Det är nästan sommar...

Temperaturen luras bara men visst njuter man?! Idag tror jag termometern letade sig upp på i varjefall 18 grader. Det är påskafton idag och man får passa på att njuta av en fantastisk långhelg. Hur ofta råkar vädergudarna skicka sådant väder? Hur många påskaftnar har man stått med mössa och vantar och frusit framför nån brasa för barnens skull? Inte i år...faktiskt nöjde vi oss dessutom med att åka förbi påskbrasorna i området och på avstånd konstatera att kåhög nog vann i år... 

Vi började dagen med att åka till stallet ganska tidigt. Redan vid elva var vi färdiga med hästarna och då var solen varm och skön. Helt vindstilla var det också till vår fördel. Vi red ut på småstigarna i skogen. Nattis ville ta minst leriga vägen men Fabian och jag plöjer ju fram genom all terräng, han är fyrhjulsdriven...långsam på lågväxel men fram kommer vi alltid!  Manolito var inte så mycket sämre han faktiskt gick rakt genom lera och ris utan att blinka. Inte heller särskilt nervig av sig i skogen utan verkade mest njuta av att få jobba lite i backarna. Det blev precis som jag planerat. Vi kom till backarna red upp och ner två gånger innan jag och Fabian stannade på mitten och tittade på när de andra två jobbade vidare. Fabian ville int

e gärna gå nerför backarna idag vilket jag direkt tolkar som nån form av smärta eller stelhet. Han haltar inte på något vis utan bara spjärnar emot och då tar vi det långsamt och försiktigt, det brukar ju släppa snabbare då. Istället skrittade vi runt på stigarna i skogen över en timme sammanlagt och kom tillbaka varma och nöjda till stallet. Manolito rullade sig så fort han kom ut i hagen, det var premiär för naken häst idag. Sommarpälsen börjar växa ut lite lite nu. 

Fabian som har hur mycket päls som helst, trots att vi borstar av en ryamatta om dagen njuter av att gå gå ute i hagen hela dagen och natten utöver när han måste komma in och få sin dygnsvila i boxen. Ibland står han och sover då men idag ville han inte vara kvar så det blev bara några timmar. Tanken är att  Manolito ska göra honom sällskap om några veckor för att vänja sig inför sommarbetet i juni. Just nu är det dock bara kallbloden som har päls nog så han får vänta lite till. Det är allt gott att vara häst ändå.

Det var ganska gott att vara människa också idag. Lite ont i höften gjorde det men inte som i går så skritt är nog bästa gångarten för mig just nu. Hemma tog jag i tu med att rensa bort gamla perennblad i trädgården. Det tog ett par timmar och tyvärr insåg jag då att så gott som alla rabatter behöver grävas om i år då ogräset invaderat. Och jag som inte orkar gräva...det får bli att utnyttja barnen i år igen. Tur man födde dem en gång i tiden! 

Mamma bjöd sen på jättegod middag. Vi satt ute en timme innan och drack vin och öl och njöt av kvälls solen som fortfarande värmde. Faktiskt var det 11 grader när vi åkte hem så det är nästan som sommar!