Träningspass

Hela dagen har varit ett enda långt träningspass. Vi började klockan nio i stallet. Om någon undrar hur hårt packat torv blandat med hästkiss luktar och hur mycket det väger är ni välkomna till mig nästa försommar. Jag och Camilla gjorde gemensam sak av det hela och under en hel del skratt och småprat lyckades vi bända loss kaka efter kaka utan att bli helt snurriga av ammoniak lukten. Säkert 30 skottkärror fulla till gödselhögen och sen allt finsopande. Två och en halv timme klarade vi det på i år...förra året tog det tre men då hade vi kört hem från vedbände med transport samma dag. Vill gärna tänka att vi är väldigt mycket mer vältränade i år men jag misstänker att varken jag eller Camilla har sån tur...

Det var skönt att få det tömt för nu låste Britt stallet för sommaren. Ska bli roligt att komma dit i augusti igen men det känns allt lite sorgligt att inte "hästa" med Camilla och Jonte längre. Jag kommer sakna alla goa roliga samtal om just vår häst.

När jag kom hem tog jag en kopp kaffe och en macka i trädgården och såg hur långt Maken och Sonen han i går med vår grillplats. Sen satt jag och tittade på se stackars kaninerna som såg helt borta och oskyddade ut där de stod...

kaffet var gott men utsikten gjorde rasten mer eller mindre stressande. Tänk om räven kommer och äter upp dem? Bäst att vända blicken åt andra hållet, men det var inte roligare det...

Alltså vad göra? Resa på sig och ta hand om skräpet som väntar på att åka till tippen? Att det fanns så mycket skräp på altanen att ta hand om? Inte underligt att det är trångt.

På altanen är det nu bara en tidsfråga innan lounge möbeln fått en kompis och vi kan sitta på barstolar och ta en öl eller äta frukost och titta ut över den prunkande köksträdgården med frukostfrallan i högsta hugg. Fast just nu verkar mördarsniglarna anse att den där köksträdgården är planterad för att tillfredsställa den okontrollerade hungern.

Nej eftersom jag inte alls är sugen på att jobba med tråkiga saker får jag istället för mig att bygga sommarbostad åt kaninerna i lite högre klass. Alltså lyckas jag rekrytera både son och make till att bära kaninbur från Position A till Position B. Vikten uppskattas till ca 100 kg. Sonens armar skakade och jag trodde att han skulle knäcka sig helt. Han vill inte gärna visa sig svag men MOR satte ner foten och tvingade fram en "skjuta eländet på räls" variant. Tillslut stod den på plats och Jag slapp vara medhjälpare till sonen och makens ryggskott och pungbråck som mycket väl skulle kunna ha uppstått. ( ja jag skäms...men de är envisa KARLARNA i min familj.)

Jag ägnade efterföljande timmar åt att upptäcka det ena lilla feltänket efter det andra men efter tre timmar kunde kaninerna flytta in i sitt slott/koja. Det verkar vara trevligt och till och med Maken tyckte att det hela var en trevlig och lite lagom lantlig touch till trädgården ( och ni som känner min storstadsman vet vad det betyder). Nu har vi ätit god middag sett en film och duschat bort smutsen som var väl ingrodd. Kroppen är välförtjänt av att lägga sig för natten. Världens kortaste helg har gått och i morgon är det jobbelijobb igen.