Måndagsångest

Eftersom jag är en god medmänniska hade jag bytt skift idag och jobbade sent. En lagom kul måndag som började med lönesamtal. Det gick väl sådär och inget man känner sig direkt upplyft av. Insåg att jag blivit sänkt ett steg till rakt över jämfört med förra året så man har väl misskött sig på nåt sätt...undrar hur för jag tycker nog jag anstränger mig mer än vad som är förväntat ...men men det är bara ett jobb men inte blir man gladare för det.

Trött är jag också men jag hoppas att den saffrans- och vitvins doftande fiskgrytan som puttrar på spisen ska liva upp mig snart. Allmän ångest infann sig under dagen. Bara en vecka kvar innan jag ska resa till syster och jag håller på att längta ihjäl mig! Samtidigt har jag redan börjat plocka ut separations ångesten som kommer i och med att man ska åka hem igen.

Dessutom regnade det och snöade när vi var ute idag. Kan det inte bara vända för året nu? Jag är så trött på att bara jobba jobba jobba...Som grädde på moset var hela min köks trädgård uppgrävd när jag kom hem. Nåt tele-lednings fel. Bara blålera så långt ögat ser...det är så man vill gråta...Hoppas de fixar tillbaks allt så leran kommer underst och den dyra matjorden överst. Ännu en sak att ligga sömnlös över...som om man behövde fler. Nej blä nu får det snart vända för annars gottar jag ner mig totalt och då kanske jag inte kommer hem utan stannar kvar i USA...får skicka efter familjen med DHL...och Ponnyn...och trädgården, men jobbet kan jag vara utan!