Måndag måndag...

Jomän visst. Hur man än hoppas så tar helgen slut. Och fortare när man varit 14 timmar på horseshow. I år var vi bara där heldag lördag till skillnad från föregående år. Vi brukar vara två dagar på tävlingar och sen dra på mässan en dag extra. Men i år var vi totalt mätta på både tävlingar och Mässa på en dag.  Söndagen ägnades alltså mest i missär och söndagsångest från hell. Det var verkligen med största ångest vi tackade nej till pållen och det kändes som om det varit julafton och så kom tomten tillbaka och sa att det blivit fel med favoritjulklappen, den skulle visst till grannen och inte till mig...hehiihi...(det skulle föreställa ett skratt men som sagt, ibland är det mest ledsamt.)

På jobbet var jag så genomtrött hela dagen att det kändes som jag skulle somna om jag satte mig. Som tur var är sitter vi inte mycket i min bransch. Det var en ganska mysig dag trots det och vädret var ju fantastiskt.

Funderade på att skita i stallet och åka hem och lägga mig men så beslöt jag mig för att göra det jag skulle. Fabian var så seg att jag funderade på om något var fel. Men solen lös i paddocken och jag fick plocka av mig jackan och red i skjorta för första gången på länge. Fast hösten var ju sen och våren tidig så man ska inte klaga. Har vi haft ett par veckor med snö och frusen paddock? Max alltså. Dessutom kvittrade fåglarna som tokiga och det var riktigt varmt och skönt. Vi surade lite på varandra jag och hästen. Eller kanske man kan säga att vi hade olika visioner om vad ett gott ridpass innebär? Men plötsligt så blev det fart på pålle. Jag tryckte väl till lite extra med skänkeln och som han sprang! Och jobbade framåt och nedåt, precis som man ska I säkert 20 minuter. Jag blev lite förvånad faktiskt över hur han kunde går från totalt motstånd till arbete till att springa på som satan i gatan! Fast när jag satt av såg jag varför...jag hade kommit emot med mina nya "tortyrsporrar" i westernstil. Trots att de har släta trissar, alltså inga vassa piggar, hade han ett litet sår i sidan...åhhh så jag skäms!!! Stackars Fabian...i utbyte fick han stå och mumsa ensilage i solen direkt från balen på väg till hagen.

Trots det lilla missödet (kommer lägga sporrarna på hyllan ett tag till) så kände jag mig så mycket gladare efter jag ridit. Jag älskar den där lilla feta hästen och att få använda kroppen i stallet. 

Det blev ju inte sämre av att komma hem till dukat bord med en lyxig pasta-lax-räk rätt med rödvin till. Det är ju ändå måndag? Och så följde vi upp med lite Falling Skies och soffmys.

Nattis har hittat ännu en ponny att provrida som svarat att vi är välkomna i helgen. En brun. Den enda färg jag absolut inte skulle vilja ha min häst. Sen var resten enligt lista. Kanske inte den vackraste häst jag sett. Inte den fulaste heller men som sagt, ful färg och kraftig nacke med små smala ben. Helt utan hår på också, benen alltså. Jag gillar håriga ben, tror ni mig inte kan ni smygtitta på mina vinterben. Nåväl den är maxad D, 12 år, utbildad lätt a dressyr och lätt b hoppning. Snäll och trygg. Vi får väl se. Jag har inte kommit över min förälskelse i Bella ännu så jag antar att den har en del att leva upp till. Men Nattis tror den är bra för henne och blir hon nöjd får jag väl anpassa mig.

Nu tar jag tag i mig själv igen och slutar genast deppa, det är inte en klädsam känsla!

Måste vi jobba? Då vill jag ha belöning efter....