Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

lördag 28 februari 2015

Vi hade i varje fall tur med vädret!

Jaja...vi var laddade för världens bästa ridtur idag. Menn när man tänker för positivt verkar det som om nåt måste hända. Jonte skulle övningsköra lite, (mors dåliga samvete ligger och gnager hela tiden faktiskt) så för att slå flugorna på smällen direkt fick han köra till mamma i Lerum där han skulle tvätta fönster. Det gick fantastiskt jättebra igen, han är duktig min kille! Sen åkte vi vidare till stallet, tog in och gav nya öreterna och fixade. Jag gör stallet varje dag, mest för att spara tid. Lite för att hjälpa till. Mycket curlingförälder för tillfället, det har jag aldrig varit förut men då behövde ju dottern å andra sidan inte åka buss 1.5 timme till stallet tre dar i veckan. Kanske förtjänar hon lite extra hjälp bara så jag slipper rida på eländeponnyn! 

Hehe...vi provade det nya bettet idag och de nya stigbyglarna. Stigbyglarna var bra. Men kombinationen mycket lite uteritt i veckan, vårsol och brallande hästar i hagen var kanske inte perfekt? Startade visserligen redan på stallplan när Neo, unghästen blev skrämd av katten och satte sprätt på Manne. Vi kom fram till hagen och möttes av två ystra bockade och galet galopperande hästar. Nattis bromsade när Manne och Neo urrande till lite med resultatet att det lite skarpare bettet tog, han ryggade och reste sig lite i panik, Nattis gjorde helt rätt, släppte tyglarna höll i manen...sen sa jag till henne att hoppa av innan det hände igen för jag har ingen lust att han ska slå över. Jag hade som tur var kjedjan på och kunde leda tillbaka honom. Vi fick gå in i paddocken och skritta av honom medan Nattis bytte sin för trånga väst som klämt till nerverna i ryggen så hon hade ont i hele kroppen när han stegrade. Istället lånade hon min som är för stor. Vi tränsade om och så red hon en kvart till innan vi gick ut på vägen igen. Nog fan försökte han resa sig igen på väg ut men då röt jag faktiskt till och han gick som ett lam efter det. Vi kom till och med förbi de galopperade hästarna utan större missöden. Hästarna i hagen var helt vilda! Har aldrig sett hästar bralla så. Där kommer vår ponny inte att gå. Det inser jag nu...stor skaderisk på en skör sena...då är det bättre han står i sjukhage tills han dör av tristes, eller rymmer igen...jäkla hästar så svårt det är att få det att funka.

Vi var i varje fall nöjda med att ha ridit ca 45 minuter totalt idag och att senan inte verkar skadad av veckans utbrytning ur hage episod.

När vi åkte hem ringde vi Camilla och frågade om vi kunde låna deras urväxta väst i ett par veckor tills den nya kommer för den hon har skadar onekligen mer än den skyddar. Det känns ju så där att låta dottern sitta  en häst som reser sig men det var troligen bettet. Vi provar det när han är med igång och mer farmåt än uppåt. För Jontes del var det tur för han fick en körlektion till genom att köra oss till PRK och hämta västen. Och det gick lika bra den gången. 

Jag avslutade eftermiddagen med en varm dusch och matlagning i köket. På spisen står en currystek, i ugnen en rotselleri på bakning. I glaset vitt vin och tända ljus på bordet. Jag väntar på att familjen ska samlas och för en gångs skull äta middag tillsammans...men solen sken idag.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar