Det går...

Tiden går framåt, idag är det Anna-dagen och jag tänker på min mormor...kanske kopplar jag ihop det med lutfisk som ska läggas i blöt idag och som jag under inga omständigheter, borträknat krig och svält, skulle äta. Det är också den dag jag skulle fira namnsdag om jag hetat Anna, eller Ann. Jag vet, ingen logik alls, men jag tänker åter på mormor.

Vädret var underbart idag! Lika soligt som det var regnigt i söndags. Och lagom varmt eller kallt. Jag skyndade mig till stallet, inte för att rida som jag sagt tidigare. Men hästen måste ju kollas och promeneras varje dag. Benet var lite mer svullet idag, vilket troligen berodde på att han gick utan sina skydd idag. De hade varit omöjliga att ta på i morse pågrund av leran. Jag fick åka till Kåhögsgård och köpa ett par extra som inte alls verkar lika bra och dessutom kostade dubbelt så mycket. Jag har inte provat dem heller så risken finns att de är för små och alltså är helt bortkastade. I varje fall var han lite otåligare idag igen och NH-passet gick väl så där. Han utmanar hela tiden faktiskt. Vill nafsa i kläder och grimskaft, gå på och för nära och stå still när jag säger gå och gärna springa förbi när jag säger stå. Vi jobbade vidare med att starta, stanna och följa. Dessutom lite "porkypinegame" där han ska gå undan för tryck. Han blir verkligen irriterad... Men han lär sig lite i sänder. Idag började vi också backa för skak i grimman vilket gjorde att han efter ett tag faktiskt sänkte huvudet, slickade sig och läpparna och smackade vilket är ett tecken på att de tänker och tar till sig att jag har ledarskapet. Sen några minuter efter när han skulle backa för grimskaftet när jag har ryggen åt ställde han sig på bakbenen! Inte så högt utan det märktes att han kollade om han kunde komma undan om han skräms. Det gjorde han inte. Han fick backa för ganska kraftigt skak i grimman och se stod vi stilla tills han sökte huvudet och fick komma fram. Efter det var han som ett fogligt litet lamm. Vi behöver nog hjälp av en erfaren NH tränare för att komma över utmaningarna. Jag vill inte gärna att Nattis ska behöva hantera om han reser sig för henne...fast det är klart det är lite speciella omständigheter när man är i sjukvila. Och när han sen fogar sig är han söt som socker och snällaste gosigaste hästen... Svårt att vara arg på honom då...

Jag skulle också klippa mig och var en timme för tidigt hos frisören. Det var ju ett sätt att tvingas slappna av... När jag kom hem sa maken att jag var fin i håret...läskigt. Vad betyder det? Dessutom att han tyckte jag gjort så fint i vardagsrummet i söndags och att det är så julmysigt... Förvirrande...

En god nyhet är att våra marsvin ska flytta! Nattis kompis vill gärna ta hand om dem på en gång! Jag har varit lite orolig att de ska behöva göras av med på annat sätt när hon börjar gymnasiet och kanske inte bor hemma på veckorna. Så på torsdag ska de få klorna klippta och pälsen friserade. Sen hoppas jag att någon annan ska se efter dem så de blir gosade med och älskade ett par år till. Det innebär i såfall att vi bara har katter som husdjur för första gången på sju år eller när vi nu fick första kaninen. Jag saknar faktisk att se kaninen hoppa runt i trädgården och se så där söt ut...men samtidigt ganska skönt att inte behöva oroa sig för omvårdnaden hela vintern igen.