På återseende...

Älskade, Saknade Mormor...


Det blev en vacker begravning. Natten var stormig men på morgonen sken solen och trots att vinden slet i håret värmde strålarna lite...

Morgonen började som alla mornar i "la Familia"...med Kaos! Trots god förberedelse inför den här dagen blev det som vanligt stressigt och lagom irriterat. Inför begravningen hade kläder inköpts och hängts på krokar alternativt lagts i sin påse på hallgolvet där "man" vet var man har det...Där ligger naturligtvis inte påsen kvar när barnen ska kläs på en halvtimme innan avfärd. I ett tappert försök att inte börja dagen med storgräl vänds huset upp och ner av alla inblandade parter men påsen verkar uppslukad av jorden...Ingen säger det men alla tänker att det var ju naturligtvis klantigt gjort
 ( Lägga påsen på golvet? då förstår du väl att den försvinner/ Plocka upp påsen från golvet? Då förstår du väl att den försvinner...) Tack och lov upphittades påsen på en stol i köket under veckans GP och reklam, ett givet ställe eller hur???

När vi så sitter i bilen på väg för att hämta blombuketten jag beställt för Mormors systers räkning känns det som JULAFTON! Jag inser att kopplingen mellan begravning och julafton inte är självklar för alla så låt mig förklara.

Julafton firas på Näset- vi är på väg till Näset
Julafton firas med hela släkten- vi är på väg att träffa släkten
Julafton är vi uppklädda allesammans- vi är uppklädda allesammans
Julafton startar med stress och vi är lite sena- vi är stressade och...JÄTTE TIDIGA

Vad hände nu? Tidiga? Vi var på plats en timme innan begravningen började...Och det blev inte alls som julafton. Det var en väldigt vacker ceremoni i kapellet. Prästen var otroligt fin och pratade om Mormor så inte ett öga var torrt. Och vilka blommor! Mormor hade varit så glad om hon sett dem. Jag tog ett par kort men det känns inte riktigt bra att lägga dem här, lite respektlöst på nåt sätt...men hjärtat från alla barnbarn och barnbarnsbarn får vara med... Och buketten från Mormors syster blev perfekt och kortet är jag så nöjd med...det passade perfekt med blommorna!

Efter Begravningsstunden, som var så tårdrypande att till och med prästen begravningsbyrå representanten  och fällde ett par tårar, tog vi farväl. Morfar höll ett vackert tal till mormor och jag sa att jag hoppades att vi ses under rosorna i trädgården i juni när kanelrosen blommar. Jag tror han svarade att det gör vi såklart...

Sen var det mat och tårta på Näset och om man bortser från att det inte serverades skinka och att det var lite mer folk än vanligt och att en hel del talade engelska så kunde det nästan ha varit Julafton...Mycket trevligt och roligt att träffa släktingar man glömt man hade, en trevlig syssling till exempel...

Så trots att själva innehållet av dagen var allt annat än roligt blev det en mycket fin dag att minnas. Tack alla som varit så duktiga och hjälpt Morfar ordna så fint för Mormor. Nu bultar huvudet av all gråt och jag önskar mig ett par dagars semester för att landa.

                                         Kusiner och syssling med Bebis

                                       Morfar med Bebis!