alltså uppriktigt talat?

Jag vill framföra en klagan eller göra en anmälan för jag har blivit bestulen! Faktiskt på ganska mycket känns det som. I går var det måndag och i dag är det fredag. Någon har stulit tisdag, onsdag och torsdag! Det är inte klokt hur folk beter sig nu för tiden. Hur har de tänkt sig att jag ska klara mig på två dagar? Det går ju inte ihop alls... Om man nu har så lite tid att man måste stjäla andras tycker jag att man får börja vara lite SPARSAM. Jag sparar ju för fullt och så kommer nån taskmört och gör så där...hur ska jag nu få ihop det hela?

Den här veckan kände jag att jag avslutat den långa sorgeprocessen av arbetsbytet. (Nej jag tror inte att förändringsbenägen står som min största styrka i livet) De två första dagarna av veckan (upps nu tror jag att jag försade mig) var som en riktigt härlig energikick och numer sluter inte bara kroppen och tanken upp kring mitt JOBB utan även hjärtat fullt ut. Missförstå mig inte, intellektuellt har jag varit där länge men hjärtat tar lite längre tid på sig. Alltså är det inte längre mitt "nya jobb" och det känns riktigt riktigt bra:)
Och så blev det fredag och veckan har varit rolig och spännande. De nya lärmiljöerna utmanar och inspirerar både barn och vuxna.

Fabian utbrytarkungen har rymt till maten igen.

Fast särskilt inspirerad att åka till stallet igår var jag inte och framför allt var det inte sådär urroligt att släpa sig upp genom en lerig och hal hage för att komma till en blåsig och blöt paddock och rida i regn i mörkret. Tur Fabian är så snäll och finner sig i det med. Dessutom gick det riktigt bra i slutet så man ska ju inte klaga. Faktum är att det nästan var lite tropisk känsla igår kväll när jag tog in hästarna. Det var ganska vindstilla men regnade och var ganska varmt. Och tillfredsställelsen av att höra hästarna mumsa i väl rengjorda boxar är nästan större när man varit ute i mörkret en timme och är vansinnigt trött och blöt..
Och  när man har en sån söt ponny som får en att skratta är det bara att gratulera sig själv.

Och i veckan gratulerade jag även sonen på 18 års dagen...Kanske är det därför tre dagar bara försvunnit? förträngning?

Imorgon är det i varje fall äntligen dags att få hålla lite fest för en gångs skull. vi bor ju lite trångt så det är tur att mamsen är snäll och lånar ut sitt hus:)