Om mitt jobb...

Nu ska jag skriva en halv sida om mitt jobb bara för att dottern säger att hon bara tycker jag ska skriva om hästar. Jag älskar ju nu mitt jobb lite mer än jag älskar hästar, vilket för vissa familjemedlemmar låter helt absurt. Idag var jag tex tvungen att stanna på jobbet på väg till kontoret och då bankar en liten sötnos på fönstret och hoppar upp och ner och skriker mitt namn! Alltså hur många möts av stående ovationer när de kommer till jobbet? Helt klart värt...

Jag hade hunnit till tandläkaren innan jag började jobba så jag var verkligen uppe i ottan. Tänderna fick fina omdömen tack och lov så jag behöver inte komma tillbaka på ett år. (djup suck av lättnad) dessutom har jag bokat lunch för examinationsdagen på slottet och hjälpt en tjej få igång sin starboard. Allt innan lunch. Efter lunch förberedda jag dagens workshop i iPad som var den sista jag ska hålla. Nästa vecka ska jag avsluta mitt uppdrag som utvecklingsledare i kommunen, göra nån form av utvärdering och sammanfattning av fem års uppdrag. Onsdagen där efter är sista dagen då de sista deltagarna får sina diplom och därefter kommer jag gå in i barngrupp och som lite stöd utanför fram till sommaren. Nu känns det ganska skönt, när man ska sluta me något är det lika bra att sluta på nåt sätt.

Det var ungefär en halv sida. Stallet idag blev överraskande roligt faktiskt. Äntligen kan jag skriva något positiv och berätta om nåt som inte är samma som dagen innan. Maria skulle rida lektion i paddocken för någon som hette Lisa. Vi har hört talas om henne och spontant skickade vi i väg ett sms och frågade om hon kunde ta en halvlektion extra och det kunde hon.

Vädret gick snabbt från uppehåll till ösregn och blåst, de absolut sämsta förutsättningarna för att rida Manolito i vanliga fall och nu när det busats mer än lovligt till och från var det ju otur. Osannolikt nog tog batteriet slut i min telefon och Nattis minne var fullt så det finns bara en kort snutt från framridnignen. Fast det blir väl sådär bra att filma i spöregn ändå. 

Nu var Manne bara lite busig och bara ibland. Han skötte sig så fint att man blir alldeles förvånad. Och Lisa tycker Manne var en jättetrevlig ponny! Han fick så mycket beröm både för sin bjudning, arbetsvillighet och personlighet. Dessutom hade han fina gångarter med kvicka bakben, rakriktad och med takt och schvung...och när Nattis hittade honom efter lite övningar var jan faktiskt otroligt fin. Tror aldrig jag sett henne rida honom så bra förut faktiskt. Hon fick också mycket beröm för sin hand och fina sits. Lisa undrade lite var hon lärt sig rida om detta var vår första ponny eftersom det syntes att hon kunde rida, på riktigt...Manne kan gå riktigt långt i dressyren sa hon också så nu dansar dottern fram på moln och är inte alls längre ledsen om det inte blir en hoppkarriär.

Jag var mest förvånad över att han skötte sig utan att busa trots att han blev lämnad två gånger i paddocken och vädret var som det var. Det blev ganska mycket trav och bra övningar men ET var först i slutet det syntes att han var trött. I morgon får det bli en stilla skritt tur ut på hårt underlag och sen vil på fredag. Nu känns det ändå som om han är på gång tillbaka och för första gången på ett halvår kände jag att vi gjort ett bra hästköp. Konvalescenstiden har gjort gott för både honom och Nattis i varje fall.