Nyårsbloggen.

År 2014... Nu är du över, slut, finito, end of story. Till och med självaste nyårsafton är avslutad med buller och bång och en himla massa raketer. Vi hade trevligt även om jag sov till 12:15 och vaknade med huvudvärk. Kanske lite för mycket av det goda men hur ska ett år som 2014 annars summeras? Ett bra år på alla sätt. Lite skakigt, lite sorger då och då men framför allt fullt av uppfyllda drömmar och det är väl det som räknas eller hur? Här följer ett antal collage med en kort sammanfattning av året som gick. Och självklart är stora delar utelämnade av respekt för de anhöriga som man säger i fina kretsar...

Året började redan i USA hos min syster. Kanske inte den gladaste tiden på året. Trivdes inte så bra på jobbet och vi hade börjat leta häst lite grann och bara den stressen var jobbig nog. Skulle vi hitta rätt häst? Skulle den leva upp till våra förhoppningar? Skulle vi ha råd....ja frågorna hopade sig och framför allt besvikelserna. Första hästen Lucky var fin men för ung. Andra hästen en quarter vi åkte 60 mil i snöstorm och jetlag för att se på var kanske inte ett ök men väldigt nära...sen provade Nattis ett raket sto Ricochette. Som jag aldrig vågat sitta på! Det blev nästan köp av fina Bella som kastade dottern till marken innan vi fick prova än snäll men för ung vallack, Jones...ja de var många men vi var kräsna.

Tillslut hittade vi fina Manolito som visat sig vara underbar och helt perfekt på alla sätt. Inget går ju helt smärtfritt såklart och vi har haft både mot och medgångar nu senast med den där tråkiga senskadan som lagt lite tungstämning över slutet på året. Vi hoppas ju givetvis att Manne ska bli friskförklarad och att skadan är en engångsskada. Veckorna innan vi köpte Manne var spännande ,sömnlösa och pirriga. Dagen vi hämtade hem honom måste nog räknas inte bara som årets höjdpunkt utan även en av livets för både mig och Nattis. Jag har drömt om egen häst sen jag var typ två år, med några långa års undantaget.  Nu blev det till slut en sanndröm...

Dessutom började jag till slut lära mig rida och Nattis uppnådde flera mål i sin ridutveckling också.

Vi fick ju lämna tillbaka vår finaste kompis Fabian som vi hyrt i tre år. Det var verkligen ett tungt beslut men då vi helt enkelt varken har råd eller tid med fler hästar en en fanns inget val.

Mycket häst är det i livet såklart men inte bara. Familjen är ju viktigt och under året som gått har jag saknat att ha min syster nära. Vi sågs inte på nästan ett år då hon på grund av strulig amerikansk byråkrati inte fick sitt greencard till sommaren. Sonen var över och mamma men jag fick snällt stanna hemma med resten av familjen. Tänk sen när man ses och det inte känns som mer än ett par veckor, det är häftigt. En enda fördel med att syster flyttat är att jag tagit tag i viktiga men kanske tidigare oprioriterade relationer som plötsligt känns så betydelsefulla. Kanske är det även åldern som tar ut sin rätt? I varje fall har jag träffat mina kusiner mer ofta och även återupptagit kontakten med min gamla extra morsa Anitha. Detta känner jag stor tacksamhet för i år...

Familjen

Familj är viktigt men vänner är minst lika viktigt i livet. Jag tror dessutom att jag har de bästa vänner en människa kan ha. I vått och torr, genom sorger och glädje finns vi där för varandra. Några bor nära andra längre bort...jag önskar av året som kommer att de kommer hem igen och bosätter sig i närheten för är det något jag har saknat i år är det att ha dem nära! I sommras sågs vi allihop i Varberg för en helg av skumpa, fniss och djupa samtal. Dessa människor är jag också nästan religiöst tacksam för.

Vännerna

Sommaren

Ja vilken sommar 2014 bjöd på! Började i vårkanten med ovanligt varm och torr start. Nu måste det snart ta slut, tänkte vi hela sommar halvåret men det gjorde den inte. Den bara fortsatte och fortsatte med värmerekord, solsken och bad långt in på höstkanten. Visserligen tog sen den blötaste och stormigaste hösten vid med leriga hagar och skadad häst som resultat...men sommaren! Herre min skapare!!!

Husdjuren

Jo husdjuren kommer och går. I början av året fick vi ta bort vår älskade Pandora. Istället har Cassiopeja blivit familjens favorit och går under psynonymen #vårknäppakatt. Marsvinen Björn och Benny ska flytta i januari och har varit kökets gosedjur och grönsaksslaskhinkar...Vår kanin Juno glömde sätta vinterpäls, antagligen pågrund av ålder och frös ihjäl i början av vintern...Lancelot fyllde 18 år och hänger med en tag till...vi får se hur länge prinsen är med oss men så länge han sitter på köksbordet varje morgon och tigger ost är han ok.

Jobbet

Ett av de bästa beslut jag fattat i mitt liv var att söka mig tillbaka till mitt gamla jobb igen. Även om det var ytterst bra att prova på något annat ett år så saknade jag både området, kollegorna och stämningen på världens bästa förskola! Jag fick också en ny kollega som också är världens bästa! Så nu är vi världens bästa arbetslag, det är jag ganska säker på...Jag älskar mitt jobb och varje dag vaknar jag ock känner förväntan och lite ödmjuk tacksamhet. Jag saknar så klart en del av min förra förskola och ibland när jag går förbi den blir jag lite sentimental. Men det vägs snabbt upp av det här gänget!

Ny hoppas jag att ni alla och jag får ett lika fantastiskt 2015.

Gott nytt år alla vänner