Dyr jävla skitsport!

Och inte får man ut nåt alls för det för tillfället, bara gråt och smärta... Fast ponnyn är åter sitt gulliga mysiga jag igen så han verkar ha vant sig vid att stå i sjukhage. I morgon eftermiddag är det slut på det, då ska han ut i hagen och mysa stillsamt med sina lugna kompisar. Bara så han vet. För idag har jag spenderat över 1500 kronor för att göra hästen och stallinredningen en tjänst. Back on track benskydd för en tusenlapp. De ska hålla benen fina under natten, ge värme och hjälpa kroppens egna läkprocesser. Jag har som sagt både handledsskydd, knäskydd och världens bästa tröja som håller musklerna i ryggen mjuka när jag rider. Och en nackkrage som räddat många dagar. Så jag hoppas benskydden lever upp till mina förväntningar. Utöver dessa köpte jag damasker i neopren som ska skydda i hagen så han inte sparkar sig igen. Inte heller helt gratis. 

Utöver detta fick jag köpa beslag för att kunna flytta hönätet och hänga in en hink med vatten. Britt försökte hjälpa mig men det slutade med att jag övertalade maken att komma till stallet och borra i väggarna och hänga upp. Han var inte glad. Fast gjorde snällt som jag bad så man kan säga att han fick rätt många pluspoäng. Han kan omvandla dem till pusspoäng om han vill...vi köpte också en jäkla godisleksak som förhoppningsvis kan locka till lite lek istället för att han ska bita sönder vattenledningarna. Och skrapa tänderna mot metalldörren. Manne har nog inte så höga poäng hos stallägaren...snart har han rivit hela stallet. Tur han är snäll mot oss varje fall. Nattis har skrittat uppsuttet sen veterinären sa att det var ok. Inga problem med busighet alls trots att hon rider barbacka. Kanske det minskade havreintaget kan vara en bidragande orsak? Funderar på  att byta mot ett havrefritt foder istället för att se om den där urrigheten och tittigheten kan tänkas bli mindre? 

Längtar tills vi får rida ordentligt igen. Fast jag har ju inte riktigt den möjligheten med min hand just nu i varje fall. Så. Det var ett långt grinigt inlägg. Passar på en grymt trist dag som bara kostat massor av pengar och familjelycka.  Inte ens den där festen jag sett fram emot orkade jag på då jag

var sent i stallet. 

Den enda roliga saken att skriva om idag är väl att min älskade syster äntligen landat hemma i Sverige för en månads semester och julfirande. De ska bli så roligt att få umgås. Mellan jobb och stalljobb kanske jag kan få till nån kvart här och där...längtar efter att ses imorgon så om hon är vaken kommer jag säkert våldgästa efter frukosten och innan jag ska lunch fodra.