ALP

Så är ALP uppdraget i full gång och det känns plötsligt som om man har bytt arbetsplats, kollegor och uppgift i livet. Det är så lyftande att man kan leva på luft. Det har bara gått en dag men redan är jag väldigt fokuserad på min nya skola och min ALPgrupp som som vanligt är så bra! Tänk att man har en sån fantastisk förmån att få vara med så kloka och underbara människor i två veckor. Jag känner redan hur jag äxer i själen.

Jag han för ovanlighetens skull åka förbi och se Nattis ridlektion på PRK Hon blev väldigt glad att jag kom. En nackdel med att jobba till sju på måndagar...Hon red sin favis Triffe så klart och man blir faktiskt glad att se henne på honom även om hon börjar bli lite lång.

Direkt efter lektionen åkte vi till Fabian och kollade hans ben. Det var redan mycket, mycket bättre. Jag ser att han haltar lite fortfarande men vi valde att släppa ut honom i stora hagen bland flocken. Det är ju ganska viktigt att de får göra upp så där i början. Och ingen blir ju glad av att stå i sjukhage. Han gnäggade när vi kom! Så glad blev han...(fast det var kanske mest för att maten var väldigt slut. Undrar verkligen hur mycket han äter på en dag? Idag fick han sex kilo i hagen och fem inne...det blir elva kilo och då sprang han fram till höbordet i hagen när vi släppte honom, SÅ halt var han) Skönt i varje fall att det verkar släppa fort. Vi vilar ändå fram tills torsdag/fredag så får vi se. Hellre för långsamt än för fort...

Snart åker Maken på semester och vi ska försöka få till livet här hemma helt utan markservice. Det blir nog inte mycket städat under den tiden...På sätt och vis ska det bli skönt att få rå sig själv ett litet tag. Inte behöva visa hänsyn eller ha dåligt samvete för att man är i stallet hela dagarna. Eller för att man jobbar sent eller måste bryta planer av andra anledningar. Lite skönt också att få sakna honom, det är inte ofta vi är i från varandra. Sen kommer Mor hem lagom till helgen efter men den där torsdagen kan bli lite tom...eller föresten jag är ju i stallet till klockan åtta minst så det hinns nog inte saknas då;)