Osöndagsångest.

När man är på ALP har man inte söndagsångest. Då har man mer "jag måste verkligen lyckas hålla ett gott och utmanande lärasamtal i morgonbitti så jag börjar nog förbereda mig redan nu" ångest. 

Men först måste jag verkligen vila lite...

Min kropp känner sig som den blivit körd genom ångvälten igen. Tömkörningen igår är ju så bra för Fabian och jag får bra motion av att gå runt i raskt tempo i djup sand när han travar...och trädgårdsarbete är ju bra för hela kroppen. Men i morse var vi uppe tidigt för att hjälpa vår stallkompis att ta sig till tävlingsplatsen. Fabian fick inte starta även om han var ohalt igen. Felix ville inte gå på men efter lite tålmodigt väntande, lite skuttande på bakbenen gav han sig och vi kom iväg. Min arm fick ett slag och skrapade upp sig lite i transportväggen. Lite svullet och blått nu på eftermiddagen är det men det är egentligen ingen fara. Felix gjorde åtminstone två riktigt fina rundor och fick åka hem med två fins rosetter och en glad liten matte. Lastningen hem gick lugnare men inte gick han på...en duktig snäll hästtjej erbjöd sig att hjälpa till och gjorde det så där snyggt så man bara undrar...vad gör man för fel liksom? 

Hemma bestämde vi att lastträna Fabian då det strulat lite sista gångerna vi åkt. Tyvärr har han lagt sig till med ovanan att backa bak innan jag hinner stänga. Tidigare stod jag bara vid sidan med en Hand så gick han snällt på och jag stängde bommen. Nu har han börjat kliva av åt sidan och larva sig. Och så får han bommen på sig när han kastar sig ur och då gör det ju ont så klart och så är vi i en dålig spiral. Vi provade flera nya sätt idag. Och han gick väl på sisådär 20 gånger men inte tillräckligt länge för att vi skulle känna oss som vinnare. Hästen stressad jag och Natta stressade och irriterade, linor, smackningar, morötter...till slut insåg jag att jag inte orkade mer utan kastade upp dottern på hästen och parkerade transporten (åtminstone det gick toppen bra idag...) sen tog vi en härligt  och solig promenad ner till Kåsjön och försökte njuta. Men jag hade svårt för det, mina tankar är mer på onsdagens hoppträning. Orkar fan inte stå med en svårlastad häst i Alingsås... Så i morgon kallar vi in stallets stjärna som får lastträna honom och förhoppningsvis även kan fixa det hela på onsdag om det strular. Två hoppträningar kvar med den här ponnyn sen hoppas jag att vi har en egen lättlastad hoppstjärna att ta med oss.

Jag drömmer mardrömmar på nätterna. I natt handlade den om ponnytävlingar och femteplaceringar...låter inte så farligt men det var lite onda ryggar inblandade.  Hoppas den där killen hör av sig fort så jag slipper gå och undra alltför länge.

När vi kom hem orkade jag intet mer! Satt en stund i trädgården och irriterade mig på att grannarna pratar så högt med varandra innan jag istället valde att njuta av att de eldade löv och det luktar gott och soppan var närande.

Man behöver inte ha gymkort när man har häst. Idag bänkpressade jag nog 450 kg på linan. Nåd säger musklerna, ingen mer motion , ingen mer friskluft...