Klockan elva var jag nere i vallda för att träffa Manolito och equiterapeuten. Han skulle komma mellan 11 och 12 och kom prick tolv...det visade sig vara en helt underbar man. Han hade fått flytta hem till mig direkt om det var så...en riktig mysman med handlag för hästar...och så duktig och trevlig... Det var en spännande grej att vara med om faktiskt. Han började lägga händerna på ryggen och klämma. (Hästens rygg alltså) Manolito sprang runt lite och slog med svansen. Jag han tänka att hästen blir väl utdömd med tanke på reaktionen men det blev han inte. Istället berättar Daniel, som han heter om vad han känner och vad reaktionen betyder. Han känner igenom hela ryggraden, bäckenbenet, höfter, nacke, bogar, ben...och ingenstans finns något som tyder på att han har ont eller är sned. Musklerna är bra på alla vis. Kanske att han är lite högre i ena rumpsidan eller vad det heter och det skulle kunna tyda på att han är starkare i det varvet.
Det hela tog en halvtimme och han trode det skulle blir en jätte trevlig kompis till oss . Nu ska vi bara vänta och se vad vetrinären säger på tisdag men nu har jag gott hopp att Manolito är precis så bra som vi hoppas.
Min plan var att åka till Fabian och rida på väg hem. Jag kom så långt som till att öppna skåpet och fundera på att byta om. Sen såg jag Fabian genom fönstret, inget täcke, härlig lera att rulla i...och huvudet började kännas som bomull. För första gången någonsin vände jag och åkte hem...
Jag åkte förbi kusinen och matade katterna innan jag la mig på soffan. No more...nu ska jag vila hela helgen!
Bortsett från att jag måste fixa några filmer och och förbereda nätverket...men jag har i varje fall gott hopp om att snart vara hästägare...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar