Måndagsångest?

Vissa dagar är bara så fel från start. Jag kunde ha räknat ut det när jag var så trött igår. Och naturligtvis drömde jag knepiga drömmar efter att jag tillslut somnat. Sömnlöshet trots melatonin? Jo det bevisar ju bara att melatonin inte är sömntabletter utan att det bara tar hand om sömnigheten innan läggdags. Nåväl det är skönt att då inte vara i barngrupp, på något sätt inbillar jag mig att det är mer krävande.

Fast efter två intensiva timmar med lärandesamtal var det dom att dra ut pluggen. Tröttheten var förlamande. Det skaver i kropp och själ och nästan inget fungerade. Då känner man att man är fel person, på fel plats, vid fel tillfälle...det är så viktigt att man orkar vara 100% närvarande men idag var jag nog inte ens där...man försöker på alla sätt övertala kroppen att få lite ENERGI men ju mer jag försöker desto tommare blir det.

När vi väl slutade för dagen kände mig mig helt misslyckad på alla plan. Och dessutom sjuk. Huvudvärk, illamående, varm om kinderna. Så jag ringde dottern och sa : Rid ponnyn jag kommer senare...

Vi hade ju bett om hjälp med lastträning men jag insåg att mina energier var av helt fel slag för att ens klappa en häst. Efter två mackor och en varmakoppen och en Ipren lättade det lite. Och jag bytte om för att ta mig till stallet. 

Till saken hör att jag fick mens i fredags. Inte något underligt för att vara en kvinna i 40 års åldern men eftersom jag äter minipiller slipper jag tänka på detta varje månad. Sist var väl ett år sen kanske...om man tar ett års PMS och blödning och kör det på en vecka istället får det en märklig konsekvens på kropp och psyke. Kanske var det därför jag kaijkade igen helt idag? Eller kanske är det våren...i vart fall tog jag mig i kragen och åkte till stallet. 

Jag kopplade på transporten (och ovanligt perfekt gick det) och sen lät jag Nattis och Sanna ta ner Fabian och lastträna. Själv stod jag LÅNGT därifrån så mina dåliga vibrationer inte skulle kunna påverka. Sanna körde sin magi som hon har. Först bråkade han lite med henne med (jag hade varit grymt besviken annars) men efter bara en kvart var de på och av och på och av...inget olydig kastande sig åt sidan, inget stressande skynda och stäng. Nej han var som han har varit de sista två åren då lastningen skött sig själv och vi bara lugnt stängt och åkt. Fantastiska Sanna! Och Nattis...bra jobbat. Vi funderade på vad anledningen till att han plötsligt blivit svårlastadkan ha varit. Eventuellt kanske att transporten till Alingsås i mörker varit jobbig. Kanske förknippar han transporten med att det är skitjobbigt när man kommer fram? Eller så är det att bommen slog till honom när han backade bak för  fort i Alingsås första gången och det satte sina spår? Vad vet man om hästar? Jag vet i varje fall att vi hamnade i en dålig spiral av stress och att vi inte riktigt reder ut sånt själva ännu...

Igår kände jag mig som en looser som gav upp och lät honom vinna (han åt dock morötter halvvägs in i transporten som avslut) men idag känns det helt rätt att inse när man förvärrar situationen om man fortsätter och prestigelöst lämna över till nån som kan bättre. Man borde göra det oftare i många lägen i livet. Tror verkligen att man kan lära sig av stallet på väldigt många plan och frekvenser. 

Nu känner jag mig lite bättre än jag gjorde innan. Kan vara att trycket över bröstet släppte när det gick bra i stallet, eller att maken lagat toppengod mat och hällde upp ett glas vin till sin trötta hustru...i vilket fall, skönt!

Dessutom har vi fått tag på en equiterapeut som kan komma och titta på manolito på fredag. Först tänkte jag att det skulle vara en onödig extra utgift då vi redan liksom bestämt oss. Men nu när jag tänkt efter ser jag det som en bra investering för att veta hur Manolito är byggd och vad hans styrkor och svagheter är rent muskulärt. Vet man det kan man också undvika många av de där problemen som uppstår när man tar hem en ny häst. Det vanligaste som går fel när man köper häst är att den snabbt blir halt eller får ont i ryggen. Oftast är det att man inte vet hur hästen ska arbetas för att må bra...vet man lite om den innan, tex att den blir spänd i en viss muskelgrupp kan man ju lägga upp träningen från start så man inte behöver prova sig fram med dyra vetrinärräkningar och en häst som har ont som resultat. Och de gulliga ägarna ställer upp trots att det verkar som om alla bara jobbar på sina lunchraster (han och veterinären kommer båda mellan 11-13...olika dagar men ändå)

 På söndag ska vi åka ner och rida så Nattis lär känna honom riktigt bra innan vi tar över...bara en vecka till julafton! Hur ska vi kunna vänta?