Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

onsdag 9 november 2011

Halva veckan...

Fortfarande "going strong"... jobbet känns faktiskt riktigt roligt igen. Barnen tycker jag ju alltid om att jobba med, kanske mycket för att de är sååå väldigt förtjusta i sin lilla rara fröken Annkin :)  Det är faktiskt inte mycket som går upp emot en bamsekram om dagen (gärna med birop som, du är bäst bäst bäst...) Jag han dessutom avsluta ett sånt där projekt som legat och grott och gnagt i flera veckor, om inte månader. Vi har köpt digitala fotoramar och äntligen kom den på plats på vår avdelning också. Jag ville gärna ha lite bra läroplans citat sittande lite elegant på väggen bradvid så man faktiskt förstår att barnen som bygger flottar och kastar pinnar i vattnet sysslar med naturvetenskap och teknik. Det är ju lätt annars att tro att korten vi visar bara är slumpmässigt tagna utan eftertanke eller planering.
I dag han jag alltså både skriva ut och plasta in dessa och göra en liten informativ text om förskolans uppdrag...Nu kan ingen komma och säga att vi inte har en god dokumentation och tydlig läroplans anknytning!

lite sen blev jag idag igen ( igår gick jag hem en kvart sent idag en kvart till...undrar om jag nån gång kan gå hem tidigt?) Precis när jag går ut ur dörren ringer Maken för att berätta att vi fortfarande hade strömavbrott trotts att elen var lovad tillbaka klockan 18:00 Oj så synd jag fick hämta Dottern på stallet och Maken hemma och så fick vi åka hela vägen till Lerum och äta middag på thai restaurangen...stackars oss... Dottern åt som en häst.

Hon brukar vara lite liten i maten men idag var hon hos skolsyster som vägde och mätte och sa att hon rider för mycket och äter för lite...pfyy.... Vaddå? Visserligen är hon inte kraftig men hon har muskler och är pigg. Äter regelbundet av allt och har inga konstiga kroppsfixeringar. Kan man inte bara få vara som man är undrar jag? Nu har hon ägnat hela eftermiddagen åt att prata om vad hon måste äta och att hon aldrig kommer kunna gå upp i vikt även om hon äter hela dagarna...Man ska inte tänka på sånt när man ärt 12! Och så måste hon komma tillbaka för att väga igen...147 cm lång 33 kg tung...är det verkligen konstigt? Jag tycker hon ser ut som en normal unge som springer runt och är aktiv (och som ärvt sin Mors ämnesomsättning) Nej fy för terroriserade sköterskor som tror att alla ska passa i kurvan...

1 kommentar:

  1. Ska hon gå enligt den där perfekta kurvan för sin längd så är hon väl rätt nära ideal vikt ändå eller???!?!! Normal är det värsta ord som finns - borde strykas i ordboken, allting är relativt!!!

    Låter som du haft en bra start på veckan jobbmässigt - Underbart!! <3 Puss o Kram

    SvaraRadera