Jobbigt...

Mycket jobbigt faktiskt! Golvet i sovrummet växer fram i samma takt som den ek det är gjort av...Resultatet är mycket fint. Det är inte det språk som brukas under arbetets gång. Det är inga problen att såga till bitarna med sticksågen...Det är inga problem att få i hop de avsågade bitarna och knacka dem på plats...Det som vållar problem är de 2 meter långa plankorna som är lätt böjda på mitten och har flisiga ojämna skåror som ska pusslas ihop. Det är inte IKEA det är ett som är säkert...

Det som stör mig allra mest är att jag vill göra saker snabbt och effektivt när jag väl gör saker... då har jag inte riktigt tid att hantera att bitarna inte passar ihop. Och framför allt stör det mig att det börjar göra ont i ryggen och handlederna efter varje bräda som kommer på plats. Då måste jag sätta mig ner några minuter och svära och sura. Och så på et igen eller ropa desperat på Lilla Maken som får komma springande och knacka i de svåraste bitarna, de som ska slås ihop en cm från kortsidan...med hjälp av en metall grej som lämnar metallflisor och färgflagor efter sig när man slår på den...med ett element i vägen som man inte får slå till så det går sönder!

Fast det är klart...nu när halva golvet är på plats och det bara tagit två dagar och en nackspärr så kanske jag trots allt kan erkänna att jag är lite glad att vi valde det dyra fina trägolvet för det är en otrolig skillnad på det och de laminat golv jag lagt tidigare i huset! Fast laminat är lättare det är ett som är säkert!

Min Morfar bjöd oss på mackor idag. Hela familjen åkte till Näset och hälsade på. Morfar såg piggare ut idag än jag sett honom på flera månader, ja kanske år. Kanske inte glad men han hade ett nytt livsljus i ögonen trots sin sorg och sina 96 år! Dottern fick ett halsband som Mormor haft på sig varje dag de sista 15 år sedan. Det har tillhört hennes väninna och mormor ärvde det för 15 år sedan och det var så viktigt för henne att lilla Dottern skulle få det efter henne. Morfar hade putsat en liten silver puderdosa och lagt det i och lämnade över det idag. Dottern blev så rörd att hon inte viste hur hon skulle göra och nu vägrar hon ta av det,ska sova med det säger hon. Jag tror kedjan håller men är det gymnastik i skolan får hon allt lämna det hemma! Det är vackert...jag önskar nästan att jag hade ett likadant:) Älskade mormor! vad tråkigt det är att vi inte kan tacka dig för smycket...