På fredagen var vi i stallet och red. Vi provade den nya bröstan och tränset och Fabian gick fantastiskt bra på det nya bettet. utrustningen passade så gott som perfekt till sadeln också. Den kommer mörkna något och då blir de samma färg tror jag. Jag är väldigt nöjd med att allt blev bra och att Fabian verkade nöjd med att ha oss hemma igen.
Snygga matchande boots också!
På lördagen skulle vi i väg till Sunne och provrida en Ponny vi sett på hästnet när vi var i USA. Den verkade så perfekt på beskrivningen och såg väldigt fin ut på bilder och en liten filmsnutt vi fått skickad. Jag var lite trött och naturligtvis kunde jag inte somna alls på fredag kväll. Jag blir middags hungrig mitt i natten och springer på toaletten flera gånger. Ofta kan jag, när jag får insomnia slumra lite men den här gången hjälpte inte dubbla doser melatonin ens. Vid fem tände jag lampan och sen gick jag istället upp tidigt och packade med kaffe och lite fika inför resan. Inte helt smart att köra 31 mil enkel väg när man är så uttröttad men vi hade på känn att det var vår nya ponny vi skulle träffa. Halvvägs fram började det snöa också bara för att jävlas.
Väl framme i Värmland och vid gården träffade vi alltså det nioåriga quarterstoet. Isabell och efter en fin hingst. Magen fick lite kramp när vi såg henne för hon var så väldigt tunn och knotig med den smalaste lilla hals helt utan muskler. Höftkulorna syntes tydligt uppstickande och även korset var spetsigt utan omliggande muskler, faktiskt var rumpan helt inskjunken och revbenen syntes. Och så var hon kraftigt överbyggd fram. Hon verkade dock vara en söt och klok ponny med snälla vackra ögon även om hon såg lite slö ut...Vi beslöt att göra i ordning ponnyn och åka till närliggande ridhus för att provrida. Hon var en väldigt trevlig ponny att handskas med och rida. Väldigt stel och drog upp huvudet när man satt ner i traven. Spårade inte heller som hon skulle och ville inte böja igenom. Jag fick en känsla av att hon försvarade sig mot smärta eller hade muskelminne av smärta i ryggen eller benen. Natta provred och fick henne i fin form till och från. Hon hoppade några språng på 70 cm och hästen var pigg och fin utan att vara för het. Drog något mot hindren och hoppade stort men annars såg det fint ut. Jag provred och det kändes märkligt att sitta i en hoppsadel jag som är van vid western utrustningen. Jag red henne på westernvis ändå och hon skulle ha blivit en grym reining/pleasure häst! Men både traven i ena varvet och galoppen kändes oren...Vi kände oss så himla besvikna för jag tror inte hon går igenom en besiktning i dagsläget...Och med tanke på hur Ridningen kändes är jag osäker på om hon är rätt riden och utbildad till den nivå som skrevs i annonsen. Orena galoppombyten och skolor som inte är befästa...hon var i varje fall inte värd de 50 000 de ville ha för henne ens om det varit säljarmarknad. kanske 25 om hon var i hull och musklad...Skulle gärna vilja hämta hem henne och se om mat och utbildning skulle hjälpa men jag har inte råd att ta den risken. dessutom var det inte en projekthäst till vi ville ha. Trots allt blev det en trevlig dag tillsammans och vi fick ju en timmes ridning i ridhus på köpet.
Hemvägen vill jag gärna glömma. Det var väldigt läskigt att köra så trött i mörkret på snökaos vägar. Knappt att kaffe och coca cola hjälpte. Som tur var överlevde vi resan och hemma somnade jag som en gris och sov i 13 timmar.
Idag var jag och Nattis i stallet och vi hjälpes åt allesamman att salta paddocken. I natt ska det frysa på så då får vi se om det räckte med salt...
Så var den här semestern till ända. I morgon börjar jag jobba igen och känner mig faktiskt inte alls motiverad till att behöva gå upp på morgonen och passa tider. Känns som om arbetsmoralen sjunker för varje semester jag haft. Undrar hur det är när man närmar sig 65?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar