Det där med att vara ponnymamma...

Jag klagar inte. Jag är ganska tacksam, oftast över dotterns och mitt gemensamma intresse. Också över det faktum att jag själv faktiskt deltar i intresset genom att sitta på hästryggen att antal gånger i veckan och alltså inte bara är en sån där stallskötare. Men ändå...

Det är viner och kallt. I måndags red jag själv och var väldigt nöjd med det. I tisdags skulle jag bara hämta Nattis på stallet efter att hon hade ridit men Felix betedde sig underligt så jag stannade kvar för att hjälpa till. Det visade sig nog vara överskottsenergi och lite vinterbus men jag blev i varje fall stående i paddocken för att först longera och sen hjälpa till med lite kontrollövningar så att ryttarn skulle slippa flyga av. Alltså sent hem då med. Och utan varma kläder...

I går var det dags för Nattis att få göra debut inom träningsområde hoppning. Hon har ju givetvis hoppat förr men det var första gången vi åkte på träning. Det är fyra flickor med ponnys från vårt stall som ska träna i samma grupp varannan onsdag i Alingsås. Jo du läste rätt. Vi behöver lasta hästen på en transport, åka en timme, lasta av, rida en och en halv för att sen lasta på och åka hem igen. 3.5 timme plus förberedelser i stallet.

Den var nu en grymt bra lektion och ridinstruktören var väldigt duktig och plockade fram det bästa hos varje häst och ryttare. Fabian var sitt långsammaste ridskolejag och var inte intresserad av att anstränga sig alls. Trots detta hoppade han fint och de fick beröm för sina vägar. Min uppgift är inte att rida eller ha roligt. Jag ska fixa transporten med spån och mat och sen köra elendet hela vägen dit för att sen stå och frysa och försöka filma. Man är snäll alltså. Köper bullar också och tar med. Vill bara säga det.

Och idag efter att ha jobbat sent åkte jag till stallet för att mötas av en ilsk dotter som inte alls vill byta häst men absolut vill byta häst för att utvecklas men inte vill att nån annan ska få rida och ta hand om just vår ponny (förstår precis känslan och jag vill inte byta häst utan måste det för att dottern hellre hoppar än rider western...) man blir inte så glad.  Man tjafsar om småskit när man egentligen bara vill ha trevligt tillsammans eller allra helst åka hem och ligga på soffan med lite varm tröstande glögg men istället ska mocka och fixa hönät och ta in massa ponnys...och så får man inte ens rida. Det där med att vara ponnymorsa ät faktiskt inte alltid så lätt och inte alltid så roligt heller. Förtjänar nog ett tack och lite applåder.