En känsla

Det känns bra idag, bortsett från en envis huvudvärk som hänger dig fast. Imorse vaknade jag först klocka sju men eftersom jag inte har så mycket planer somnade jag om till strax efter nio! Efter frukost åkte jag till stallet. Vädret var vackert men den här blåsten gör mig trött.  Fabian hade såklart rullat sig men med gummiskrapa kom allt bort och jag fick första känning om fällning... En ryamatta på stallgolvet kanske skulle vara en inne grej? Nån som vill betala? Inte? 

Jag gjorde en trailbana idag. Det är bra när man inte ridit på ett tag, det ska gå lite långsamt och man får vara nogran. Det kändes väldigt skönt att sitta i rätt sadel igen! Herregud vad jag sitter knäppt i dressyrsadel. Åtminstone den Manolito har,  men jag tänker ju ändå se till att få en westernsadel så det är ju dottern som är viktig där... 

Ridningen idag blev ett L formad hinder och tre sockerbitar att köra slalom mellan både i trav och rygga runt. Fabian var jätteduktig som vanligt vi joggade massor i ok form och ryggade i slalom. Vi provade även sidepass utefter bom på marken... Och om man bortser från vinden var det underbart.

Efter att ha betat lite skita grässtrån släpet jag ut och åkte och matade katterna. Pratade i telefon med viktiga människor och tog mig tillslut hem. Och jag har fortfarande ont i huvudet... 

Solen säger gå ut och fixa i trädgården, men jag ligger faktiskt här på soffan med nerdragna gardiner och känner mig trött. Kunde gå ut och städa lite på altan eller börja med maten... Eller så ligger jag kvar ett tag till.