och opackad åter...

Inte helt i betydelsen  återställd. En helt fantastisk minisemester i England är slut och jag är hemma med åtminstone till hälften opackad väska. Återstående får vänta ett litet tag tror jag. Fantastiskt roligt att träffa Syrran och Svågern igen och väldigt roligt att gå på bröllop såklart. Resan över gick nästan helt enligt plan. Maten på planet var inte riktigt vad vi hoppats på så när vi kom fram var vi hungriga och trötta. Kvällen var sen också så det blev ett snabbt glas vin på rum 413 innan vi gick och lade oss. Ett kärt återseende.

Vi vaknade till en snöig morgon som snabbt övergick till solsken och sen snöoväder igen...Så höll det på hela dagen når vi gick och bekantade oss med staden Macclesfield. En härligt pittoresk liten stad utanför Manchester. Vissa delar absolut värt ett besök men efter ett par dagar hade man sett stadskärnan från alla vinklar. Vi fick shoppat lite kläder och en hel del öl så allt som behövdes fanns där. På torsdagen innan bröllopet han vi både shoppa och luncha så våra dagar blev väldigt långa. Kanske är det därför som semestern känns som om den varade minst en vecka? Det var så himla kul att träffa Cia och Brad, jag har längtat som en galning efter framför allt Syrran!

Bröllopet blev verkligen lyckat och man kunde verkligen se hur otroligt lyckliga Peter och Lindsey  är tillsammans. Fantastiskt glad för min Kusins skull. Han förtjänar varje uns av lycka han får för jag tror faktiskt att man får leta efter en snällare och trevligare kille med ljus och lykta.(och det säger jag inte för att det är min kusin utan det är väl underbygd fakta efter sisådär 43 års erfarenhet) Vi hade dessutom väldigt roligt på festen så alla var nog väldigt nöjda. Att vi dessutom var bjudna på lunch hos Lindseys föräldrar allihop dagen efter gjorde ju att det kändes som om festen varade i dagarna tre:) En väldigt generös och helskön familj som jag spontant tyckte väldigt mycket om. Jag känner ju inte Lindsey så väldigt väl ännu men jag har en riktigt go känsla av att hon kommer vara ett underbart tillskott i familjen.

Vi hade hela fredagen tillsammans men en lång skön promenad och ett trevligt pub besök (surprise). Lösdagen var hemresedag så tidigt uppe för en sista promenad i Macclesfield innan vi åt frukost och sen tog tåget till Manchester. Billigt och bra och dessutom fick vi ju njuta av tre timmar i Manchester innan det var dags att ta taxi till flygplatsen. Resan hem gick snabbt och bra trots att man måste mellanlanda i Frankfurt...fast när jag somnade fram emot två på natten och insåg att klockan skulle ställas fram var jag lite trött.

I morse sov jag alldeles för länge så den vackra dagen blev eftermiddag innan jag kom till stallet. Jag hade bytt till mig söndagen istället för torsdagen så jag hade hela stallet att göra. Och så ville jag ju rida. Det var över en vecka sen sist så idag var jag så laddad. Paddocken är helt upptinad efter vintern och var alldeles nysladdad! Vilket läge! Synd nog var Fabian på sitt minst samarbetsvilliga humör så ridningen gick verkligen ururselt...och träningsvärk fick jag av allt slit. Till och med knäna och höften gör ont. Så jag hoppas på bättre lycka i morgon för jag red i en timme och en kvart innan han gav upp och släppte igenom. Hoppas det går fortare i morgon. Nu ska jag gå och sova så jag är pigg till arbetsväckan börjar på tisdag!