Kurs och lite mer...

Idag var det tredje kurstillfället för årets digitala kompetens. Måste sägs att årets kursdeltagare är ovanligt ambitiösa! Så gott som alla gör sina hemläxor och skickar in dem i tid! Det är en lite lätt surialistisk känsla att ge läxor till mina närmaste kollegor, i år är det två i gruppen. Temat idag var iPad. Det är det roligaste tillfället faktiskt och det enklaste att lägga upp så det passar många på olika nivå. Tiden gick så fort bara att det kändes som om man missade några saker. Det är tur att jag har en dagordning varje gång att följa. Nu när man börjar lära känna gruppen käns det som om den nog kommer bli lika trevlig som förra gruppen, även om det nog är ganska svårt att slå den! Fast man ska inte jämföra människor såklart. Men det är som med barnen, varje grupp man har är den bästa.

I stallet var det mörkt och dimmigt och småkallt. Invigde de nya termobyxorna som satt perfekt när jag köpte dem på Ullared i början av hösten. Nu har de hängt på kroken i sadelkammaren och krympt nåt förfärligt! Det måste vara fukten från alla våta täcken....Vi hade tänkt att köra en repris på gårdagens stök och bök i paddocken, idag iförda både hjälm och skyddsväst. Men så skulle en tjej istället skritta en sväng i samhället så vi hängde på. För att komma till samhället måste man först ta sig genom lerpölen, över stenarna och ut i bläcksvarta skogen. Försedda med pannlampa och mobiltelefonens inbyggda ficklampa. Manne var lite småstökig när jag palperade och i början av promenaden men så fort det blev lite terräng att tala om lugnade han ner sig. Promenaden blev riktigt mysig. Det syntes dock lite i nerförsbackarna att han inte ville ta för sig, så nåt vajsing är det fortfarande. Svullnaden var däremot ännu mindre idag och pulsen nästan borta så det är på bättringsvägen. Efter promenaden var det dessutom ännu bättre än innan. Han var betydligt trevligare att hålla på med också när han fått röra sig i skogen. Vi avvaktar med att släppa ihop i hagen till helgen. Jill tyckte vi skulle linda med elastisk binda och padd innan hagsläpp så han inte sträcker sig. Och det får ju bli på lördag för även om det är mäckigt  att åka upp på rasten för att fodra är det bättre än att det blir sämre igen.

En fördel med gamla jobbet var att  det var nära till stallet. Då han man både fodra och dricka kaffe. Idag när vi gick förbi gamla jobbet kom en liten kille springande och gav mig en jättebamsekram och sa att han saknade mig. Tänk att de ändå komme ihåg en, det värmer frökenhjärtat.

Hästen börjar förhoppningsvis läka, nu är det bara handen som ska bli bra.  Det blir långsamt bättre, idag kunde jag schamponera mig själv. Fast nu har jag börjat bli alldeles röd och irriterad där tejpen sitter och det svider när jag tar av den. Jag kan inte gå utan tejp för det gör bara för ont när jag råkar röra fingrarna. Just nu ligger jag och svär över hur svårt det är att försöka skriva utan att använda hela handen.  Det är klart, mellan mig och paddan ligger den här skönheten och undrar om vi inte ska kela lite istället. Tror jag gör det faktiskt hon är oemotståndlig....