Livskvallitet!

OK...Inte vår kanske , men vilken härlig dag! Det var -13 grader när vi åkte till Råda i morse. Hästarna var pigga och glada men snälla. Det var en väldigt rolig lektion men Ned verkade ha lite ont nånstans, troligen lite överansträngd...Hoppas han är bra till nästa vecka för annars vet jag inte vem jag ska sitta på, ny häst? jag som verkligen gillar att rida samma hela tiden... Tabasco är ju aldrig samma från gång till gång. Idag somnade han i boxen efter att han rullat sig ordentligt i torven. Vi gjorde i ordning hästarna och tog en 45 minuters skritt tur. Det var stenhårt under pudersnön och halt så varken jag eller Tabasco var sugna på att jobba. Jag satt av efter en halvtimme och ställde mig i solen medan Dottern red vidare en stund till. Putte verkar ha återhämtat sig från fången och sätts igång lite långsamt...Söt men busig ponny, en sån skulle jag aldrig köpa:)

Den som verkligen lyckas med att njuta av livet är nog Tabasco...Och om man bortser från att han är lite fet så ser han verkligen perfekt ut...Jag ÄLSKAR den hästen och har redan börjat oroa mig för vilken sorg det blir när han flyttar hem.

Nu ska jag hoppa in i en dusch och sen åka till Allum för att låta Dottern köpa födelsedagspresent och sen ska jag till EN kompis på middag...en perfekt lördag...

Fredag...

Det blev en intressant start på dagen. Min Kompetenskollega var sjuk så jag fick hålla kursen själv. Det var ingen större skillnad men det är skönt att vara två på eftermiddagen när deltagarna jobbar och behöver fråga. Idag var det bara 10 av 18 deltagare där. Några är utomlands och någon var sjuk...resten kanske har hoppat av? Det var ivarjefall bara de trevliga där, de som uppskattar kursen och tycker allt är jättebra! Såna gillar vi...Jag insåg vid frukost att jag glömt beställa fika! Det blev ett desperat samtal Till "chefen "som fixade detta för mig tack och lov. Behöver liksom lite extra goodwill:) Fast vi gick igenom utvärderingen idag och alla verkar nöjda eller mer än nöjda med kursen och det kanska kan räcka? Till och med för en perfektionist... Fast det är klart varför nöja sig med att vara bra när man kan var bäst? Eller kanska man ska vara ganska nöjd ändå...jag tror jag är det när jag tänker efter.

Jag oroar mig inför varje nytt kurs tillfälle för att innehållet inte ska vara bra nog och sen känns det alltig jättebra efter, tills nästa gång då! Idag visade jag hur man kan göra roliga ljudsagor och dokumentera med ljud i audacity. Och när jag öppnar programmet inser jag att jag knappt kommer ihåg hur man gör...Den perfekta kursledaren?

Snön vräker ner igen och det blåser kallt från norr. Jag hade stallet igår så idag slipper jag stressa upp och ta in hästarna. Kan koncentrera mig på att se på när Dottern rider markarbete...och sen blir det ett glas rödvin och tacos och terminator i dvd´n...imorgon är det tidigt upp för ridning x2. Hoppas solen skiner då....

Tillbaka i sadeln...

Rent bildligt talat, för någon ridning blev det inte idag. Slutade jobba halv sex och sen var det direkt till stallet för att mocka och göra mat innan pållarna fick komma in. Då var de som dränkta katter ungefär...Det har inte varit en solig varm vårdag idag heller. Jag försöker trösta mig med att det bara är början av februari och ett par veckor kvar tills man ens kan börja hoppas.

Når jag tänker lite på det var det nästan märkligt att tisdagen var så vårfin... Som om naturen ville fira Mormor med en riktigt vacker vårdag innan den tog sista vintertaget om oss. Tänk att solen lyste och värmde kinden...Man kan bli lite smått religiös om man tänker för mycket på det, men det kanske inte är en nackdel för all del?!

Jag mådde betydligt bättre idag än igår på alla vis. Vaknade till och med en kvart innan alarmet talade om att det var dags att kliva upp. Jobbet var riktigt roligt och lugnt men om jag får välja vill jag inte stå ute en och en halv timme i snöblandat regn och sen hänga in blöta kläder i torkskåp...fast jag får ju inte välja förstås.

Det var riktigt skönt att komma upp till stallet och röra på kroppen lite. Tabasco hade skadat sig på ökat och i ögonvrån så jag fick leka lite doktor innan jag gick hem. Han är bra snäll att hantera min pärla...Hoppas det inte blir nån infektion bara.

