Vår medryttare Ida har opererat sig (inget allvarligt) och har inte kunnat börja rida Fabian ännu. Det innebär att jag har ridit varje dag vilken börjar kännas i min högra höft som smärtar i muskelfästet. Alltså tant är gammal nu...men idag var det onekligen värt det för vi fick ett fullständigt underbart westernpass i en solig och varm paddock. Jag red och Nattis packade transporten med foder och utrustning och tog hand om Manolito. Vi tog med honom på alingsåsträningen idag och det gick förträffligt. Nattis var orolig för att han skulle bli het och okontrollerbar, jag för att vi skulle lasta. Ingen av oss hade fog för vår oro. Manolito klev rakt på transporten. Sen stod han tyvärr inte helt stilla så mellanväggen hade lossat från golvet och var helt skev när vi kom fram. Det är i vänstersvängarna han studsar runt så hela transporten hoppar runt bakom bilen. Det ser ut som om hela väggen buktar men det kan den väl omöjligen göra?
När vi väl stannade efter de där 45 minuterna var han helt lugn så det är inte för att han är stressad. Det var skönt att han var lugn på stallplan, vi kunde sadla och fixa medan han stod helt stilla. Till och med coolare än Fabian... Träningen gick jättebra! Nattis red bra men var lite försiktig så Manolito stannade på flera hinder innan han hoppade andra gången. Lite bättre galopp och bestämdare ryttare löste det till den avslutande banan som de bara flög över. Hemfärden fick lika bra som ditresan och eftersom det skulle vara påskhoppning behövde vi inte plocka undan hinder idag. Tur var väl det för utav alla öjersjöare var det bara vi där, övriga är på påsklov...förutom en som fick en tappsko i hagen idag.
Man kan lugnt säga att dagen har varit värd att gå upp för och ponnyn känns plötsligt både prisvärd och han växer för varje dag som går...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar