några större utsvävningar, ska träffa en kompis i morgon och fika och det var väl säkert ett år sedan! Ska bli så roligt. Och så lite Fabian ridning såklart. Så förhoppningsvis en helg som ger lite återhämtning innan det är dags för nya tag.

Kvällens fina njutning blev portabello svamp med getost och honung, rödbetor med getost och en gryta på fläsk och rättika. Inte fel, inte fel alls...

Bra dag

Så jag hade skrivit ett trevligt och positiv inlägg om hur bra den här dagen var...och så försvann alltihop plötsligt, bara för att bevisa motsatsen...

Kortfattat, glömde ändra datum för när kursfikar skulle vara klart....men det fixade sig perfekt ändå...kursen avslutades, alla trevliga underbara deltagare... Kul.

Hästen gick på transporten efter bara 10 minuters strul och bara en lina...på hem vägen bara fem minuter trots att det var mörkt. Bilden startar som den ska. Glappet i transportelen måste fixas men idag gick det bra!

Hästen hoppade fint och var glad. Jag är glad. Nattis glad. Kissekatter glada...alla glada!

Zen

Önskar att jag var i det tillståndet men det skulle stå sen och inte zen. Inte rensa i röran med fueng shui heller. Eller som mr Bob sa i Kina. Plats där himmel och jord möts i stilla plats och harmoni. Där ska jag sitta och meditera lite. Fast det gör jag inte. Istället jobbar jag sent tre dagar denna vecka och ska köra häst och dotter till Alingsås för träning i morgon och därför kommer hem seeeent...

Nåväl. Dagens jobb var lätt och roligt så då är det ju inga problem att jobba över en timme. Tisdagar är ju annars min lagamiddag dag men eftersom jag blev sen sitter jag nu i soffan och väntar på en aubergine och köttfärsrätt som min fantastiske kock drar i hop där ute i köket. 

Våren är på gång. I morse såg jag en vintergäck blomma i trädgården och igår såg jag hasselhängen fullmatade med pollen. Får se om den årliga tröttheten och förkylningen slår till i veckan. 

Det är dessutom semledagen i dag och vi fick goda semlebullar till mellis på jobbet! En sån lyx... Vet inte om maken tänker överraska med nybakta till efterrätt men jag tänker inte lämna soffan om jag inte måste...tänker sitta här till sent på kvällen och orörligt svälla ut åt alla kanter.

Måndag måndag...

Jomän visst. Hur man än hoppas så tar helgen slut. Och fortare när man varit 14 timmar på horseshow. I år var vi bara där heldag lördag till skillnad från föregående år. Vi brukar vara två dagar på tävlingar och sen dra på mässan en dag extra. Men i år var vi totalt mätta på både tävlingar och Mässa på en dag.  Söndagen ägnades alltså mest i missär och söndagsångest från hell. Det var verkligen med största ångest vi tackade nej till pållen och det kändes som om det varit julafton och så kom tomten tillbaka och sa att det blivit fel med favoritjulklappen, den skulle visst till grannen och inte till mig...hehiihi...(det skulle föreställa ett skratt men som sagt, ibland är det mest ledsamt.)

På jobbet var jag så genomtrött hela dagen att det kändes som jag skulle somna om jag satte mig. Som tur var är sitter vi inte mycket i min bransch. Det var en ganska mysig dag trots det och vädret var ju fantastiskt.

Funderade på att skita i stallet och åka hem och lägga mig men så beslöt jag mig för att göra det jag skulle. Fabian var så seg att jag funderade på om något var fel. Men solen lös i paddocken och jag fick plocka av mig jackan och red i skjorta för första gången på länge. Fast hösten var ju sen och våren tidig så man ska inte klaga. Har vi haft ett par veckor med snö och frusen paddock? Max alltså. Dessutom kvittrade fåglarna som tokiga och det var riktigt varmt och skönt. Vi surade lite på varandra jag och hästen. Eller kanske man kan säga att vi hade olika visioner om vad ett gott ridpass innebär? Men plötsligt så blev det fart på pålle. Jag tryckte väl till lite extra med skänkeln och som han sprang! Och jobbade framåt och nedåt, precis som man ska I säkert 20 minuter. Jag blev lite förvånad faktiskt över hur han kunde går från totalt motstånd till arbete till att springa på som satan i gatan! Fast när jag satt av såg jag varför...jag hade kommit emot med mina nya "tortyrsporrar" i westernstil. Trots att de har släta trissar, alltså inga vassa piggar, hade han ett litet sår i sidan...åhhh så jag skäms!!! Stackars Fabian...i utbyte fick han stå och mumsa ensilage i solen direkt från balen på väg till hagen.

Trots det lilla missödet (kommer lägga sporrarna på hyllan ett tag till) så kände jag mig så mycket gladare efter jag ridit. Jag älskar den där lilla feta hästen och att få använda kroppen i stallet. 

Det blev ju inte sämre av att komma hem till dukat bord med en lyxig pasta-lax-räk rätt med rödvin till. Det är ju ändå måndag? Och så följde vi upp med lite Falling Skies och soffmys.

Nattis har hittat ännu en ponny att provrida som svarat att vi är välkomna i helgen. En brun. Den enda färg jag absolut inte skulle vilja ha min häst. Sen var resten enligt lista. Kanske inte den vackraste häst jag sett. Inte den fulaste heller men som sagt, ful färg och kraftig nacke med små smala ben. Helt utan hår på också, benen alltså. Jag gillar håriga ben, tror ni mig inte kan ni smygtitta på mina vinterben. Nåväl den är maxad D, 12 år, utbildad lätt a dressyr och lätt b hoppning. Snäll och trygg. Vi får väl se. Jag har inte kommit över min förälskelse i Bella ännu så jag antar att den har en del att leva upp till. Men Nattis tror den är bra för henne och blir hon nöjd får jag väl anpassa mig.