Imorgon blir det Jobb med digital kompetens. Idag känner jag mig hyfsat förberedd.

Aj

Vaknade med huvudvärksom heter duga...vände på huvudet och trodde jag skulle kräkas...Nej inte den bästa av dagar att släpa sig till jobbet. Jag försökte men kom bara ner för trappan och vände gick och la mig och skickade ett par sms för att sjukskriva mig. Man borde få vara ledig även dagen efter en begravning för det tar lite tid att vänja sig. Jag lyckades skicka ett sms till en godvän i Tranås som inte hade en aning om att det kom från mig. Svaret kom: Jasså och du heter? Kan förstå att han undrade...Men jag kunde inte riktigt se vad som stod på adressboken när jag letade efter en kollega på S, Å ligger inte så långt därifrån... Man vet att man lever ivarjefall.
Och så tog jag en Ipren, vände mig och somnade om och vaknade 4 timmar senare med huvudvärk! Kanske var det samma huvudvärk som inte försvann eller också kom det en ny. Vad vet man.

Efter frukost och kaffe, tidning  och en ny Ipren började livet lätta lite så jag fick förberett kursen på fredag. Det var himla bra även om det blev dyrt:) nu släppte den stressen ivarjefall och jag fick löst ett par svårigheter jag brottats med under veckan...skam den som ger sig för nu har jag faktiskt lärt mig göra presentationer i google doks, med bilder, alldeles själv...(klapp klapp klapp på axeln!)

Min ena med ryttare ska till Thailand och njuta. Jag har övertalat en vän att ta hennes dagar så det inte blir för mycket för mig i vår och det föll sig så lämpligt att hon kunde följa med till stallet och provrida idag så jag slapp anstränga mig med huvudet.
Hon red 45 minuter, jag 15 och efteråt kändes allt mycket bättre! Huvudvärken släppte och den där sorgliga känslan som tryckt över bröstet hela dagen.

Jag tog en tur runt trädgården och funderade på hur många av blommorna som kommer från Mormor...Det är många...jag ska se om jag inte kan hitta kort på dem och göra en fin scrap i helgen om jag hinner...eller skicka in bilderna för framkallning...
.

På återseende...

Älskade, Saknade Mormor...


Det blev en vacker begravning. Natten var stormig men på morgonen sken solen och trots att vinden slet i håret värmde strålarna lite...

Morgonen började som alla mornar i "la Familia"...med Kaos! Trots god förberedelse inför den här dagen blev det som vanligt stressigt och lagom irriterat. Inför begravningen hade kläder inköpts och hängts på krokar alternativt lagts i sin påse på hallgolvet där "man" vet var man har det...Där ligger naturligtvis inte påsen kvar när barnen ska kläs på en halvtimme innan avfärd. I ett tappert försök att inte börja dagen med storgräl vänds huset upp och ner av alla inblandade parter men påsen verkar uppslukad av jorden...Ingen säger det men alla tänker att det var ju naturligtvis klantigt gjort
 ( Lägga påsen på golvet? då förstår du väl att den försvinner/ Plocka upp påsen från golvet? Då förstår du väl att den försvinner...) Tack och lov upphittades påsen på en stol i köket under veckans GP och reklam, ett givet ställe eller hur???

När vi så sitter i bilen på väg för att hämta blombuketten jag beställt för Mormors systers räkning känns det som JULAFTON! Jag inser att kopplingen mellan begravning och julafton inte är självklar för alla så låt mig förklara.

Julafton firas på Näset- vi är på väg till Näset
Julafton firas med hela släkten- vi är på väg att träffa släkten
Julafton är vi uppklädda allesammans- vi är uppklädda allesammans
Julafton startar med stress och vi är lite sena- vi är stressade och...JÄTTE TIDIGA

Vad hände nu? Tidiga? Vi var på plats en timme innan begravningen började...Och det blev inte alls som julafton. Det var en väldigt vacker ceremoni i kapellet. Prästen var otroligt fin och pratade om Mormor så inte ett öga var torrt. Och vilka blommor! Mormor hade varit så glad om hon sett dem. Jag tog ett par kort men det känns inte riktigt bra att lägga dem här, lite respektlöst på nåt sätt...men hjärtat från alla barnbarn och barnbarnsbarn får vara med... Och buketten från Mormors syster blev perfekt och kortet är jag så nöjd med...det passade perfekt med blommorna!

