Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

söndag 21 december 2014

Hos vetrinären.

Igår var vi hos vetrinären i särö. Det var samma veterinär som besiktigade Manne i april. Mina farhågor besannandes tyvärr och ultraljudet visade en skada i djupa böjsenan. En anledning till att inte vilja köpa ponny var ju risken för att de ska bli skadade första halvåret på grund av annan ridning och underlag... Nu klarade vi oss åtta månader innan första skadan kom. Trist bara att det är så lång läketid på just senor. Vetrinären trodde det var dåligt underlag i hagen och en lite brall som orsakat skadan. Man ska undvika leriga djupa hagar så gott man  kan.

Vi fick börja med att springa i en gång med sviktande underlag. Vilket ställe vi var på, det förtjänas att nämnas. Otroligt vacker, mysig och stalllik miljö. Inte sjukhusaktig ens inne i kliniken. Manne var i varje fall inte halt vilket är en god sak. Men sen när han kände på benet sa han direkt att det kändes som en senskada. Han gav lite lugnande som tog förvånande hårt och snabbt på killen och sen rakade han och ultraljudade. Manne brydde sug inte ett spår. Man tycker lite synd om dem där de står och hänger med huvudet. Efter ultraljudet fick han stå i en box nån halvtimme innan vi kunde åka hem igen. 

Prognosen är god, skadan inte jätte allvarlig. En gång är ingen gång sa han så om vi sköter rehabiliteringen är det troligt att han är helt i form i april igen och att han både kan hoppa och gå dressyr. Det finns dock en 20% risk för återfall och då blir prognosen  sämre och kanske att hoppningen får avstås. Men det återstår att se. 

Nu ska vi först försöka klara av rehabiliteringen. Första månaden ska han vila helt i en 10x10 meters grushage med fast underlag. Det har vi inte tillgång till. Sen ska han skrittas igång en månad uppsuttet på hårt fast underlag. Vi har asfalt i området som funkar, resten måste vi åka för att få till. Vår paddock är helt utesluten som ridbana då den är för djup och tung. I mitten eller slutet av februari ska vi tillbaka och ta ett nytt ultraljud för att se hur det går. Därefter ska han travas igång på grusvägar, (som vi inte har) och fram i april ska vi kunna rida på som vanligt. 

Om man bortser från att vårt stall inte har några bra förutsättningar alls för att rehabilitera just senskador är det ju i varje fall rätt årstid. Man är ändå inte sugen på att rida när det vara regnar... Problemet är att hitta en lösning. Vår fålla är hård under leran så kan jag skrapa ur den helt, lägga fiberduk och grus kan vi kanske stå där. Om det blir frost kan vi ställa honom i övre delen av hagen där det är helt plant. Snälla bli kallt och sluta regna, och börja inte snöa...
Vi skulle också kunna dela av paddocken och låta två hästar gå där... Men det hänger ju på vad de andra i stallet kan tänka sig.

För övrigt finns bara möjligheten att flytta Manne under några månader. Eftersom vi ändå ska säga upp platsen till hösten då Nattis börjar gymnasiet och ska ta med hästen kommer det bli lite många flytt i så fall. Kanske bäst att hitta ett stall att stå i fram till sommaren i så fall? Jill har kanske plats i säve... Det blir mycket köra bil efter jobbet för dit kan inte dottern ta sig själv. Ska kolla på en tillfällig Box i Mölnlycke där det finns grushage imorgon. Om någon har en bra lösning, ett stall med goda förutsättningar eller nån annan bra ide tar jag tacksamt emot dem...

Så kommer så julen och begär att man ska vara med. Får se hur det blir med detta... 

Vi känner oss allt lite nerstämda för tillfället och framför allt oroliga för att vi inte ska kunna läka vår pålle. Han förtjänar det bästa!






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar