En ganska lång dag...

Det var sista Cikt dagen med ITjobbet för terminen idag. Planen var att ta det lite lugnt men jag hade verkligen häcken full hela dagen. Gjorde en manual som jag tyckte blev väldigt fin och informativ men den får nog korrektur läsas lite innan den skickas ut. Fixade också anmälningsblanketter och länkar till fem olika workshops nästa termin. De som varit i år har varit toppenbra så jag hoppas på lika stor uppslutning nästa termin. Sen skulle jag bort till förskolan då vår lärarstudent hade vfu lärarbesök. Kom inte ifrån förän efter fem så det blev en ganska lång dag. 

När jag kom hem var maten inte klar. Jag är så ovan att inte maten står på bordet att jag blev lite stressad. Maken stod på en pall med skruvdragare i handen och fixade en sned hylla. Den har varit sne sen vi hängde upp den för typ tio år sedan men nu är den alltså plan...alltså vad händer här? Så jag började laga mat istället. Otippat på en onsdag. Nattis fick klara sig i stallet bäst hon kunde och kom hem lagom till middag. Också ovant att inte köra, jämra, åka, lasta, fixa, vara hemma jättesent på en onsdag. En fördel med häst som vilar.

En nackdel är ju att man nojjig hela tiden. Vi skulle ju rida igång i veckan och i morgon har tiden för självläkning gått ut. Jag ringde dock vetrinären igen igår och vi kom överens om att vi ska ta ett ultraljud på senan innan vi fortsätter. Det blir alltså att ta ledigt några timmar på fredag och köra hästen till särökliniken för lite utredning. Hoppas det bara visar på normal svullnad och att vi kan börja köra igång efter jul. Nu har han ju redan vilat så länge att han inte lär bli fetare eller tappa mer muskler om vi ger det en vecka till. Då får vi en lugn och skön men fattig jul.

Våra marsvin Björn och Benny som av naturliga skäl fått för lite uppmärksamhet sen vi köpte ponny har fått en ny adoptivfamilj. En arbetskamrat med barn i rätt ålder tar hand om dem efter jul. De har gnagare sen innan så där kommer de få det bra. Nattis hade ju en klasskamrat som skulle adopterat dem idag men mamman ångrade sig i sista sekunden. Det var synd på ett sätt men det var tur för jag tror marsvinen får det bättre hosmin kollega.

De är verkligen världens gulligaste djur och jag kommer sakna deras kuttrande när jag skär grönsaker i köket. Och att kela med dem men det är inte så att jag riktigt vill ta hand om dem på heltid när Nattis flyttar i väg till hösten. Lika så bra de får flytta nu. Och förhoppningsvis en glad liten flicka som får egna små marsvinsgrabbar i julklapp.