Efter Begravningsstunden, som var så tårdrypande att till och med prästen begravningsbyrå representanten  och fällde ett par tårar, tog vi farväl. Morfar höll ett vackert tal till mormor och jag sa att jag hoppades att vi ses under rosorna i trädgården i juni när kanelrosen blommar. Jag tror han svarade att det gör vi såklart...

Sen var det mat och tårta på Näset och om man bortser från att det inte serverades skinka och att det var lite mer folk än vanligt och att en hel del talade engelska så kunde det nästan ha varit Julafton...Mycket trevligt och roligt att träffa släktingar man glömt man hade, en trevlig syssling till exempel...

Så trots att själva innehållet av dagen var allt annat än roligt blev det en mycket fin dag att minnas. Tack alla som varit så duktiga och hjälpt Morfar ordna så fint för Mormor. Nu bultar huvudet av all gråt och jag önskar mig ett par dagars semester för att landa.

                                         Kusiner och syssling med Bebis

                                       Morfar med Bebis! 

Sicken dag...

Lång och snöig...Det är inte lätt att sjunga jag ser det snöar med glad röst i februari efter 4 långa snöiga månader. Annars brukar man ju gå och hoppas att snön ska ligga åtminstone över sportlovet. I vår familj ägs inga skridskor eller skidor...jag tror kanske Dottern köpte sig ett tefat förra året som kanske skulle kunna användas på sportlovsaktiviteter. Varför vi önskar oss snö sportlovsveckan är egentligen ett mysterium. Kanske för att man kan dricka varm choklad framför brasan titta ut och låtsas att man precis kommit hem från en skön långfärdstur? I år skiter vi i att hoppas på snö...vi hoppas att regnet fortsätter tills all is är borta och de fula svartsolkiga snöhögarna ger sig och lämnar plats åt brun mull.

Jag räknade trasiga fönsterrutor på växthuset och kom fram till 22...och jorden behöver bytas och grävas ren från glasflisor och potatismögel...På pengafronten intet nytt om man säger så men jag planerar att fuska stenhårt med uppdrivna tomatplantor i år. Jag har ett golv att lägga under veckan (läs innan våren kommer på allvar...) och fröframdrivning kräver tålamod och plats. Förra året köpte jag färdiga rangliga plantor på rea som tog sig fint, fick tomater som inte mognade på grund av molnigt väder och kyla...man kan fundera på vad idéen är då?

En annan sak jag funderar på...Jag har precis gjort ett vackert kort till Mormor från hennes syster och man att sätta i en bukett på begravningen i morgon. Vad gör man med blommor och kort egentligen efter? Antagligen eldas det väl upp...Jag vet att Älskade mormor skulle uppskatta både kortet och blommorna jag beställt. (en vår bukett med rosa och vita tulpaner och ranunkler i rosa nyanser) så även om de inte är från mig har nog en liten del av mig kommit med i alla fall. Så här ser det ut, jag är riktigt nöjd och hoppas det funkar med blommorna!

Stressad?

Känner att kroppen säger att jag är stressad, irriterad och rastlös men utan egentlig ork att göra så mycket. Jag väntar på begravningen på tisdag och på att syster flyttar. Det är inte en sån där lustfylld väntan utan mer en lätt ångest laddad sådan, troligen för att jag vet att jag kommer gråta vid båda tillfällena...Och det är såna där rent egoistiska tårar, inga fina empatiska "åh jag känner med dig tårar" utan jag kommer att sakna att ha er runt hela tiden tårar...

Jag ska strax gå på bio med maken. Kommunens julklapp till de anställda...Vi ska se the tourist på Kulturum. Hoppas det blir kul. Söndagen har annars varit riktigt trevlig. Var och fikade Hos Frida som jag delade rum med i London. Vi pratade lite, fikade lite och halkade in på datorn...rätt mycket så man kan säga att jag jobbade i dag med, fast inte med läroplansarbetet som måste vara klart till i morgon och som jag får göra efter filmen och inte med det kort jag lovar att göra för morfar innan tisdag. Massor av tid finns det på dygnet, det är tur för jag jobbar rätt sent imorgon...Rent krasst kan man säga att det finns ett skäl till att jag känner mig stressad. Jag har skjutit upp till morgondagen det jag borde ha gjort i går alldeles för länge så nu känns det som om imorgon redan har varit och jag inte hann dit i tid....eller nåt...

Istället för att då ta i tu och göra det jag borde gjort sitter jag alltså här och skriver och slösar bort tid som borde ägnas åt nåt annat.