Blöt...

Eller kanske mer fuktig...regn är riktigt trist att stå ute i. Annars har dagen varit skön faktiskt. Jag började med att kompa ut lite tid för hovis skulle komma halv tolv. Det innebar ju en lång skön frukost, lite småplock här hemma innan jag drog till stallet. Drog genast på mig regnrock och höga stövlar och hämtade Manolito i hagen. Vi betade 25 minuter i väntan på Nina. Jag vet inte riktigt hur det här med grästillvänjning funkar,  har ju aldrig behövt vara så noga eftersom Fabian går i grushage under sommaren så vi har mest betat för att det är mysigt. Nu är det ju skarpt läge! Om tre veckor är det dags för sommarbete och då måste han ha vant sig vid gröngräs. Hur länge ska de beta sista dagarna? Om vi höjer tiden långsamt nu så kommer man kanske vara uppe i en timme om dagen. Hur länge förväntas man gå där med hästen? Jag kan ju inte beta åtta timmar om dagen bara för att han snart ska gå 24 timmar på gräs? Eller??? Hur gör alla ni andra hästägare med era hästar? Kommentera gärna! 

Mysig är det i varje fall och idag höll regnet upp just den där lilla halvtimmen och det är verkligen rofyllt och kravlöst att stå där rakt upp och ner och lyssna på hästens tuggande och fågelkören  i bakgrunden. Det är lycka det. 

Hovarna var jättefina och Manolito var snäll och lugn. Nina kommer och skor i sommar också och vi har lite extra tur för Camillas hästar som går på samma bete skos också av Nina och är precis skodda så vi kan samköra tiden. Det tog lite tid så jag fick lämna dem där i stallgången och åka till jobbet. 

Det kändes som en extremt kort och skön arbetsdag och bortsett från att det blev lite missförstånd med lunchen så jag fick leva på ris och sås var allt toppen. Efter mellis gick vi ut och under påklädningen började barnen prata om vilka som ville leka och vad och plötsligt hade jag en hel djurpark med tigrar och leoparder och några djurskötare med mig upp i djungeln. Alla 14 barnen lekte tillsammans och drog med sig ytterligare barn i leken. Då känns det som om man lyckas med uppdraget faktiskt och det var inte en konflikt hela eftermiddagen!

Trots goa känslor då var jag lite trött när jag kom tillbaka till stallet. Jag hade hunnit mocka medan Nina skodde och Nattis hade fixar ensilaget så det var inte så mycket arbete. Vid sex gick vi upp i paddocken och då tog regnet i. Vi provade in westerntränset och det verkade som om han gillade det. Ser fint ut och jag tror han kommer passa perfekt som westernponny. Idag stack han inte ut tungan en enda gång och höll munnen helt stängd och stilla trots att det varken finns nosgrimma eller snok på det. Nattis klagade mest på att det regnade in i kläderna och att det gjorde ont i nacken efte idrotten. Jag stod under ett träd och försökte att inte bli för blöt och ju mer det regnade desto fortare sprang ponnyn.... Nåväl han gick i fin form i början och sen var vi bara glada att komma in i stallet och få av alla blöta kläder. Fabian hade stått inne och torkat under tiden vilket var bra för då kunde han få täcket på sig när han gick ut för natten. Fördelen med tjock päls är att man inte fryser på vintern, nackdelen är att den aldrig torkar...

Hemma igen blev det mumsig men kall kyckling och ris. Det är inte lätt att hålla vikten med de kostvanorna. Det stod i varjefall en låda med ekologiskt kravmärkt nötkött på fastun också så det ska bli spännande att se hur det smakar. Men det får bli en annan dag för nu är jag helt slut liksom dagen...