Nu tar jag tag i mig själv igen och slutar genast deppa, det är inte en klädsam känsla!

Måste vi jobba? Då vill jag ha belöning efter....

Motgångar

Det känns i kroppen och i själen att det börjat bli lite många motgångar i livet sista året, eller kanske sista åren.  Hade hoppats på att det skulle vända lite tillslut och bara positiva saker skulle hända. Men så blir det sällan. Jag pratade med min mamma alldeles nyss som sa något om att livet är så där jobbigt och tufft för alla och bara att ta sig igenom. Det värsta är ju om man väl tar sig igenom det då är det ju liksom slut, livet...Det jobbiga är ju också livet.  Kanske att vi låter det jobbiga ta för stor plats ibland? Eller kanske alltid? Allt gott som händer tar man liksom förgivet och pratar inte ens om. Nej det är skilsmässor, cancer, barnens problem och allt annat som samtalen kretsar runt... Varför gör vi så? Vi människor som har en sån kort tid på jorden? Istället för att prata om och tänka på allt det lilla som är positivt varje dag. Eller är det kanske det alla gör när de skriver gulliga uppdateringar på Facebook. Man riktar helt enkelt strålkastaren mot det som förgyller livet och gör det värt att leva. Jag ska försöka göra det en dag i framtiden. Just nu hittar jag inte någon "Facebook moment" att skryta med. Inte ens maten blev tillräckligt fin för att skryta med.

Idag tackade vi, efter moget övervägande av för och nackdelar, nej till den underbaraste lilla conemaran vi sett. Hur mycket vi än försöker övertala oss om att den där lite nerviga tjejen som Nattis ramlade av förra helgen bara var en tillfällighet så är det det vi ser mest. Tyvärr vågar vi inte lita på att det aldrig skulle kunna bli så igen. Nattis är modig men vill inte råka ut för samma sak i paddocken ensam i mörkret en stormig eftermiddag. Jag förstår henne och känner väl att jag inte heller skulle vara trygg att ha henne där ensam... 

Det var ett mycket svårt beslut att fatta. Jag har svårt att tro att vi kommer hitta en ponny som är så välriden som den här var eller som har ägts av en sån trevlig och duktig tjej med familj. Det hade varit så kul att köpa henne från dom för det kändes så rätt med dem som personer. Så nu ska jag sörja det här lite och lära mig att inte hoppas för mycket förän allt är klart.

Ridningen idag gick så där uruselt som det brukar när inte humöret är på topp. Vi åkte till Hööks och köpte en ny hjälm till Nattis och jag köpte ett par enkla chaps att dra utanpå jeansen i stallet för bara typ 800kr. Det hade jag inte råd med...och hjälmen var ju inte gratis den heller. Jag hade förhoppning om att det skulle bli bästa ridpasset den här veckan för vädret skulle vara bra, sporrarna funka perfekt och de nya byxorna göra ridningen bekvämare... Det sista var sant. Men jag hade inte suttit i sadeln mer än fem minuter innan himlen öppnade sig för ett ymnigt hagelanfall som sedan övergick till blötsnö med stormbyinslag från väster. Fabian gjorde verkligen allt för att slippa jobba jag surade, Nattis som hittat på en rolig trailbana för mig stod dyngsur under ett träd och jag bara skällde på henne helt utan anledning för att hon tjatade om att hon kunde rida lite istället. Fy vilken trist mamma hon har.

Nej fy för fasen vilket uruselt humör jag är på. Jag skulle gärna ställa in livet en vecka eller två, dra till ett varmare och lyckligare land och hoppas på bättre tider.

Årets fest,

För alla oss häst fantaster är det ju Gothenburg Horse show som är årets festhögtid nummer ett... Bi laddar redan innan jul när vi köper årets biljetter. Dyrt är det och eftersom det är mässa till brukar det bli dyrare. I år tror jag dock att vi slagit rekord i minst spenderade pengar. 400 kr för ett par sporrar och sport remmar. Väldigt snygga och en rund fin liten nybörjar trissa. De flesta westernsporrar ser ut som tortyr redskap, men de här var snälla... Det var allt vi köpte. Inga kläder, ingen ny hjälm som var meningen att vi skulle köpa då den andra gick sönder i provridningen förra helgen. Inga chaps (hittade ett par fina för bara 3400kr) 

Det blev inte ens ett nytt täcke, vilket vi borde köpt men eftersom vi ska lämna tillbaka Fabian snart och inte vet vilket täckesstorlek nästa häst är så kändes det onödigt. Fabian behöver ju inte hålla sig varm i varje fall, möjligen torr... 

Man ser massor av känt folk på mässan och det är trevligt att byta lite nyheter. Tävlingarna var ok men i år tyckte jag att det var lägre klass än förra året. Då var det ju världskupp i både hoppning och dressyr. Bäst var GP ponnyn. Två ryttare som tappade tränset när de föll av roar ja alltid även O. Det är lite synd om dem närde. Tagit sig så långt som till final. Annars var dressyren riktigt trist och hoppningen riktigt spännande. Roligast var nog att titta på western clinics i paddocken.  

Det är inte  direkt fattigt folk som sysslar med hästar. Skönt att inte dottern är prylgalen, inte en ska ville hon ha.