Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

onsdag 18 februari 2015

Halvvecka


Ja så var det onsdag igen. I morse var huvudet tungt som om det var fullt av betong. Fick börja dagen med Ipren igen. Känns ju så där bra för kroppen med alla värktabletter jag fått äta de sista veckorna. Eller månaderna om man räknar in alla jag fick äta för handen. Vad mycket skador jag haft på sista tiden när man tänker efter. Jag ska sluta tänka, det är för deprimerande. Just nu känns det ändå som om kroppen börjar hämta upp sig igen. 

Jag hade kurs idag och det var jätteroligt. Bara ett kurs tillfälle kvar och sen en examination. Vissa dagar känns det lite tråkigt för det är ett grymt roligt uppdrag att inspirera, och utbilda kollegor. Men men...sånt är det. 

Nattis hade varit hemma idag med så jag hämtade upp henne på väg till stallet. Vi stannade och köpte ett tredje nät så vi inte ska behöva hamna i att inte kunna fylla näten för morgondagen för att vi är för tidigt på stallet. Manne fick en biolight behandling idag igen. Innan behandlingen var han sval, och helt osvullen. Efter var det svullet igen, men det har hänt vid tidigare tillfällen och har nog med blodgenomströmmningen att göra. Under behandlingen fick han stå och äta och vi hade ganska mysigt. I hagen hade han grävt två enorma kratrar! Jag tror han tror han är en katt för han hade gömt sina bajshögar under gruset som om han krafsat över. Så jag fick skotta tillbaka och platta ut. Vi behöver absolut försöka hitta på något för att göra det roligare i hagen. Kanske sätta fast ett stort träd att klia sig  mot och hänga upp äpplen i eller nåt. Om några veckor ska vi försöka släppa honom i en annan hage som vi får bygga upp. Allt för att göra honom lite nöjdare i livet. 

Vi stod länge och funderade på om det skulle vara möjligt att ta en promenad. Det blåste lite, regnade och vi var ensamma. Sen kom Eva-Lena och hon ville gärna följa med på en tiominuter promenad på grusvägen. Så Nattis sadlade och vi gick iväg. Neo fick vara första häst och han gick jättebra även om han var lite spänd till och från. Eller kanske mer busig än spänd... Manne var jättepigg men gjorde bara ett litet försök när Neo hoppade till lite. Men efter en rejäl tillsägning höll han sig i skinnet perfekt. Men jag förstår att det måsta vara jättejobbigt att sitta på ryggen och vänta på explosionen...fast idag kom ingen och för varje dag som går är risken mindre att han skadar sig om det händer...om vi bara låtsas som om vi vet exakt vad vi gör kanske vi lyckas ännu bättre , vem vet?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar