Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

måndag 2 april 2012

herregud vad det är måndag...

Och vilken måndag!!! Utöver att vi hade en vikare (grabb ca 20...) hade vi två prao elever (pojkar ca 13)...intensiviteten i gruppen blir ju därefter men gud vad goa de är ungarna...
Jag var ganska så trött, för i natt hade jag ägnat flera timmar åt att söka jobb, skriva cv och nätan flyttat till en gård i Alingsås...där nån stans var klockan halv två och jag smaskade i mig en halv insomningstablett... man tackar...

Idag hade jag ett väldigt bra samtal med min chef så det blir nog lättare att somna i natt. Inte för att vi hittade en direktlösning på vad jag ska göra efter sommaren men det kändes väldigt skönt att diskutera och resonera och känna att jag hade väldigt bra stöd av henne. Kanske kunde hon ordna fram lite handlednings möjligheter i området? Det hade varit så roligt att kunna jobba med det och ändå vara kvar i området.

Nattis hade tagit en spruta i skolan idag, mot livmoderhals cancer. Bra att de lagt in den vaccinationen för tonårs flickorna nu. Fast hennes arm gjorde visst väldigt ont så först visste hon inte om hon skulle orka åka till stallet. Fast när alternativet var att åka hem och lägga sig var hon väldigt sugen på att rida:) Bra ansvars fördelning. Jag gjorde stallet, hon borstade och red...När jag var klar gick jag upp och tittade på och då såg Fabian jättefin ut. Jag är verkligen stolt över henne som fixar att rida själv i kvällsljuset. Hon skrittade av honom ensam bort på Karis lycka och tillbaka förbi kohagen också. Jag vill inte att hon rider i skogen själv men den lilla sträckan blir ca 10 minuter och är bra nedvarvning. När hon kom tillbaka hade jag tagit in hästarna så det var bara att kvällsfodra och åka hem.

Väl där hade vi världens mysigaste kvällsmat hon och jag och satt och små pratade i säkert en timme om allt möjligt. Bland annat om begravningen i morgon. Det känns verkligen overkligt att morfar är borta för jag skulle gärna ringa och fråga vad jag ska ha på mig...märklig är döden och livet med kanske?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar