Glad!

Manolito är återställd. Utav senskadan syns inget på ultraljudet alls. På otroliga fem månader har skadan läkt ut helt med enda kvardröjande besvär att det är viss förtjockning av senvävnaden och en kvardröjande svullnad på grund av stasning. Vad det betyder vet jag inte men vetrinären behöver inte göra ett uppföljande ultraljud för friskare kan han inte bli! Han berömde också ponnyn för viktnedgången! Från 450-420 på två månader var perfekt. Om han tappar tio till gör det inget, han ska helst inte gå upp för mycket under betet så vi får väl köpa en betesreducerare. Men bete! Bara det... Han kommer få gå ut i sommarhagen med kompisar och beta. Och musklerna fick han också beröm för... Efter 5 månader är det inte många som har musklerna kvar. Roligt att höra att vår rehabplan varit klok och att vi gjort rätt hela vägen. Att skritta ut omväxlande med trav i ridhus var bra,att stå i sjukhage hela vägen till i lördags var bra. Och det var helt rätt tänkt med L-formad hage och långsamt ökande yta att röra sig på. Vi fick faktiskt beröm för hela konvalescensen och att vi gjort så mycket bra för ponnyn. Jag tillskriver till stor del Klara Santonen äran! Utan hennes biolightbehandlingar hade vi inte varit där vi är idag. Värt varenda krona i sparad kostnad, tid och tårar. Förmedlar gärna kontakt om någon får en skada, ett sår eller kanske svårläkt mugg. Kanske att örterna vi ger också haft effekt men framför allt är det väl balansen mellan behandling, vila och ansträngning som är miraklet. Skriver mirakel för man räknar med  sex-arton månader tills hästen är friskförklarad.

Nu ska han då få jogga i ytterligare tre veckor i ökande grad, sen galopperas två veckor. Därefter är det bara att rida på och till och med börja hoppa så smått igen! Det trode vi aldrig för ett par månader sen när allt var nattsvart.

Tack vare så många goda människors hjälp har vi tagit oss hit. Britt som fixade i förra stallet. Maria som erbjöd plats här... Klara med biolight, Susanna som hjälp till när jag bara inte orkat mer. Mats som fick ta emot mitt mentala sammanbrott och köra Manne till gråbo när jag fick ryggskott. Sonen som burit, maken som förlorat hela semesterkassan... Mamma som hjälp till ekonomiskt... Cia, Brad och Kish som grävde sjukhage i julas...och världens tappraste modigaste dotter som faktiskt suttit på vilddjuret varje dag och uthärdat oron för Manne och rädslan för att bli platt under en stegrande häst! Dessutom aldrig gett upp hoppet eller kärleken till honom ens när det är som jävligast (och jag funderat på korvfabriken)

Så efter vetrinärbesöket släpptes en glad ponny i gräshagen och vi köpte bubbel och tårta att fira med. Imorgon har jag unnat mig själv en semesterdag och ska jobba i trädgården tills jag är helt färdig och älska varje sekund av det.