Spännande uppdrag.

Då klev jag in i ALPbubblan igen och har två veckors spännande uppdrag att se fram emot. Idag har vi haft tre lärande samtal, lärt känna varandra i observationsgruppen och planerat för veckans samtal, skrivit nyfikna frågor med kommunikation som huvudingrediens. Efter några timmars fokus är hjärnan jättetrött och samtidigt full av ny inspiration och utmaningar. Jo man blir väldigt utmanad i sitt tänkande varje gång man går in i ett nytt ALParbetslag. Det är så otroligt givande för oss observatörer och förhoppningsvis utvecklande och utmanande för arbetslaget vi besöker. 

En fördel är att man jobbar lite mindre vissa dagar men lägger så otroligt mycket mer tid då man plötsligt lever ALP dygnet runt. Idag föll det ut fördel mig. Redan halv fyra var vi på väg från arbetslaget för dagen. Sent tyckte nån kollega, tidigt tänkte jag som skulle varit på arbetet till åtta ikväll. Dessutom vädret!

Jag kom väldigt tidigt till stallet. Så när Nattis kom hade jag mockat och fixat allt för Manne. Medan hon tog in och gjorde i ordning för ridtur mockade jag för en kompis och fixade vattnet. Försöker fjäska in mig lite extra så här i början...för jag vill gärna kunna få lite ledigt själv framöver...hehe...skämt år sido. Vi är vana vid att stallet ska ta lite länge tid så det är lätt att göra en Box extra. Och det är ju onödigt att stå stilla och vänta. Man skulle ju kunna bli utvilad eller nåt annat. (Eller som Lovisa påpekade att det är roligt att läsa om när jag gör ingenting...)

Idag fick jag tillslut till en kort liten ridtur på vår pålle. Jag har helt enkelt inte vågat riskera något med ryggen när han varit så där skuttig. Och när man väl slutat blir det lite stort att hoppa upp. Och jag kände mig verkligen som en nybörjare igen, fast nån ledare behövde jag inte faktiskt. Lite nervöst var det trots det, jag har ju sett hans krumbukter väldigt nära...men Manne var också på bästa möjliga humör så det var trevligt. Sen kom Eva-Lena och frågade om vi ville ta en kort tur med henne och hennes uttråkade unghäst i sjukhage. Självklart ville vi det men då bytte vi ryttare. Riktigt så bra kändes det inte att sitta i arbetskläder och vanliga kängor utan klack. Men Nattis kände att det gick bra att rida ut idag som vanligt så jag gick först med en ponny, sen Manne och sist lilla Neo. 

Halvvägs ut upptäckte vi att vi glömt tänka på att ta in den sista lilla hästen som alltså gick själv i hagen när vi skrittade förbi. Han gick först efter lugnt men när vi gick runt hörnet blev det kalabalik så vi fick vända. Neo busade hela vägen tillbaka men ponnykillarna gick som tåget...det blev inte så lång tur idag alltså, ca 20-25 minuter allt som allt men med tanke på hur lugnt och fint det var var vi nöjda med det. Skönt att inte behöva leda båda ponnysarna idag utan bara kunna strosa med och småprata.

Imorgon ska Nattis hem och plugga på lite prov och jag gör stallet själv. Hoppas vädret är lika fint, då kan jag unna mig att sitta i solen en stund...tänk. Vila.