lyckan är kort

Det är som med våren. Ena sekunden är den där, nästa är den borta. Det är sällan jag känner hopplöshet men vissa dagar tänker jag att det är väldigt orättvist. Och det är det ju, livet annars skulle inte största delen av befolkningen på vårt jordklot kämpa fram i sådan misär att lycka nog inte ens finns i ordförrådet. Och den andra delen av befolkningen skulle tänka sig för både en och två gånger innan de köpte nya saker som inte alls behövs. Jag försöker bara få lite perspektiv nu...så ni vet.

I ena rummet sitter ett barn och kämpar på med mattelektion nummer två tillsammans med "ChalmersNicklas". "Hur många lektioner behövs för ett E?" och "om Mamman betalar 520 kronor i timmen i fyra månader och om det är två lektioner i månaden á 1.5 timme, hur mycket kommer då skolan att vara skyldig till familjeekonomins underskott?" Det är två tal jag skulle vilja att de räknade ut på nationella proven i år.

Andra barnet sitter och influensahostar och Mor och Far har precis öppnat brevet från rektorn som varnar för indraget CSN på grund av otillåten frånvaro. En snabb titt på scoolsoft bekräftar farhågorna om bristande betyg.  "hur många F kan man ha utan att föregående mamma får ett frispel och flyttar till ett varmare land där paraplydrinkar serveras så fort hon börjar tänka?" är alltså ännu en fråga för nationella proven. Kanske i matte men även i SO eller kanske modern psykologi.

På spisen puttrar en gryta, jag drack inte upp resten av vinet direkt ur flaskan utan hällde det över fläskköttet. Det var nära dock men jag är ganska övertygad om att just det inte alls hade ökat familjens lyckokvot för kvällen. Ibland tänker jag att jag har ju haft sån förbaskad tur hela livet. Inte ett enda av alla de missöden som inträffat har knäckt vilja eller livsglädje. Kunde inte den turen fått gå i arv så barnen också så de kunde åtnjuta lite räkmacka nån gång?  Det finns ju så många barn och ungdomar där ute som bara sitter där med silversked och får toppbetyg utan att anstränga sig eller kämpa mot svårigheter. Rika är de ju dessutom och får allt de pekar på. ALLIHOP...

Ja utom de som svalt ihjäl då eller drabbades av AIDS eller åt något giftigt på en soptipp...För perspektivets skull igen då. Fast det hjälper inte riktigt mot den där klumpen i magen som säger, att jag vill ju bara att det ska går bra för dem, och att de inte ska tappa livsgnistan och ge upp.
"Vad är meningen med livet då mamma om man bara ska jobba och jobba och sen dö?"
 Ja du, det är väl det som är själva meningen kanske och göra saker man gillar med människor man älskar där emellan.

Eller så kan man ju renovera huset, köpa nya prylar och dricka paraplydrinkar så man slipper tänka på meningen med livet. Var det inte ritplatta på önskelistan? Bäst att skynda Lyckan är kort!