Ledig torsdag

En dag fylld med energiåtergivning...ni vet när man känner att man bara insuper och är...rätt upp och ner och inser att det är nog. Och så är det torsdag bara!  I morgon ska jag visseligen jobba men jag tror inte jag kommer göra det mentalt. I stället tänker jag ägna mina timmar på jobbet åt att umgås med de finaste ungar jag vet (näst efter mina egna så klart) och helt kravlöst bara vara människa. Alltså egentligen det jag är utbildad för att göra.

I morse åkte jag till stallet med Frida som jag lovat en ridtur igen nu när jag har två hästar...jag hade just då glömt bort att jag bara har en häst på torsdagar och att Ida skulle rida. Men Fabian klarar ju lätt två sköna pass på en dag så det var inte något bekymmer faktiskt, framför allt inte när vi tänkt rida på förmiddagen och Ida på eftermiddagen.

Först gjorde vi stallet klart så det bara är för Britt att ta in i kväll. Fördelen med röda dagar på en torsdag är att man inte behöver åka tillbaka på kvällen eftersom man slipper intaget. I natt blir Manolitos första natt ute tillsammans med Fabian. Det blir ett täcke på för jag tror det är lite kyligt fortfarande. Hoppas han trivs med lösdriften för annars får jag väl försöka hyra Merlindas box igen, vilket jag inte tror skulle vara ett problem för något annat än min stackars plånbok...sen hoppas jag ju att lite lösdrift på nätterna och uppställning blöta dagar på dagen är en bra mjukstart för betessläppet i juni. Vi har börjat vänja magen sakta vid gröngräset så förhoppningsvis blir det inget bekymmer...mer än att han troligen blir tjock.

Nåväl idag red alltså Frida Fabian och jag Manolito. Det var första gången jag red ut honom och det kändes riktigt bra. Lite annorlunda att sitta på än Fabian. Han är snabb men säker på foten och kliver verkligen rakt i igenom allt. Jag kände mig helt trygg och säker vilket inte hör till vanligheten när jag sitter på en okänd häst. Vi red runt på småstigar med massor av stockar att kliva över och sen ner till plaskis där det tyvärr blåste iskallt så vi stannade inte kvar så länge. 

Efter ridningen fick hästarna beta en liten stund och sen satte vi oss i gröngräset med kaffe och Fridas nybakat bullar. Och så pratade vi. Så där som man bara pratar med riktigt nära och viktiga människor, på djupet och på riktigt om det som betyder något... Samtal om livet. Och där blev vi sittande i solen som faktiskt värmde trots att det dragit in en kallfront i landet. Det blev liksom lite varmfront i livet då...

Och så var klockan plötsligt över tre och vi fick packa ihop och ta oss hemåt. 

Väl hemma hoppade jag snabbt i mina trädgårdskläder och gjorde lite trädgårds jobb. Det blev förstådd av bönor och squash i pluggboxen. Rosenbönor och två sorters vaxbönor blir det i år. Sen krattade jag och förberedde jorden för andra gången innan jag sådde rödbetor och spenat. Jag skulle kunna ha sått ärtor också och kanske salladen men bestämde att förså salladen så jag får fina salladshuvuden på rätt avstånd, det är viktigt för det estetiska. Sen började benen darra av trötthet. Ja mest för att en burk makrill och två kanelbullar inte är riktigt tillräckligt för hårt arbete. Jag är ju en klok kvinna så jag slutade genast arbeta, hämtade ett glas rödvin, en skål små crustini kex och en burk tapenade på svarta oliver. Sen vilade jag mig i form i solen medan maken fixade middag. En helt ok ledig dag.