In i dimman...

På fler sätt än ett.  Jag var verkligen inte helt kry när jag gick upp i morse. Men ett par daytime och lite kaffe gjorde susen. In i dimman alltså...Vi hade stängningsdag idag och den handlade om samtal. Min roll blev lite diffus/dimmig, jag skulle var lite behjälplig men det slutade med att jag på förmiddagen hängde med chefen och pratade viktiga saker och på eftermiddagen satt jag och lyssnade på när andra samtalade. Till lunch vin ångad kummel med skaldjurssår och viol pannakotta...Man gråter inte. Det var dessutom väldigt vackert på Aspenäs.

Lite trött blev jag förstås på slutet och rätt som det var gick medicinen ur kroppen så där satt jag och nös och frös och var lite dimmig i blicken. Väl hemma hade Maken lagat middag som vi kastade i oss innan det var dags för stalltjänst. Eller ut i dimman som man också skulle kunna säga. Vilket fantastiskt väder! Man ser inte långt med det man ser i dimman blir så poetiskt på något sätt. Nu har vi äntligen fått allt på plats i stallet. Vi gick i hop alla hästägare och köpte ett svindyrt foderbord. Det betyder att man numer inte behöver kämpa sig ut i hagen i mörker (och regn eller snöstorm) för att fylla automater. I fjol höll just det på att knäcka lusten och ryggen totalt. Vi har också köpt hönät som hästarna kan äta långsamt ur så det är lättare allt i stallet. För säkerhetsskull tog jag med Dottern som fick mocka alla boxar och springa upp och ner i trappan med foder lådorna. Hon hämtade de flesta ponnysarna med så jag har faktiskt mest stått och njutit av höst dimman och ljuset som spotlightsen kastar mot kastanjeträdet...Helt klart lite dimmig även i huvudet...