Vetrinären!

Så idag var den där läskiga dagen vi väntat på med blandade känslor. Jag hade tagit en halv dag semester och tror inte jag gjorde någon ledsen när jag åkte. Mina tankar var helt klart och tydligt inte närvarande på arbetsplatsen. Nattis sov som en gris trots att jag ringde henne en gång i kvarten från klockan halv nio. Hon drömde att en telefon ringde...

Inte för att det gjorde något, jag hade tagit i med god marginal så när vi kom till stallet vid halv elva elva hade vi tid att fixa med det mesta. Jag mockade och torkade boxen inne, Nattis mockade sjukhagen ute. Vi fixade allt så det var klart att lasta egentligen och sen åkte vi till vårt nya hak GULF tappen i gråbo. Jag höll på att bli "uppraggad" av en trucker på väg till toaletten...intressant. När man sminkar upp sig och går på stan får man inte många ögonkast men osminkad med halvfett hår under en mössa, skitiga jeans och smutsig reflexjacka...mmm kommer du hit ofta? Det sa han inte. Kunde ha gjort, kunde ha gjort...

Hamburgaren var faktiskt riktigt god och gjorde hela lastbilshaksstämmningen  perfekt. Manne var lugn och fin och ivrig att få på sig läder grimman och åka på utflykt, man får ju säga att han onekligen är en kille som är lätt att ha med sig bort. Och lastning är  verkligen vår huvudgren, näst efter stallgångssopning. Stämningen i bilen ner var tryckt. Hela dagen har vi haft svårt att hitta något vettigt att säga. Båda har varit så oroliga för beskedet vi skulle få att vi inte ens riktigt kunnat prata om det och vad annat ska man prata om? 

Vi lastade av och fick vänta en stund innan vetrinären kom och tog hand om oss, de tyckte uppenbarligen att man kunde sitta och äta semlor en kvart in på bokad behandlings tid, utan att bjuda... Vi berättade om alla problem vi haft, stallbyte, bocksprång, grävningar,svullnad, dåligt underlag...och framför allt hur fint det varit men nu blivit varmt och svullet och att han hade puls efter att ha försökt gräva sig ut ur fållan. Inte bra sa vetrinären men vi ser på ultraljudet. 

Manne behövde inte något lugnande den här gången utan stod helt stilla och nyfiket i behandlingsrummet. Senan såg ju väldigt, väldigt bra ut, sa han. Vi trodde inte riktigt våra öron...jo det är betydligt bättre än sist och faktiskt nästan helt läkt!  Den inre delen av senan har läkt ihop så man inte ens ser att den varit skadad nästan. Kanske några få strån kvar att växa ihop. På utsidan är det fortfarande en liten skada, precis där han blev varm och hade puls så kanske drog han upp något igen där...vetrinären var förvånad över hur fint det såg ut och vi ligger före i tidsplanen. Och förutsättningarna till full läkning är nu ännu större.

Det var det bästa besked vi kunde få. Vi pratade lite om att vi gett biolight behandling och han sa att det inte alls var otroligt att det är det som haft så god effekt. Man kan ju inte veta men han tyckte absolut att vi ska fortsätta med det. Även örtmedicinerna, inte för att han tror på det riktigt, men eftersom vi sett en sån oväntat stor förbättring skulle han fortsatt med det också, ifall. Nu känns ju plötsligt alla pengar vi lagt som en god försäkring och investering. Jag är glad att vi satsade allt vi hade på en gång och inte bara gick och väntade. Det har varit tufft, ekonomiskt och tidsmässigt för hela familjen och även maken verkar lättad och glad. Nu kör vi en behandling i veckan ett par veckor till så får vi se. klara är vår nya idol och vi kan bara rekommendera att man provar biolight om man har bekymmer med svårläkts sår och senskador. Den verkar dessutom hjälpa för mugg också.

Manne kollar sina ultraljudsbilder.

Men bara för att det läker som det ska och ser bra ut nu så kan vi ju inte bara upp och rida. Nu väntar ytterligare 6-8 veckor fortsatt igångsättning och långsam stegring av belastning. Skritt uppsuttet i tre veckor till och sen börja trava. En minuts ökning per dag tills vi når 20 minuter trav. Då är det dags för ännu ett ultraljud som avgör om vi kan börja galoppera och jobba fullt ut. En fördel är att vi kan börja jobba i töm på fast underlag, tex stora volter eller fyrkant i padock eller till och med åka till ett ridhus om han är väldigt bråkig. Och redan nu kan vi öka på skritten så det blir upp emot en timme om det inte blir svullet av det. Och han SKA inte bocka, bralla, stegra eller explodera! Doktors order!!! 

Manne kommer inte var så glad för han har fått en strikt diet. 10 kg ensilage om dagen och halm...det är bättre att han gräver och urrar än att han är fet. Belastningen på senorna blir alldeles för stor och är en av de viktigaste sakerna för framtiden om vi vill att han ska hålla. 30 kg ner i vikt ungefär...450vägde han nu. Och hovis måste komma tillbaka och kapa av tårna på hoven en cm till så han får en annan  vinkel. Men över lag får vi väl vara glada över den här dagen.

I bilen hem var det två lättade och lyckliga tjejer som till och med förlät honom för två stora nervösbajshögar på grund av kyrkklockorna utanför fönstret. Läskigt värre...